EMAKS BETRAKTELSER
Emaks betraktelser 58/Dagens Dogma, en sten på Öland.
Vicklebylunden - april 2014.
En sten som jag fotograferat många gånger under vårt årliga besök i april (sedan över 30 år tillbaka) på den här platsen, men aldrig visat någon bild av förrän nu. Har använt mellanformat, lågkänslig film, stativ, Holga och Diana, Tri-X mm, dock aldrig blivit riktigt nöjd med resultaten. Fast med Dogmakameran och Fomapan 400 fick jag fram en bild jag tyckte var värd att visa. Ljuset och kontrasterna var nog de rätta den här gången, att man ska behöva vänta 30 år på det...? Kanske inte något spontant som dök upp (jag vet ju sedan tidigare att den finns här) men jag hade inga som helst förhandsplaner på att fotografera den just den här dagen. Hade ljuset varit ett annat kanske jag inte ens brytt mig om att titta på stenen.
Naturen har mycket som vi kan insupa med våra kameror. Men kanske har vi sett lite för mycket artavbildningar, "monsterflugor , giftalger och alienslem" inom den genren för att man ska fångas av bilderna? Att söka de känslor naturen kan ge oss (kanske lite av naturens själ), och att med kamerans hjälp försöka förmedla detta, tycker jag är en mera spännande utmaning.
Nils/
Emaks betraktelser 57/Dagens Dogma
Helsingborg 19 april 2014.
Gårdagens Dogma:
http://www.fotosidan.se/pools/view/6439/3161675.htm
Har insett att om jag ska lära mig någonting av Dogma-idén, så måste jag börja praktisera den lite mera systematiskt. Inte slaviskt, för jag kommer fortsätta mitt digitala glasfotograferande i färg, och även använda mina andra kameror när lusten faller på. Ska därför försöka lägga in en bild om dagen i Dogma-poolen från och med nu. Kommer även visa bilderna i bloggen och här är de två första.
Som jag skrivit om tidigare far jag inte runt och letar motiv speciellt mycket, eller fotar på projekt stup i kvarten, utan mitt huvudsakliga sätt att fotografera är att låta motiven komma till mig under resan genom livet, inte tvärtom. Visst, projekt finns och har funnits, men främst gillar jag den spontana fotograferingen där saker och ting smyger sig på en och kommer till en (dyker upp) utan någon som helst planering. Den första bilden på Buicken dök upp när vi åkte och tittade på en konstutställning i Skruv. Den andra är från ett besök på Dunkers, där Strömholm inte var huvudmålet, utan Barbro Lindgren.
Bilderna är alltså obeskurna, fotade med en kamera/en optik/en film (samma enkla utrustning) och inte arrangerade. Blixtljus används inte. Inga efterredigeringar utöver normal sättning av ljus-kontrast och måttlig efterbelysning/skuggning. Ungefär det man normalt kan göra i det traditionella mörkrummet mao.
Nils/
Emaks betraktelser 56/Buick Eight, årsmodell...?
Någon bilkännare som kan årsmodellen av denna vackra Buick Eight? Tror det är ca 1950. Bilden är en kraftig delförstoring, därav kornigheten.
Emaks betraktelser 55/Resan västerut till okänd Cleve i surrealismens näste - Mystiska objekt dök upp...
Vid den här årstiden brukar vi styra kosan österut, mot Öland. Visserligen har vi varit där en gång redan i vår och någon helg framöver blir det det vår årliga bröllopsresa dit, för 30:e gången. Men denna lördag gick färden västerut, mot Halmstad och de svenska surrealisternas (Halmstadgruppens) högborg, Mjällby Konstmuséum. Där visas fr.om denna helg (och hela sommaren) en av den svenska modernismens mest bortglömda pionjärer, Agnes Cleve (1876 - 1951). Visst är det sorgligt att många kvinnor inom konsten totalt verkar ha glömts bort av konstetablissemanget. Agnes Cleve har dock fått uppmärksamhet under senare år, inte minst tack vare Mjällby Konstmuséums väldigt ambitiösa och proffessionella arbete med att dokumentera och visa intressant och högkvalitativ konst. Som jag uppfattar det låter man sig inte styras av trender eller flyktiga modenycker inom konsten, utan man går sin egen väg.
