EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 356/Sista semesterfilmen...

Sista semesterdagen så framkallades den sista semesterfilmen och nu kommer den sista semesterbloggen. Jag lyckades med denna inräknad få ihop hela fyra poster under min fyra veckors ledighet. Visar här en bild från den nyframkallade filmen. Det var som dom andra semesterfilmerna, en Kodak Eastman Double-X 5222 med känslighet på 250ASA. Tidigare har jag framkallat den i för filmen speciellt framtagna Kodak D96, men här provade jag Microdol-X istället. Det fungerade ganska fint det också men tiden blev en chansning (11 min i spädning 1+3). Jag hittade nämligen inga tider för 5222 i Microdol-X. Negativen blev lite tunna så minst 12 minuter hade säkert behövts för att få rätt kontrast. Men digitalisera film med scanning fungerar ofta bra ändå. Det är mindre tolerant i mörkrummet om man ska göra pappersbilder.

Fikapaus vid sjön Innaren, juli 2019.

Nu är det bara att försöka komma in i rytmen igen och ta nya tag. Bestämde före semestern att försöka jobba heltid så länge ryggen håller sista året innan man drar sig tillbaka. Hade annars planer på att jobba halvtid nu men ryggen kändes ändå skapligt bra i juni när jag jobbade heltid efter sjukskrivningen, så det är bara att försöka löpa linan ut och hoppas man klarar ett år till. Det nya pensionssystemet ger ju alldeles för dåligt i pensionsutdelning så man får kämpa på så länge det går. Så är det bara. Vi som har de lägsta lönerna och även de mest slitsamma jobben, skulle annars behöva ta pension tidigare. Men det är bara dom som har mera välbetalda och kroppsligt mindre slitsamma jobb förunnat att kunna göra så, och även ha valfriheten att kunna jobba längre om man så vill. Det går inte med den typen av jobb jag har. De flesta av mina arbetskamrater har tvingats sluta tidigare och bara ett fåtal har kunna jobba något år extra.
//

Postat 2019-08-04 23:30 | Läst 6680 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 354/Det finns alltid något i trädgården...

Ja, alla årstider faktiskt. Nu är allt i full blom, en del överblommat och i sjön är det så varmt att man knappt vill gå upp när man badar. Minst 25 tror jag, fast idag var det kallare i luften, bara kring 18-20. Efter förmiddagens utflykt till paradiset, ja vi kallar platsen där vi badar för det för vi är oftast helt ensamma där, så blev det några rutor i trädgården. Vid "paradiset" hade jag en analog kamera med och tog några bilder med den. Filmen ska framkallas i morgon tillsammans med några andra filmer jag tagit tidigare. Det är ett lugnt flöde av bilder när man fotar analogt tycker jag, fast jag gör inte så mycket annorlunda när jag fotar digitalt. Det blir inte jättemycket fler bilder måste jag erkänna. När man tar blombilder kan det dock bli lite flera, för då vill man säkra att skärpan satt där man vill ha den på åtminstone någon ruta.

Rudbeckia (Solhatt).

Jag har en del analoga kameror och optik som jag använder regelbundet, den äldsta optiken är från mitten av 1930-talet. Den som satt på X-T2:huset i eftermiddag var dock inte så gammal, bara kring 50 år. En Carl Zeiss Dynarex 3,4/90mm som tillverkades de allra sista åren i Voigtländerfabriken i Braunschweig före nedläggningen 1972. Det är i grunden en tidigare Voigtländerformula som Zeiss modifierade lite grand till de sista kamerorna som man tog fram i Braunschweig, Icarex 35 och SL706. På full glugg ger den mjuka och fina resultat som passar att ta trädgårdsbilder med. Den lite mjukare återgivningen finns med även om man bländar ner och jag gillar den. Det blir snyggt även i svartvitt med film tycker jag. Detta var före Zeiss tog fram sin sexskiktiga T* antireflexbehandling, vilken innebar att bilderna blev mera distinkta och fick högre kontrast.

Fröställning av Rudbeckia (Solhatt).

