EMAKS BETRAKTELSER 495/Höst, BW 20 - 2020.

Mitt i allt lithkopierande så föll lusten idag på att göra vanligt svartvitt i mörkrummet. Från negativ alltså. Plocka in hösten och fotografera den med en kamera (inte utan kamera som bilderna i de föregående blogposterna). Några förtorkade och vissnade växtdelar hämtades in från trädgården och lades på ljusbordet där jag fotograferade av dom med en av mina småbildskameror försedd med Eastman Double-X 5222. Filmen framkallades och när den var torkad och nerklippt var det dags för dunkelkammaren.


Höst, BW 20 - 2020.

Papperet jag kopierade ett av negativen på är Fomas Fomatone MG 542 med Chamois-ton i basen. Inte det senare 542 II med slätare yta, utan den första versionen med mera struktur. Ett vackert papper som fungerar bra för lith också. Jag tyckte det skulle passa bra just till den här bildtypen.  Standardframkallare för svartvitt är för mig Moersch ECO 4812, och bilden kopierades på papperstorlek 12x16" (30,5x40,6cm). Lade här in en passepartout i datorn samt en ram, efter att jag scannat av bilden, så ser man hur den kan te sig monterad och färdig också.
//

EMAKS BETRAKTELSER 494/ Jag tar hösten in i mörkrummet...

Ja så skrev jag under bilden i förra bloggposten. Och så är det med denna bilden också. Hösten blir rätt fin på gammalt silvergelatinpapper framkallat i lith. Postnord kom ju med ny lithframkallare från Tyskland i förmiddags, och det var väl tajmat för den sista skvätten gick åt under sessionen strax innan dess. Så därför var det bara att masa sig in där i dunklet igen på eftermiddagen och fortsätta bildmakeriet med förtorkade och vissnade växter från höstträdgården.


Höst.
Lithogram 8 - 2020.

I morgon har jag planer på att ge mig iväg för att bl.a ta bilder på stenar igen. Har sett några som jag planerat att göra något av länge, och nu får det väl bli av. Mörkrummet är annars en bra plats i Corona-tider. Men stenarna ligger ute i skogen och där lär inte vara mycket folk att trängas med heller. Ser ut som vi skulle få dras med alla dessa restriktioner och försiktighetsåtgärder något år till. Då kan det passa fint för en nybliven pensionär att göra fotoprojekt som inte funnits tid för tidigare. Stenar är ett av dom, men det finns fler.

Jag provade även att göra en utskrift i lite större storlek från en av mina små lithprintar jag gjort i mörkrummet. Men det blev inte bra. Det blir för platt och inte så levande på något sätt. Som en tryckt poster ungefär. Så dom planerna är bara att glömma. De små silvergelatinbilderna får förbli små. Utskrifter fungerar fint när det är digitalt fotat från början. Då har jag fått fram en del riktigt fina i både svartvitt och färg.
//

EMAKS BETRAKTELSER 493/Höst i silvergelatin...

Ytterligare en bild från mörkrummet idag. Det var sista skvätten lithframkallare som gick åt. Men för en stund sen kom leveransen från Moersch Photochemie i Tyskland till dörren med Postnord, så nu är det bara att fortsätta brassa på med nya lithprintar :-)

Lithogram 7 - 2020

Hösten inhämtad från trädgården och återskapad i ny form på gammalt sovjetiskt silvergelatinpapper, Kiev Universal-1 i stl 18x24.

//

EMAKS BETRAKTELSER 492/Fotografin är nästan 300 år gammal...

Begreppet fotografi kommer från grekiskans "skriva/rita" med "ljus". Och det är precis det man gör när man belyser ett ljuskänsligt papper i ett mörkrum och sedan framkallar det på kemisk väg så att det ljuskänsliga silvret visar en bild på papperet. Man kan givetvis göra detta med en kamera som hjälp, där en optik (eller ett litet hål) gör så att det man ser framför sig avtecknar sig på en film, eller en digital sensor. Men de första fotografiska bilderna gjordes utan kamera. De framställdes på ett papper som bestrukits/skrivits på med silversalter, av den tyske professorn Johan Heinrich Schulze vid universitetet i Nürnberg 1727. Han undersökte systematiskt silversalternas ljuskänslighet och framställde primitiva bilder genom att lägga schabloner på ytor, vilka han gjort ljuskänsliga, (sensibiliserats) med silversalter. Man kände då inte till metoden att fixera bort det obelysta och oframkallade silvret, varför bilderna inte blev beständiga utan förstördes ganska snabbt.


Lithogram 6 - 2020.
Silvergelatin lith print. Kiev Universal-1 18x24. Moersch Easylith.

