Emaks betraktelser 125/Svenska landsbygdskort...

                                                                              Skruv - Maj 2015.

Lomo LC-A120
Tri-X + Adox APH09
Fomabron Variant IV 123 + Moersch ECO 4812
Selen 1+20 2 min
Bildstorlek 27x27cm.

Scanning rakt av från mörkrumskopian, inga efterjusteringar.

Emaks betraktelser 122/Träsket som fick vara ifred...

Vid mitten av 1990-talet planerade man att röja upp i Lessebo Träsk och göra om marken till något som närmast kan liknas vid en parkanläggning. Ett ALU-projekt (ArbetsLivsUtveckling) som var till för att ge arbetslösa sysselsättning, främst för att undgå utförsäkring, skulle startas upp där. I och för sig lovvärt att arbetslösa får sysselsättning, men när man bara tittar på den aspekten och i övrigt är försedd med skygglappar, då kan det gå väldigt fel. Lessebo Träsk har bildats efter att man dämt upp sjön Läen och Lesseboån när den första pappersmaskinen installerades vid bruket i början av 1800-talet. På bägge sidor av ån och dammen blev det då väldigt sankt och en svårtillgänglig och vildvuxen träskmark med mestadels lövskog skapades. Området har sedan i stora delar påverkats väldigt lite av människor. Bland naturvärdena kan nämnas att bortåt 50 fågelarter samt över 175 olika kärlväxtarter observerats i området enligt en inventering som Naturskyddsföreningen gjorde när det var tal om att röja där (jag deltog själv i inventeringen). En mindre del blev också röjd men sen satte markägaren Lessebo Bruk stopp, efter att Naturskyddsförening framfört synpunkter på projektet.

De flesta tycker nog att det är ett skräpigt och fult område, men det är såna områden som oftast har de högsta naturvärdena och är mest bevarandevärda vad gäller våtmarksskogar. Så nu har Lessebo Träsk fått vara ifred till fördel för naturen ytterligare ett tag. Men säkert finns det en del som fortfarande tycker det skulle vara bra om det rakas rent och blir ett fint och städat, parkliknande område. Det tycker inte jag! Mångfalden i både växt- och djurliv är stor, och man hoppas att fler ska inse värdet i det så att Lessebo Träsk kan få vara kvar i så orört skick som möjligt även i framtiden.



Bilden på Missnebladen tog jag igår fredag. Blommorna hade inte kommit upp, så jag får ta mig dit igen om ett par veckor.  Men jag höll på att drunkna i träsket när jag tog bilden. Tog ett steg åt sidan för att få en annan vinkel och då försvann benet ner. Sen stod jag till midjan i gyttja och dy men lyckades hålla kameran ovan vesan och med den andra handen fick jag tag i en trädrot och kunde dra mig upp igen. En lätt skräckupplevelse innan man var uppe. Jag tror träsket ville ta mig igår, men jag ville annat.

       

     

  

Bilderna är alltså helt färska. Det är scannade gelatinsilverprintar i stl 27x27 cm som jag gjort i mörkrummet igår och idag.
Kamera: Lomo LC-A 120 + Fomapan 200 Creative/Ultra i Rodinal 1+50 (här Adox APH09).
Papper: Fomabrom Variant 111.
Miljöanpassad framkallare: Moersch EKO 4812.
Lätt tonade i selen 1+20.

Det tar inte så lång tid att få fram ett 10-tal kopior i mörkrummet, om man (som jag gjort här) bara gör en av varje och om man kan kopiera negativen i princip rakt av med enbart kontrastjustering. Har man bara allt bra organiserat och rutin och erfarenhet så funkar det fint med mörkrumsarbete. Jag ska fortsätta ta lite bilder i Lessebo Träsk den närmsta tiden. Har bara betat av 1/4 av området så där finns mer att hämta. Får bli ett projekt att pyssla med framöver.

Nils/


   

Emaks betraktelser 120/Emaks Lomo-kvadrater del 2.

Mera kvadrater med LC-A 120 och Tri-X. Alla scannade gelatinsilverprintar stl 27x27 cm. När man lith-kopierat en hel vinter är det rätt skönt att göra vanliga svartvita bilder i mörkrummet. Lite enklare och tar inte så lång tid. Omväxling förnöjer lyder ordspråket. Bilderna i stort sett printade rakt av, endast någon grads justering i kontrast mellan negativen.