Dom här lite äldre objektiven med några år på nacken ger oftast mjukare toner. Likaså kan de vara behäftade med diverse linsfel som inte är så välkorrigerade som på dagens optik, men det ger bara karaktär åt bilderna tycker jag. Allt fler digitala fotografer har upptäckt det och när man även fått tillgång till adaptrar för i stor sett allt gammalt som finns, så har priserna på gammal optik som man för ett antal år sen kunde köpa för spottstyvrar, i vissa fall stigit rent hutlöst. Bra då att man redan har en del som kan användas både analogt och digitalt, men ett och annat nytillskott av retro-prylar har det också blivit. Några saker har man fått av kompisar också som hittat fotprylar när de rensat ut vinden och liknande.

Förresten så börjar det närma sig Planket på Lilla Mejtens Gränd på Söder också. Vill ni se lite av mina bilder så kan ni komma dit på lördagen den 17:e augusti och titta. Men bilderna byts ut och det kommer nya bilder av andra fotografer på söndagen, så ta en tur dit då med. Jag kommer troligen visa några mörkrumsprintar, men jag har inte bestämt helt ännu vilka det ska bli. Vi får se. Välkomna dit i alla fall!
//

Postat 2019-07-31 21:10 | Läst 4843 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 353/Uppsala - vad hittar man där.

Trots att jag snart är pensionär och reste mycket i min ungdom på orienteringstävlingar runt om i Sverige, så har jag aldrig varit i Uppsala. Antingen har man bara rest förbi på väg norröver, eller så har vägen norröver gått längre inomlands. Efter några dagar i Stockholm beslutade vi därför att ta in på ett hotell mitt i Uppsala och det här är lite av vad jag hittade i byn. Med på semesterresan den här gången var en Praktica PLC3 och några objektiv till den, samt mobilen för färgbilder. Mobilbilden här är dock omgjord till svartvitt med pålagt korn, för att harmonisera bättre med de andra svartvita bilderna som jag fotade med film och som därför inte är lika "vassa" och distinkta som mobilbildens original.

Uppsala högar. Iphone 6s + pålagt korn.

Engelska parken/Carolinaparken. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.

Fyrisån. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.

Uppsaladomen. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.

Den här Distagonen 4/25mm förresten, verkar när allt klarnat och rätats ut, vara ett av de mest sällsynta objektiven som tillverkats i historien. Lite nördigt för gemene man kanske, men mina efterforskningar i tre olika böcker: Carl Zeiss kameraregister 1902-2012, Voigtländer Report 2 samt Kadlubeks Objektiv-katalog, tyder på att endast ca 20-30 objektiv av den gluggen togs fram, och då som en liten prototypserie i M42 vilken uppenbarligen aldrig kom ut på marknaden utan såldes av Zeiss som kvarvarande lager efter att man abrupt stängt fabriken i Braunschweig sommaren 1972 (el. -71). Det finns också uppgift om att några få, eller något enstaka ex, också togs fram med Icarex BM-fattning, då som prototypoptik till en annan prototyp nämligen kamerahuset SL707 med fullöppningsmätning, vilket var tänkt att komma efter M42-huset SL706. SL707 hann dock inte bli realiserad innan Zeiss stängde Voigtländers fabrik i Braunschweig för gott. Men ca 8000 exemplar av SL706 tillverkades i alla fall och det blev den sista kameran som producerades i denna anrika anläggning. Formulan/beräkningen för Distagon 4/25mm använde Zeiss förresten också till ett av objektiven för sin Instamaticmodell Contaflex 126. Den 25:an gjordes i en serie på 275 exemplar enligt "Carl Zeiss kameraregister 1902-2012".
//

Postat 2019-07-24 11:04 | Läst 6653 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 333/En hästskulptur i glas av Gunnar Nylund

Mitt senaste "fynd". Säljaren visste nog inte riktigt vad det var hen sålde, till min stora glädje. Mint condition dessutom. En hästskulptur som Strömbergshyttans glasbruk tog fram i fyra unika exemplar (4 sinsemellan olika utföranden, men samma grundform) till sommarutställningen på Smålands museum 1957. Design Gunnar Nylund, som annars mest är känd för sina djurskulpturer i stengods på Rörstrands. En av dessa fyra glashästar står på Nationalmuséum i Stockholm. Den är lite mera bearbetad än denna, med spårslipningar i hästens kropp och gravyr även i man och svans. En finns på Smålands muséum/Kulturparken Småland och den är helt i klarglas utan bearbetning alls. I registerkortet till den fanns också uppgiften att de var framtagna i endast fyra exemplar. Denna tredje hittade jag för några veckor sen via webben i USA, och den har bara sparsamt graverad dekor. Nu har jag även letat fram den fjärde som finns hos annan en privatperson, den har ett helblästrat utförande.