Bilden här är av samma typ som professor Schultzes bilder från 1727.  Hans kom fram direkt utan framkallare, jmf lumen print, men försvann ganska snabbt i UV-ljus eftersom de inte fixerades. Min bild framkallades med lithframkallare och fixerades därefter, innan den kom ut i UV-ljus (som annars skulle gjort att den förstördes) så att den blir beständig. Det är den enda principiella skillnaden, men båda är äkta fotografier per definition, trots att ingen kamera använts i något av fallen. Det är ganska fascinerande att nästan 300 år efter dessa försök gjordes, så finns det dom som liksom mig, fortfarande använder i princip samma metoder som då.

EMAKS BETRAKTELSER 491/Det rullar på i mitt mörkrum...

Ett mörkrum som egentligen inte är ett mörkrum, utan groventrén i huset, intill köket. Modern luktfri kemi gör det möjligt för mig att hålla till där. Och en äkta hälft som låter mig hållas, inte minst. Nostalgiker som blivit digitala säger att de saknar doften av fix. Skitsnack säger jag, det är skönt att slippa den. Idag finns både luktfritt fix och stoppbad. Framkallare luktar inte speciellt mycket heller. Jo lithframkallare luktar om man sticker näsan intill, och det luktar gott tycker jag.


Lith 102 - 2020.

Sen använder jag ju Lavaquick sköljtidsförkortare, selentonare och guldtonare också. Någon enstaka gång även bruntonare. Lavaquick luktar inte mycket, bara om man sticker näsan intill och då är det lite svag ammoniakdoft. Selen luktar en del ammoniak då det är bindemedlet i den, så därför häller man upp den precis innan toningen och häller tillbaka den när man tonat färdigt. Då slipper man det bekymret. Guldtonare är helt luktfri och de få gånger jag använt bruntonare, så är det modern och luktfri sådan, inte den svaveldoftande skiten man hade förr. Det gick inte att ha inomhus.


Lith 103 - 2020.

491 förresten (som bloggnumret), en klasssik kultfilm av Vilgot Sjöman med Lena Nyman i en av huvudrollerna. Kom 1964, men släpptes inte i oklippt version i Sverige förrän 10 år senare. I Norge totalförbjuden till 1971. Ganska harmlös egentligen med dagens mått mätt, och med tanke på all skit som visas idag på nätet. Totalförbud, det ska användas mot sånt som rasism och liknande, sånt som hotar och vill avskaffa demokratin. Finland har t.ex totalförbjudit Nordiska motståndsrörelsens verksamhet i landet. Och i Tyskland har sådana förbud mot bl.a nazistorganisationer funnits sedan länge. Inte så konstigt med tanke på deras mörkbruna historia.


Lith 104 - 2020.

Lite bruna bilder med det pappersvita också i brunt, blir det även med det här papperet som jag lithprintat dessa på igår och idag. Ett gammalt bulgariskt papper från 1992, med namnet Fokar (Fohar) Sofia Exfo (Expo). Hittade 3 st oöppnade 100-paket 18x24 av normal kontrast hos en ebay-handlare i Sofia. Det var lite av ett chansköp, som nu verkar väldigt  lovande för lithkopiering. Jag har fått fram några kopior som jag är ganska nöjd med. Lite extremt dock, för man tvingas belysa papperet flera minuter med ett negativ av normal täthet/kontrast. Dessutom behöver man ha framkallaren uppvärmd till 50-60 grader för att få tider i lithframkallaren som man står ut med. Med den temperaturen blir det ändå mellan 20-30 minuter. Men det blir vacker ton så besväret är värt mödan. Silveremulsionen blir också väldigt känslig av den varma temperaturen, så man får vara försiktig när man hanterar papperet med pincetten i framkallaren. Synd att jag "bara" hittat 300 st 18x24, skulle gärna vilja ha mer av det. Men är jag noggrann ska det säkert räcka till bortåt 150 färdiga bilder ändå.


Lith 105 - 2020.

Jag snitsade till det lite här, för att visa hur det ser ut om bilderna ramas in med passepartout. Dom är 16x22cm med en cm kant runt om. Lade upp dom i samma storleksproportion  som dom är tänkta att presenteras (om dom nu eventuellt kommer att visas någon gång). Samma lätta varmton som i den syrafria kartong som jag har använt tidigare när jag visat lithbilder på utställning. Ramen är 40x40cm och jag har några såna, målade i en ljusgrå ton. Bilder gör sig alltid bättre med en passande presentation. Det får dock inte bli överdrivet, med dubbla eller tredubbla (jag har sett sånt också) passepartouter och ramar i grälla färgtoner och/eller överdrivet utseende. Då tar de intresset från bilden tycker jag.
//