Kul att kopiera de här Lomo-kvadraterna, inte mycket man behöver justera. Ganska bekymmerslöst mörkumsarbete. Inte så vanligt att man kan köra kopiorna i stort sett rakt av, men så blev det den här gången.

Emaks betraktelser 43/ Fotokemika rakt igenom...

Fotokemika i Kroatien är nedlagt sedan ett par år. Först låg fabriken i Zagreb men den flyttades sedan till Samobor. Företaget köpte på 1970-talet maskinpark och recept från den tyska film- och fotopapperstillverkaren Adox. Maskinerna var gamla redan då och alltså av den äldre typen som bara kan gjuta tjocka och silverrikare emulsioner. Fotokemikas produkter som tillverkades till för bara ett par år sedan, var m.a.o. av den riktigt gamla typen och formulan, något som många äldre mörkrumsrävar upplever sig sakna idag. Och jag måste hålla med dom, även om jag inte var med i mörkrummet på den tiden (1950-talet) då de här silverrika produkterna fanns i de flesta fabrikanters sortiment.



Filmerna hette KB/R25, KB50/R50 och KB/R100 (fanns även som bladfilm och såldes under Adox-namn CHS 25/50/100 när tyska Adox återuppstod för några år sedan). De var silverrikare än dagens moderna filmer eftersom de pga tillverkningsprocessen hade en tjockare emulsion. Emulsionsskiktet var också det enda skiktet och de var därmed ömtåliga och fick lättare repor och skavanker. Extra försiktighet är alltså rekommendabelt vid hanteringen. Ytterst svagt surt stoppbad kan också krävas eller rent av bara neutralt vatten. Man kan även behöva tillsättas härdare i fixet, men se då till att du inte använder luktfritt neutralt fix utan den sura typen. Härdaren är nämligen också sur och förstör annars fixet. Ja, om du skulle ha några filmer kvar vill säga. För de tillverkas ju inte längre. Själv har jag ett lager av  Fotokemikas 100-film i frysen (även en del 25 och 50), vilka jag tror kommer räcka i många år för min egen konsumtion.



Fotopapperet Fotokemika saluförde var också mycket högkvalitativt och silverrikt. Även detta pga av den äldre vertikala "droppgjutningstekniken". Hög maxsvärta och enastående högdagerteckning, samt hög separation av skuggor och mellandagrar kännetecknar t.ex Emaks K888 (eller Adox Nuance som det fick heta när återuppståndna Adox i Tyskland satte sin logotyp på lådorna under de sista åren). Det är ett papper med fasta gradationer som alltså inte behöver filtreras, utan man byter helt enkelt pappersgrad när man ska ändra kontrasten (och finsjusterar med mjukframkallare och/eller selentoning).  K888/Adox Nuance har jag så mycket av i olika storlekar och gradationer att allt inte får plats i min ganska stora frys, vilken införskaffats enkom för lagring av papper och film. Jag tror dessa K888 ska räcka för mina egna behov under min livstid. Så jag sörjer inte direkt att det inte tillverkas längre.

Produktionens jämnhet för K888 vad gäller gradationer varierar lite grand har jag märkt genom åren och den är kanske inte av samma standard som exempelvis Ilfords Galerie, vilket också det är ett papper med fasta gradationer. Halva priset mot Galerie har dock för mig varit något som med råge uppväger att gradatioerna mellan olika batchar ibland kan variera lite grand för K888. Och i övrigt anser jag nog att Emaks K888 slår de flesta av dagens papper på fingrarna. När högdagrarna fräter ut på många andra papper, så finns där ton och detaljer när man byter till K888. Detta utan att kontrasten försämras.  Förmodligen har det med silverhalten att göra, även att klorbromsilverblandningen som används också innehåller högre halt av klorsilver (K888 är därmed också långsammare än de flesta andra papper), men kanske också för att det innehåller guldklorid (vilket torde vara unikt). Guldkloriden gör också som jag förstått, att K888 får en väldigt säregen kopparton vid lithkoipiering.

