Emaks betraktelser 145/Mera betraktelser...

Mina betraktelser är högst personliga, kanske ses dom som meningslösa av en del eller banala av andra? Men jag tänker fortsätta med det jag gör i alla fall, oavsett vilket. Jag försöker fånga det jag tycker är intressant i tillvaron. Bildskapande med kameran innehåller så mycket, och man inspireras av dom som verkligen kan få till det. T.ex Gunnar Smoliansky eller Gerry Johansson. Dom betraktar sin omgivning på ett sätt som tilltalar mig. När det gäller Gerry så kopierar han sina bilder i mörkrummet relativt mjukt, medan Gunnar vill ha lite mera svärta. Och båda har också sina egna personliga betraktningssätt även bildmässigt. Men det är enkel och grundläggande teknik de använder, inga ustvävningar.

Jag tänker likadant om andra uttryckssätt. Inte minst glashantverket. Det finns många skickliga glasblåsare som kan göra tekniskt avancerade saker, men utan en tränad konstnärs öga och design blir det ofta ganska ointressant ändå. Istället är det så att även den enklaste, simplaste och mest vardagliga teknik, kan användas för att göra stor konst. Där är Gerry Johansson och Gunnar Smoliansky föredömen. De behöver inga ädelförfaranden eller specialtekniker i mörkrummet för att få till bra bilder. Så glöm sånt och lär dig grunderna först, sen kan du börja skapa stor konst, oavsett om du använder film eller sensor. Träng bort avancerade tekniker och specialeffekter, tänk i bilder istället. Då brukar man komma framåt, och man lär sig sedan att sätta in speciella tekniska metoder där dom passar. Där de tillför bilden något och inte tar udden av den. Personligen upplever jag det så i alla fall.



Du behöver inga perfekta kameror eller avancerade efterbehandlingsverktyg för att bli en bra fotograf. Det räcker långt med grundläggande och enkla redskap. Inga exklusiva 70.000-kronorsobjektiv kan ersätta ditt egna bildseende och ditt personliga uttryckssätt. Är du en skicklig bildskapare så kan du göra intressanta bilder även av en gammal lådkamera eller hemmabyggd hålkamera. Jag är ingen motståndare till att använda mig av alla dess hjälpmedel och metoder som finns att välja mellan idag, men när det tekniska tar överhanden brukar det inte bli bra. När lithprintarnas färgvariationer tar över bilden, när svärtan-kontrasten-råheten blir det viktiga, när oskärpan i plastkameran eller digitalteknikens detaljrikedom och upplösning blir målet, istället för medlet, då backar jag och letar efter något annat istället.

Emaks betraktelser 144/En lördag med Jupiter 3+ i hufvudstaden.

Det blir allt mindre blogg-poster från mig på fotosidan numera. Man hinner inte med allt och det mesta avhandlas ju på facebook, instagram och liknande platser istället, medan dom här mera traditionella hemsidorna får mindre utrymme som jag upplever det. Här kommer ändå en ny betraktelse.

Det lär med stor sannolikhet bli lite tätare besök i hufvudstaden framöver. Man har ju blivit morfar och nu i helgen var det dags för mig och mormor att sitta barnvakt medan dottern med sambo gick ut på restaurang. En 3 månaders Irma är ändå ganska lätt att komma överens med, speciellt när man har en välutbildad och erfaren barnskötare/förskollärare vid sin sida.



Under lördagen blev det också läge för en tur på stan, och med en ny Jupiter 3+ 50mm/1,5 på mätsökarhuset. Gamla stan och Gudrun Sjödéns butik är ju obligatorisk, och där fick jag en skön stund i en bekväm fåtölj med en kopp kaffe, alltmedan gamla franska kupletter förgyllde luftrummet och frugan provade snygga kläder. Funderade en stund där jag satt om man kan ha det så mycket bättre?



Den ryska Jupiter 3 har ni säkert läst om i Bengans blogg, så historien ska jag inte upprepa. Men nu har man alltå återupptagit tillverkningen i ursprungsfabriken hos Zenit/KMZ i Kransnogorsk utanför Moskva, enligt källor med jämnare kvalitét än de som tillverkades mellan 1948 och 1988. Man har också gjort en del förbättringar. Därav tillägget +.



T.ex har närgränsen sänkts från 1 m till 0,7 m. Man har också bytt ut aluminium-materialet mot kromad mässing. Utöver detta så är glaset i optiken tillverkat med bottensand från Baltiska havet (Östersjön) som grund i smältan, vilket lär ge speciella egenskaper (troligen mest vad gäller färgåtergivningen).  Förmodligen kom väl sanden till glaset i dom gamla Jupiter-gluggarna också från Östersjön?



Fast om det är någon merit vet jag inte? T.ex så provade Strömbergshyttans glasbruk att beställa några ton sand från Östersjön vid slutet av 1950-talet för sitt bruksglas. Den visade sig dock vara allt för förorenad och oduglig för glastillverkning, så man skyfflade istället ut den kritvita sanden på brukets badplats vid Hyllsjön som sedan blev ett populärt utflyktsmål för Lessebo-borna. Men tydligen fungerar sanden från Östersjön väl för tillverkning av optiskt glas, kanske har man bättre metoder att rena den vid sån tillverkning?



Under Sovjettiden har jag också förstått att man skämtade om orsakerna till den ojämna kvalitén hos Jupiter 3-objektiven. Man brukade säga att det inte fanns två Jupiter 3 med lika egenskaper, utan alla hade sin egenheter. Och att kvalitén varierade med dagsransonerna av Vodka till arbetarna. Lite Vodka - bättre kvalitét. Mycket Vodka - inte så bra kvalitét.



Den här nya med + tycker jag ändå ger ett skapligt och godkänt resultat. Kanske inte Summicron eller Planar-kvalitét ut i kanter och hörn på större bländaröppningar, eller lika fritt från vinjettering och distorsion. Men snygg och lite speciell bokeh i alla fall. Största bländaren 1,5 verkar dock ge ganska mjuka bilder, varför nedbländning är att rekommendera för diggare av skärpa och distinkt återgivning. Fast redan på 2,8 verkar kontrasten vara ganska bra. Bländare 1,5 passar väl bäst för softiga porträtt  eller där man vill få ett lite drömskt intryck i bilderna?



Frågan är om det där med perfekt optisk återgivning måste vara så eftersträvansvärt? Blir det inte lite väl perfekt och "kliniskt rent" ibland, nästan så det blir tråkigt? Den moderna digitala tekniken har inneburit att denna perfekta tråkighet drivits ytterligare ett steg. Och kanske är det därför som jag håller mig kvar vid det analoga, det lite ruffigare och råare uttrycket med "högkänsligare" filmer? Och vid småbildsformatet, som passar så bra att ge detta uttryck i bilderna? I den kontexten lägger sig också den här Jupiter 3+ till rätta ganska bra som jag upplever det.