EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 290/ Bokeh monsters!
Skaffade en gammal Primoplan 1,9/58mm red V från Meyer-Optik Görlitz. Blev så fascinerad av denna att jag även köpte en Primotar 3,5/135mm. Nu är även en Trioplan 2,8/50, en Primagon 4,5/35mm och en Telefogar 3,5/90mm på väg. Funderar även på att sälja av mina nya AF-gluggar från Fujifilm samt en del annat, för dessa gamla Görlitz-objektiv är riktiga bokeh monsters som jag tror jag kommer använda ganska mycket. Jag gillar den mjuka och krämiga karaktären som bildfilerna får. Det jag ser i den elektroniska sökaren och på bilderna, tilltalar mitt fotografiska seende. Vilket kanske inte överensstämmer med det som moderna objektivtillverkare med mera perfektionistiska mått, ser som tilltalande? Men vad spelar det för roll? Objektiven verkar fungera även på full glugg, men med kontrastrika motiv (i motljus) får man räkna med en del kromatiska färgfel. Fast det kan jag leva med. Här en bild som jag tog idag i trädgården när jag kom hem. Primotar 3,5/135 på full glugg. Inspirationen flödar och man bara njuter av det som man får ut från de här gamla konstruktionerna.
//
EMAKS BETRAKTELSER 289/Kall natt...
Termometern stod på -4 när jag kom ner till jobbet i morse efter en kall natt. När solen stigit så högt att den kunde vila sina strålar i det frostiga gräset, så tog jag helt enkelt en egenbeslutad paus i arbetet (givetvis kompenserad genom att jobba extra på ordinarie rast). Det gäller att ta bilderna innan solen smälter bort frosten, och det kan gå ganska fort i slutet av september.
Kameran är med på jobbet för det mesta och jag fick väl ett 20-tal bildfiler som man kan arbeta vidare med. Det gäller att träna med de här lite speciella objektiven från Meyer-Optik Görlitz för att lära sig hur de fungerar med ljusreflektionerna och bokehn. Jag blir nog bara mer och mer förälskad i dom ju mer jag använder dom, det ska erkännas. Bilden nedan på hustrun tog jag dock inte idag utan i helgen. Primoplanen som jag använt är också en fin porträttoptik som det verkar. Bubblorna över huvudet kanske inte passar, men ville ändå visa hur det kan bli.
//
EMAKS BETRAKTELSER 288/En av dagens bilder...
Jag brukar ha kameran med på jobbet, och ibland blir det en och annan bild. Idag blev det flera stycken och det här är en av dom.
//
EMAKS BETRAKTELSER 287/Även en gammal Tessar ger bokehbubblor.
Och kanske är det så att de flesta objektiv gör det fullt öppna och i rätt förhållanden? Sen kan säkert utseendet och karaktären variera, liksom även den vanliga bokehn när inga bakgrundsreflexer är inblandade. Som t.ex den swirlande Biotar-bokehn, vilken är typisk för just den konstruktionen.
Jag steg upp tidigt (för att vara en helgdag) och gick ut för att se om jag kunde göra något av den låga morgonsolens ljus när den tränger genom lövverket. Och det gick ju fint, motiven hittade jag utanför husknuten i trädgården. Den gamla Tessaren med red T är en 12-bladig Carl Zeiss Jena 50/2,8 som började tillverkas 1952 http://allphotolenses.com/lenses/item/c_1853.html
Med en croop på 1,5 så blir det en 75mm-ekvivalent kort tele. Närgränsen är 0,5m och med croopfaktorn gör det att man kommer ner en bit i macro-området. Verkar som Tessaren är ganska skarp även på full glugg för det är lätt att få till focus i den elektroniska sökaren. Har även precis fått en en Meyer Domiplan 50/2,8 (tre fristående linser) som är ganska kass vad gäller det. Väldigt svårt att se var focus ligger även med focushjälpen i kameran. Tessaren är väl rent tekniskt en bättre konstruktion.
De kultförklarade Trioplanerna från Meyer-Optik Görlitz, bl.a Trioplan 2.9/50mm, säljs till ganska höga priser på begagnatmarknaden. De nytillverkas också till ännu högre priser, och jag tror detta till viss del är en myt och ett marknadsföringstrix, att de skulle vara så överlägsna vad gäller bubble bokeh. Titta i så fall efter de här äldre Tessarerna istället, som man kan få mycket billigare begagnade. En egenskap som däremot Görlitz-objektiven kanske är värda att titta på för, är att de verkar ge en ganska krämig och mjuk teckning som närmar sig det måleriska. Och det är också något som kan utnyttjas i bildskapandet.
Sen det här med bubbelbokehn är väl som med en del andra lite speciella saker eller människor, som bryter mot det gängse vedertagna och den allmängiltigt rådande smaken eller normen. Alla gillar det inte. Men jag tycker om det om man utnyttjar det på rätt sätt. Man får ett extra kort att spela med, kanske man kan säga. Sen får man nog prova sig fram och öva en hel del (precis som med det mesta) för att få till de där bilderna som verkligen håller i längden.
//
EMAKS BETRAKTELSER 286/Ett redskap för kreativitéten...
Gammal optik får nytt liv på de digitala maskinerna.
Härligt mjuka toner med Meyer-Optik Görlitz Primotar 3,5/135mm på full glugg. Bilderna från trädgården idag på fm i det blåsiga vädret. Fick ställa upp ISO på kameran men det var svårt nog ändå att fota på fri hand med ett tele som på X-T2 motsvarar en 200mm i ff. Några exponeringar blev ändå ganska ok.
Det är kul att experimentera med bakgrundsoskärpan, för de här Görlitz-gluggarna kan ge väldigt speciella resultat om man vill utnyttja det. Fast man ser att äldre optik ofta lider av en del av kromatiska färgfel vid övergångar mellan mörka och ljusa partier. Personligen ser jag inte det som något större problem eftersom man får titta väldigt noga eller förstora upp ganska mycket för att det ska bli ett störningsmoment i bilderna. De flesta människor som betraktar bilder tror jag inte heller bryr sig, om de ens kan upptäcka det? Istället ser de väl till helheten och det konstnärliga i bilderna får man hoppas. Och vad gäller det konstnärliga och kreativa (eller vad man nu vill kalla det), så är det väl bildskapandets kärna? Att få någon slags originalitét i bilderna, antingen tekniskt/etsetiskt/ kompositionsmässigt eller innehålls/känslomässigt? Eller bådadera?
//