EMAKS BETRAKTELSER 580/BW28, 29 och 30 - 2021.

Tre papperskopior till klara, två ex av varje. Nu har jag "bara" fyra negativ kvar från gårdagens 120-film, att kopiera. Sen är den filmen också avbetad. Får se om jag orkar mer i eftermiddag eller i kväll? Det är ganska bra om man kan göra färdigt det man fotograferat, innan man tar nya bilder. Negativen blir annars lätt liggande okopierade. Sju bilder på samma 120-film som blivit så pass bra att de kan bli slutförda på papper också. Inte ofta över hälften av rutorna från en film håller för det. Men dom här tycker jag gör det. Som vanligt lite problem med de allra ljusaste tonerna vid scanning av kopiorna. Tonkurvan vid digitalt planar inte ut som med både film och papper, utan fortsätter rakt och snett uppåt. Därför försvinner de fina tonerna man ser i kopian i denna digitaliserade version. Man har ofta problem att få teckning där som jag upplever det, och det blir inte optimalt på något sätt. Ni kan t.ex se det i den sista printen. Den högra av de fyra ledningarna, tar plötsligt slut in mot mitten. Men på printen ser man den hela vägen, om än lite svagt, men den syns. Det får duga ändå för för webbvisning.







//

EMAKS BETRAKTELSER 579/Man är priviligierad.

Man känner sig priviligierad. Använder groventrén där frys, värmepumpsenhet och tvättmaskin står, som mörkrum. Förstoringsapparaten står där permanent, liksom kemi och sköljdelen, färdiga att användas när det faller en in. Allt luktfritt och miljövänlig modern kemi. När fixet är förbrukat och uppsamlat, kör man ner det till miljöstationen så att silvret inte kommer ut i avloppet. Mitt ”mörkrum” har inga fina anordningar med specialkopplade sköljar, våtbänkar o dyl. Det är inte stort, ganska primitivt anordnat, men välfungerande för det jag håller på med. Och jag har bra grejor från Durst, Fujinon, Kowa, Nova, Peak mm. Man kan nog inte ha det mycket bättre som pensionär och heltidspraktiserande fotokonstnär.


En av dagens silvergelatinprintar. Gillar tonerna i denna mycket bättre än det digitaliserade negativet jag visade tidigare av samma bild.

Jag sitter i köket och hör porlet från det stilla strilande sköljvattnet där några av förmiddagens bilder slutsköljs, tar en kopp kaffe och tittar ut på den för tillfället brunaktiga trädgården som solen belyser med sina allt varmare vårstrålar. Snart blir det grönare och skirare. Och när man tittar på fiberpappersbilderna som hänger på tork, och på de planade och färdiga som ligger i lådorna, då känner man sig nöjd. Fina toner och nyanser blir det av silvergelatin. Inget vasst eller "över"skarpt som det digitala ofta kan upplevas som. Och detta som en fin mörkrumskopia kan ge, tycker jag även saknas i de utskrifter jag gjort från digitaliserade negativ. Negativen "dör" lite grand när de scannas var det någon som sa. Personligen tycker jag det ligger en del i det. Gråskalorna jämnas ut i mittdelen och tonerna hamnar på fel ställen, mera jämt fördelat. Då ser det grått och platt ut. Medan mörkrumskopian fördelar tonerna mera som en S-formad kurva (ingen rakt stigande som det digitalt svartvita ofta blir). Där kontrasten i mellantonerna är lite högre och där skuggor och högdagrar plattas ut mera. Det blir en mera naturlig återgivning som jag upplever det. När jag digitaliserar mörkumskopior i min scanner blir det ibland liknande, speciellt i högdagerdelen. Kurvan planar inte ut, och då blir det ofta utfrätt och de fina nyanserna försvinner. I skuggorna däremot verkar det funka bättre med scanning av kopior.
//

EMAKS BETRAKTELSER 578/BW25 och 26 - 2021

Det blir mycket vanligt svartvitt just nu. Här är dagens skörd, fotograferat i eftermiddag och framkallat/kopierat i mörkrummet ikväll. Jag har fått lite mera smak på detta med "Straight Photography" för tillfället, och så länge jag känner för det kommer jag hålla på. Lithprintande kan det bli senare, och kanske några av negativen som tagits i början på året men som jag inte känner för att göra något av nu, då kan bli till lithprintar? Negativ måste ibland ligga till sig.



