EMAKS BETRAKTELSER
Emaks betraktelser 59/Dagens Dogma - ytterligare en bild från Öland...
Nyss hemkommen, hinner inte framkalla filmerna ikväll så det får bli en bild från Vickleby i april som dagens Dogma. I morgon ska det väl kunna bli något helt färskt istället.
Nils/
Emaks betraktelser 58/Dagens Dogma, en sten på Öland.
Vicklebylunden - april 2014.
En sten som jag fotograferat många gånger under vårt årliga besök i april (sedan över 30 år tillbaka) på den här platsen, men aldrig visat någon bild av förrän nu. Har använt mellanformat, lågkänslig film, stativ, Holga och Diana, Tri-X mm, dock aldrig blivit riktigt nöjd med resultaten. Fast med Dogmakameran och Fomapan 400 fick jag fram en bild jag tyckte var värd att visa. Ljuset och kontrasterna var nog de rätta den här gången, att man ska behöva vänta 30 år på det...? Kanske inte något spontant som dök upp (jag vet ju sedan tidigare att den finns här) men jag hade inga som helst förhandsplaner på att fotografera den just den här dagen. Hade ljuset varit ett annat kanske jag inte ens brytt mig om att titta på stenen.
Naturen har mycket som vi kan insupa med våra kameror. Men kanske har vi sett lite för mycket artavbildningar, "monsterflugor , giftalger och alienslem" inom den genren för att man ska fångas av bilderna? Att söka de känslor naturen kan ge oss (kanske lite av naturens själ), och att med kamerans hjälp försöka förmedla detta, tycker jag är en mera spännande utmaning.
Nils/
Emaks betraktelser 57/Dagens Dogma
Helsingborg 19 april 2014.
Gårdagens Dogma:
http://www.fotosidan.se/pools/view/6439/3161675.htm
Har insett att om jag ska lära mig någonting av Dogma-idén, så måste jag börja praktisera den lite mera systematiskt. Inte slaviskt, för jag kommer fortsätta mitt digitala glasfotograferande i färg, och även använda mina andra kameror när lusten faller på. Ska därför försöka lägga in en bild om dagen i Dogma-poolen från och med nu. Kommer även visa bilderna i bloggen och här är de två första.
Som jag skrivit om tidigare far jag inte runt och letar motiv speciellt mycket, eller fotar på projekt stup i kvarten, utan mitt huvudsakliga sätt att fotografera är att låta motiven komma till mig under resan genom livet, inte tvärtom. Visst, projekt finns och har funnits, men främst gillar jag den spontana fotograferingen där saker och ting smyger sig på en och kommer till en (dyker upp) utan någon som helst planering. Den första bilden på Buicken dök upp när vi åkte och tittade på en konstutställning i Skruv. Den andra är från ett besök på Dunkers, där Strömholm inte var huvudmålet, utan Barbro Lindgren.
Bilderna är alltså obeskurna, fotade med en kamera/en optik/en film (samma enkla utrustning) och inte arrangerade. Blixtljus används inte. Inga efterredigeringar utöver normal sättning av ljus-kontrast och måttlig efterbelysning/skuggning. Ungefär det man normalt kan göra i det traditionella mörkrummet mao.
Nils/
Emaks betraktelser 56/Buick Eight, årsmodell...?
Någon bilkännare som kan årsmodellen av denna vackra Buick Eight? Tror det är ca 1950. Bilden är en kraftig delförstoring, därav kornigheten.
Emaks betraktelser 50/Vad man stöter på under resans gång...
Ja det är väl ungefär så jag man kan sammanfatta det hela. Att fotografera det man stöter på under resans gång. Istället för att leta upp bilderna så låter jag bilderna komma till mig, där jag går, står och tar mig fram. Visst har jag ett och annat projekt också, men det mest intressanta är egentligen att låta bilderna komma till en utan att leta efter något speciellt. Det spontana fotograferandet och de infall och idéer man får när det dyker upp något intressant, är det ultimata sättet att skapa bilder som jag ser det. Och då gäller det givetvis att alltid ha kameran till hands. En enkel utrustning som är lätt att ta med sig, och som man kan innan och utan, är det perfekt verktyget för den typen av bilder.
Under helgens resa till Öland (för att njuta av den friska luften och de fina vårblomstren) passerades som vanligt Kastlösa på den södra halvan av ön. Där finns en liten studioglashytta och ibland tittar vi in i shopen. Men idag var även hyttan igång och Poul Jörgensen blåste glas. Så då var det läge för några bilder. Dåligt ljus i hyttan men där han satt fanns en dörr som var öppen och som lyste upp. Där placerade jag mig. Tiderna räckte för min 400-ASA film precis. Även om det inte blev 100 skarpt så blev det i alla fall bilder. Skärpa är inte allt här i världen.
Att inte på förhand veta så mycket om vad som kan hamna på filmen/minneskortet är rätt spännande, och en utmaning. Det påminner lite om barndomens upptäcktsfärder på okänd mark, och som man nu i vuxen ålder (med kamerans hjälp) kan sägas praktisera på ett nytt sätt. Finns det något mera spännande än att nyfiket se vad som finns bakom nästa vägkrök, i nästa rum eller bakom nästa husknut? Till synes ointressanta objekt kan då visa sig innehålla något helt annat än vad man föreställt sig. Lite som att ha fördomar. När man blir mera bekant med människor, saker och ting (eller vad det nu kan vara), så kan en helt annan sanning uppenbara sig för en när man kikar in bakom fasaderna. När man ger sig tid att stanna vid ett motiv kan helt nya världar dyka upp.
Som t.ex vid ICA Almérs utanför Färjestaden, där vi stannde för att inhandla lite dricka för hemresan. På andra sidan vägen ligger Färjestadens vattenreservoar som man inte direkt reflekterar över. Skulle slå en drill och gick därför över på den sidan vägen. Såg då ett tecken på byggnaden till höger om tanken, vilket väckte min nyfikenhet. Vad kunde dölja sig på baksidan?
Jo väldigt snygga och välgjorda graffitti-målningar. I regel brukar såna se rätt taskiga ut, inte direkt några konstverk. Men här var det något annat, som i alla fall jag menar mera kan hänföras till konst än till klotter. Färjestaden har här riktigt bra graffitti-konst som jag ser det. Hoppas verken får vara kvar och kommunfolket låter bli att tvätta bort dom. Tänk om kommunen istället kunde låta de som gjort målningarna, fortsätta även med hela den stora reservoarens sidor? Sätt upp byggnadsställningar och låt dom slutföra det dom börjat med. Jag tror det kan bli något riktigt snyggt av det, och ytterligare en attraktion för Öland.