EMAKS BETRAKTELSER 548/Och så rullar det på...

Första bilderna tagna 2021. Och det blev med film. Japansk Pentax 67 och Östtysk Sonnar 180mm f/2,8. Engelsk film i 120-format: Ilford HP5plus. Framkallare: Amerikansk Kodak DK-50. Digitaliserad med Japansk kamera/optik och en svenskuppfunnen anordning som man ställer direkt på ljusbord med negativet fast i en mask under, och kamerans optik i en rund öppning uppe på. Jag ville ha en gänga att fästa optiken i, men uppfinnaren tyckte det blev bättre om jag istället limmade fast en filterring utan glas (eller en stepuprinng, med samma gänga som filtergängan på optiken, runt hålet istället. Sonen tillika konstruktören, ser ni på bilden. Och bilden är en av de 10 rutor jag exponerade på denna första film för året. Sonen har också tillverkat digitaliseringsandordningen i sin 3D-skrivare. Bra med samarbete, både över nations- och åldersgränser. Och mellan gammal och ny teknik. Den gamles idéer, byggda på erfarenhet, kan realiseras tack vare den yngres kunskaper och färdigheter i modern teknik.



Den gamle förresten, ja jag menar han på Leica som nu aviserat att han lämnar in. Fast jag vet inte om han är gammal? Men tydligen tillräckligt gammal för att ha varit med på den tiden det inte fanns några digitala kameror. Han tycker företaget förlorat sin själ i den utvecklingen som varit de senaste åren, med internetbaserad fotografi och övergången från mera mekanik/optikteknik till mjukvaruteknik. Ja, vad ska man tycka om det? Och han lämnar i en tid då företaget eventuellt har en helt ny traditionell analog kamera på gång? Och när filmförsäljningen tycks öka stadigt för varje år, och då alltfler yngre vill börja fotografera analogt. Alltså inte de gamla som vill tillbaka, utan helt nya som vill börja med det traditionella. Förra året framkallade jag en första film åt en tjej på orten i gymnasieåldern, som skaffat sig en Mamiya RZ67, och hon var mycket entusiastisk. Ja man undrar om "förstePutsaren" på Leica vet hur mycket det analoga växer just nu? Men kanske är det inte där det hakat upp sig, analogt/digitalt, utan något annat?

Vad gäller den digitala fotografin idag, så tycker jag nog att den gjort att bilderna lite grand förlorat sin själ ändå. Men det är vad jag tycker, inget objektivt konstaterande. Det blir för perfekt och plastiskt för mitt sätt att se på fotografi. Men egentligen är det fel att jämföra de båda. Jag tycker det mera blir som att jämföra modern akrylmålning med traditionell oljemålning inom den målade konsten, eller en blyertsteckning med en kolteckning, eller nånting i den stilen kanske? Två olika tekniker som visserligen framställs med samma eller liknande grundredskap, men där resultatet ändå skiljer sig lite grand i själva det tekniska uttrycket. Film ger en bra känsla tycker jag. Allt blir mjukare på något sätt, oavsett synligt eller osynligt korn.För det där med silverkorn har faktiskt sin speciella själ och sitt speciella sätt att tolka verkligheten som jag inte tycker finns i det digitala. Och som många med mig gillar. Det är väl därför man fortsätter som förut. Kanske är det också därför som många unga nu fastnar för foto med film, att det ger ett speciellt uttryck som saknas i det digitala?
//