Fotokemika hade tidigare även ett rent kalltons bromsilverpapper som kallades Bromal, också det av mycket hög kvalitét och med en hårdaste gradation som endast Ilfords Multigrade IV kunde jämföras med i kontrastgrad vid hårdaste filtrering. Deras variabla papper hette Varycon och när Adox återuppstod såldes det även under namnet Varioclassic. Detta hade dock en tendens att bli överfiltrerat vid filtergrad 3-4 och det var svårt att få ut högre kontrast ur det. Annars mycket fin kvalitét även det. Restlager av K888/Nuance och Varycon/Varioclassic kan finnas kvar ute i handeln, men annars är det finito vad gäller nyproduktionen. I och med Fotokemikas nedläggning så togs förmodligen de sista maskinerna av den äldre typen ur drift och nu kan inte film och fotopapper av det här klassiska snittet tillverkas längre. Möjligtvis använder ryska Slavich äldre maskiner för sin fotopapperstillverkning fortfarande, så det får jag i så fall reservera mig för. Men vad jag vet nu så tror jag inte det.


Förstakopian och slutkopian på tork.

Bilden här är fotograferad med Eke KB100, famkallad i Rodinal av recept från 1918 (alltså inte den Rodinal vi är vana vid och som Agfa använde från 1970-talet och framåt). Papperet är Emaks K888 och framkallat i Moersch SE4 Neutral. Någon förframkallning i mjukframkallare behövdes inte. K888 ger fin högdagerteckning ändå. Fomas graderade papper Fomabrom brukar dock fungera bäst om man ger det en stund i mjukframkallare innan den vanliga. Detta för att få bättre teckning i högdagern. Jag kör då med Tetenals Centrabom S. Slutbilden selentonades också en kort stund för att få lite djupare svärta och bättre kontrast i detaljerna (kör man bara K888 kort tid i selenet så får man enbart kontrasthöjningen med bara mindre tonförändring av svärtan). Mot förstakopian så förlängde jag också exponeringstiden från 14 till 15 sekunder, samt skuggade himlen och ett område i vänstra kanten lite grand. Fotokemika rakt igenom hela processen alltså. Jag är glad att jag fortfarande har möjlighet att använda desas klassiska produkter, tack vare att jag köpte in ett rejält lager innan tillverkningen lades ner.

     
1.                                                    2.

1. Förstakopian, exponerad rakt av 14 sek på K888 grad 3, framkallad 5 min i SE4 Neutral.

2. Slutkopian, exponerad 15 sek på K888 grad 3 med lätt skuggning av himlen samt parti i vänsta kanten. Framkallad 5 min i SE4 Neutral samt lätt selentonad med spädning 1+15.

Det här var enda bilden som kom ur mörkrummet idag. Gjorde 4 kopior, två små på 20x25-papper och två större för arkivering och/eller kommande utställningsändamål. Tyckte slutkopin blev lite vek i himlen, så de två stora på 30x40 skuggades bara någon sekund där.

Den nytillblandade kemin står sig nu bra i Nova-tankarna och det kommer säkert bli någon kopia om dan framkallad under veckan som kommer. Sen får jag se om kemin förbrukats till nästa helg, annars brukar den hålla lätt upp mot två veckor. Det här passar mig perfekt. Att när som helst kunna gå in och slå en kopia i ett par ex, utan att behöva tänka på att behöva blanda till eller efteråt hälla tillbaka kemin i dunkar, eller kassera den. Att kunna ta en paus och sätta sig framför teven/datorn, eller ta en kopp kaffe och läsa tidningen är också en fördel. Annat var det på den tiden jag använde fotoklubbens labb. Då skulle allt blandas till varje gång, hällas tillbaka eller kasseras. Och man fick utnyttja kemin så mycket man kunde eftersom den lätt oxiderade helt i skålarna under en kväll. Man kände press att behöva göra så många kopior som möjligt under sessionen. Nu finns inte den stressen längre tack vare de smarta Nova-tankarna/arkivsköljen, och att jag har mörkrummet i grovköket/tvättstugan med förstoringsapparat och allt permanent uppställt. Skål-processing tillhör historien för min del (utom vad gäller lith-kopiering och eftertoningen i selen).


Ha det fint!
Nils/