Arax-kameran från Kiev skötte sig bättre idag när det var 13-14 grader varmt. Och det är väl bra. Fast jag tog några bilder på 1/1000 och där fick jag en liten bit i kanten på dom exponeringarna lite ljusare på negativen. Som om slutarridån studsat tillbaka och täckt över lite där? Eller inte öppnat sig tillräckligt ända ut? På de andra exponeringarna tagna på 1/125 och 1/250 fanns inte det fenomenet.



Optiken för dagen var Arax 80mm f/2,8 MC. Ursprungligen en MC Volna 80mm från samma Kievfabrik som tillverkat Arax-kameran (Kiev 60). Den verkar kanonfin i alla fall och ger bra kontrast. Ordentligt motljusskydd har den också. Blev skapliga bilder idag, både fullt öppen och nedbländad. Filmen var HP5 plus som framkallades i DK-50. Fiberpapperet är Fomabrom Variant 112 (den matta ytan) och det framkallades i ECO4812 från Moersch. Bilden med bollarna selentonades kraftigt, eftersom jag tyckte den blev lite för ljus när jag såg den färdiga bilden. Det gav både en lätt mörkare kopia och mera svärta. Kanske lite lätt tonförändring mot rosarött också? Men väldigt lite som med de flesta bromsilverpapper. Det är klorbrompapper som brukar ändra svärtningston när man tonar i selen.
//

EMAKS BETRAKTELSER 577/Krävdes restitution i mörkrummet.

Tar man bilder med en 50mm vidvinkel (mostvarande ca 28mm i småbild/ff), så gäller det att hålla kameran plant och inte luta åt något håll om linjerna ska bli något så när raka och inte lutande utåt eller inåt på bilden. Digitalt i datorn är sånt lätt fixat, jag gjorde det med den här bilden igår med det digitaliserade negativet. Men det går att fixa sånt i mörkrummet också. Man restituerar, dvs man lutar både avmaskningsramen och förstoringshuvudet. På vissa apparater kan man även luta optiken i förhållande till negativplanet, men det går inte på min apparat. Här lutade jag enbart avmaskningsramen, och fick dessutom göra det på två håll, samtidigt som jag bländade ner kraftigt, 5 halvsteg till mellan 11 och 16. Normalt använder jag kanske bara ett halvt eller ett stegs nedbländning men här krävdes mera för att få tillräckligt skärpedjup med lutningarna på ramen.



Två kopior hänger nu på tork i badrummet och jag ska precis gå och göra bilder av ytterligare ett negativ, efter att ha lagat lunch. Sitter nu och smuttar på en kopp kaffe. Och det blev alltså ingen fotosession vid min gamla gymnasieskola Teknikum idag. Jag tyckte det var lite för klart väder. Det ska helst vara grått och trist då, för att förstärka det gråtrista intrycket som fasaderna på byggnaderna utgör. Så vi får se, kanske det blir gråare på fredag? För morgondagen och helgen är ju vikt åt Sprint-distanserna och det andra på Skid-VM. Där har vi bra chanser, framför allt på damsidan. Och på måndag är det meningen att vi ska ha en skiddag i backen på Isaberg igen. Vi var där i måndags för andra gången, men nu i resten av denna veckan och till helgen har det varit fullbokat. Men på måndag nästa vecka verkar vi bli rätt ensamma i pisterna där, som det ser ut i bokningarna hittills.
//

EMAKS BETRAKTELSER 576/En timme på Söder...

Jag hann med att gå en timme på Söder i Växjö medan min fru var på efterkontroll på lasarettet. Det finns mycket att fotografera i denna stad, som många tycker är så ful. Har kommit på att ett sätt att få in 13 rutor på filmen istället för 12, med denna kamera,  Pentacon Six TL.  Zeiss Jena Flektogon 50mm satt på och filmen var Ilford HP5plus framkallad i DK-50. Här digitaliserade negativ, men det ska bli mörkrumkopior av några så småningom också.

I morgon är planerna att ta mig an den byggnad som röstades fram till plats 25 bland Sveriges 250 fulaste byggnader förra året, min egen gymnasieskola Teknikum i Växjö. Man får passa på nu när de har sportlov. Skolan har jämförts med ett DDR-bygge, så då passar det ju perfekt att fotografera den med en DDR-kamera också. Men nån Orwo-film har jag inte kvar, så det får bli Ilford istället. Och med tanke på hur byggnaden som den filmen tillverkats i ser ut, blir det nog ett minst lika bra val. Den fungerade fint idag i alla fall.
//