En del här känner nog till att jag "forskar" kring Strömbergshyttans glasbruks historia. Jag är ju uppvuxen på bruket och mina föräldrar och farföräldrar arbetade där. Bruket togs över av Orrefors 1976 och lades ner 3 år senare, som så många andra glasbruk här nere i sydöstra Småland vid den tiden. Maskinglaset hade då kommit och ryckt undan grunden (bruksglaset) som många bruk var beroende av. Idag är det mycket inriktat på konstglas och och de få hyttor som finns kvar är mycket mindre. I Orrefors och grannbyn Flygsfors (2km emellan) arbetade som mest bortåt 1000 personer på 1950- och 60-talen, och det var bara en mindre del av glasriket då. Idag arbetar nog maximalt 200 personer i de enheter som finns kvar totalt skulle jag tro. Men konstglas gjorde man även på den tiden som ni kan se av bilderna här. Fantastiskt vackert dessutom. Konstnärerna och formgivarna har varit viktiga för de svenska glasbruken sedan början av 1900-talet, därom råder inget tvivel. Men utan en skicklig arbetarstam (det tar minst 10 år för en glasarbetare att nå upp till mästargrad) skulle det inte varit mycket bevänt med det svenska glaset heller. Så det är ett lagarbete, vilket inte minst den legendariske disponenten på Strömbergshyttan Edward Strömberg och hans hustru, formgivaren Gerda Strömberg, alltid framhävde.

Att de hade den inställningen på just det bruket, har dock ställt till en del problem, då formgivarskapet på pjäserna sällan skrevs in på glaset, och ritningsmaterial till stor del försvunnit. Det har också dragit ner värdet på glaset mot en del andra bruks (trots den höga kvalitén) , då det ibland rådit tveksamheter om vem som designat vad. Men denna hästskulptur råder det ingen tvekan om vem som står bakom. Exemplaret från Nationalmuséum finns t.ex på bild i katalogskriften till Gunnar Nylunds retrospektiva utställning på Rhöska i Göteborg och Malmö muséum i början av 1970-talet.
//

Postat 2019-03-27 22:39 | Läst 5834 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 332/Mina strövtåg i Lessebo fortsätter.

Jag har under många år gått runt i Lessebo och omgivande krokar, under senaste 1½ åren med digitalkamera. Men häromdan var det en analog Icarex som hängde runt halsen. Filmen är inte framkallad än, det får bli längre fram när ryggen känns bättre, fast idag känns det mera positivt igen vilket man får glädjas åt. Det blev en runda mellan 3-4 km i eftermiddag och nu hade jag två gamla Zeiss-objektiv med, en Skoparex 3,4/35mm och en Ultron 1,8/50mm. Båda adapterade med brännviddsförkortaren från Kina, Lens Turbo II, vilken gör min X-T2 till en fullformatare och bildvinkeln på optiken kan utnyttjas fullt ut. 50 mm förblir alltså motsvarande en ff 50mm, och inte en motsvarande 75mm som med en vanlig adapter.

Skoparex 35mm.

Trots att Lessebo ju inte är av Stockholms storlek direkt, så verkar man hitta nya motivutsnitt hela tiden. Det sinar aldrig, även om området jag rör mig i inte är mycket större än Tensta. Man brukar säga att det är lätt att bli hemmablind, och visst kan nog även jag lida av den sjukan. Men tar man sig tid och väntar in, så kommer motiven och utsnitten smygande till en av sig själva, brukar jag säga.

Skoparex 35mm.

Skoparex 35mm.

Skoparex 35mm.

Ultron 50mm, full glugg).

Avslutar med en bild från igår som inte kom med i bloggposten då, men som jag ändå tycker blev ok.

Distagon 25mm.
//