Agnes Cleve reste runt i framför allt Europa, redan under tidigt 1900-tal, och hon umgicks med och inspirerades av bl.a de tyska impressionisterna och den ryske giganten Kandinsky.
Konstmuséet i Mjällby utanför Halmstad har en permanent utställning med de svenska surrealisterna i den sk. Halmstadgruppen. Man har även haft tillfälliga utställningar med konst (även fotografi) som kan inlemmas i detta fack, t.ex Man Ray och Lee Miller.
Man inspireras som fotograf av dessa 1900-talets berömda bildkonstnärer, och under den här resan västerut fick bildmaskinen bli ett verktyg i samma anda. Ett och annat oidentifierat objekt dök upp efter besöket, och vi hann även med att kolla in Tuija Lindström på Halmstad konsthall. Den utställningen slutar i veckan som kommer tror jag.
På håll såg vi detta föremål utanför Halmstad. Vi sökte oss mot det och kryssade oss fram på vägarna med bilen, hoppade ut och tog några bilder. Min fru tog bilden av mig när jag fotade med svartvitkameran...
Lite senare dök ett annat mystiskt föremål upp. Vet inte vad det var för något, men det verkade vara något som lämnats kvar...
Konsthallen och biblioteket i Halmstad är visserligen futuristisk/surrealistisk i sin arkitektur, men inget okänt objekt...
Sovande kvinna visar rumpan...
Sovande Christer Strömholm visar rumpan (och snorren).
//
Emaks betraktelser 54/Om det övernaturliga med en minst 55 år gammal Kodachrome-bild...
Ja rubriken kan låta minst sagt mystisk och tvetydig. Och mystiskt var det minsann idag när jag hittade den här bilden, ett Kodachrome-dia som bevisligen är fotograferat senast 1958-59. Att jag kan säga det beror på att Strömbergshyttans glasbruk på bilden, byggdes om och moderniserades 1959-60. Diabilden visar glasbruket som det såg ut före ombyggnaden.
Vad är det då som är så mystiskt med denna Kodachrome-bild? Visst kan det te sig mystiskt att den fortfarande är så fin, bara lite damm att klona bort, scanningen helt oproblematiskt och efterarbetet i övrigt inget speciellt. Förutom normal kontrastjustering gjordes bara lite färgkorrigering. Det fanns ett svagt blåstick efter scanningen. Men när jag ser på bilden på ljusbordet överensstämmer den i princip helt med det jag ser på datorn efter justeringen. Lätt skärpefilter lades också på vid scanningen. Bilden är fotograferad av min far, med hans första kamera som var en enkel småbildare med ett fast Meritar 2,9/50mm objektiv från E. Ludwig. Ett 100% utsnitt av bildfilen nedan. Kanske kan det tyckas övernaturligt att den är så pass bra ändå, med tanke på utrustningen och diats ålder menar jag? Men det är något annat som jag blev lite chockad över.
Min bror och jag fixade tidigare idag med att städa upp lite i källaren i vårt föräldrahem. Det enda som finns kvar i huset ( i ett hobbyrum i källaren) är diabilderna som min far tagit under sin livsgärning här på jorden. När vi flyttade dom till ett rum i markplanet började vi prata lite om att jag själv saknade översiktsbilder från Strömbergshyttans glasbruk där den gamla skorstenen syns, och bilder från hur bruket såg ut före ombyggnaden 1959-60. Mina föräldrar och min bror arbetade där, har även själv jobbat kortare perioder i hyttan, och min farfar satsade 10.000 kr av de 70.000 bruket renoverades för första gången 1928-29, det hette då Lindefors och han var delägare. Skulle vara kul att ha en helbild för hur det såg ut då, efter den första renoveringen och före den andra 1960. Jag har själv bilder från när skorsten revs på 1970-talet (efter att hyttan brunnit ner 1973 och man bytt alla ugnar till gasol), och lite andra bilder från tillverkningen. Det finns även både svartvita bilder och färgbilder från tillverkningen från 1950- och 60-talet bevarade, och som min far fotograferat. Men jag har inte sett någon exteriör bild där man ser skorsten och bruket i helbild. Precis när jag sagt detta tappade jag en låda med gamla diabilder och en av bilderna ramlade ut på golvet. Jag tog upp den och tittade på den mot ljuset i fönstret och bilden ovan är vad jag såg. En slump eller någon "däruppe" som hjälpte till att visa att det fanns en sådan bland de flera tusen diabilderna?