Emaks betraktelser 53/Åter ett armbandsur på min handled...

Jag har länge gått och funderat på att skaffa mig en armbandsklocka igen, en helt mekaniskt sådan.  Det var nog kring 25 år sedan jag hade en på mig. Min första fick jag vid konfirmationen 1968-69 sisådär, en Certina som fungerade fint. Den gick som en klocka kanske man kan säga. Sen kom såna där självuppdragande, samt batteridrivna, och jag hade även ett par såna.  På 1980-talet jobbade jag med simning i skolan och då var det mycket upp och ner ur vattnet mellan varven. Då använde jag armbandsklocka allt mindre. Det fanns ju klockor överallt i skolan och i simbassängen, så jag tyckte det var onödigt. Och när jag började jobba inom industrin 1990 slutade jag helt. Då var det av säkerhetsskäl. Men nu har jag kommit på andra tankar. Man får väl helt enkelt bara ta av sig den när man är på jobbet och sätta på sig den efteråt, precis som man sätter på sig kläderna efter duschen.

När så Johan Ericson bloggade om det kinesiska armbandsuret Seagull 1963, verkade det vara en klocka som skulle passa perfekt. Med tidtagarur som både visar sekunder och minuter upp till 30 minuter, var det som gjort för mig som framkallar mycket film. Och mekaniskt batterioberoende var det också. Modell från 1963 för kinesiska flygvapnet. Skapligt pris dessutom för en klocka med gammaldags mekaniskt urverk. Så jag beställde en från Holland, alltså en original med 37,5 mm boett. Nu sitter den på min handled. Man får väl tacka Johan för tipset!