EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 346/Lumen print 3-2019
Har ägnat helgen åt att prova på lumen printing. En teknik som i grunden kommer från fotografins barndom under tidigt 1800-tal, då bl.a Henry Fox-Talbot experimenterade med att lägga växter på ljuskänsligt papper och låta solen och dagsljuset framkalla bilderna. http://www.diptyqueparis-memento.com/en/henry-fox-talbot-2/?fbclid=IwAR3bOe1w9417T2C9-GPktPnw3P9VsILUf9n8G_O3gyj-dtSEzs3QXmU7kpI Man använder alltså varken mörkrum eller framkallare, bara fix (om man vill att originalbilden ska bevaras för framtiden). När papperet belyses med UV-ljus så mörknar det och växterna man använder kan avge safter som reagerar med fotopapperets silveremulsion, varvid diverse färgskiftningar uppstår. Dessa ändras när man fixerar och ibland bleknar bilden. Dagens växtstilleben bleknade dock inte så mycket, utan ändrade mest karaktär i färgerna efter fixeringen. Och jag tycker nog mest om bilden som den blev då. Jag använde Emaks K888 som är ett klorbromsilverpapper och belyste i 2½ timme mitt på dagen i gråväder och halvt soldis. Igår provade jag med ett gammalt Kodabromide-papper som är av bromsilvertyp, och då blev det inte så mycket färger. Det verkar som klorbrom (varmtons) papper är att föredra vid lumen printing.
Lumen print 3-2019. Före och efter fixering.
//
EMAKS BETRAKTELSER 345/Lumen Print
Gammalt svartvitt fotopapper för mörkrummet, växter från trädgården, en kontaktkopieringsram och UV-ljus från solen. Så gör du en lumen-print. In och scanna bilden och sen kan du fixera den, varvid den bleknar en del och färger kan försvinna. Resultatet före fixering brukar bli bäst med mera färg. Fast i det här fallet med det gamla Kodabromide-papperet blev det inte så stor skillnad mellan före och efter fixeringen. Men bilden bevaras inte om den inte fixeras. Du kan se den i Tungstenbelysning t.ex glödlampor innan fixeringen, men när den exponeras för mera UV-ljus från solen så förstörs den efterhand. Vill man ha gelatinsilveroriginalet bevarat så är det alltså fixering som gäller. Här har jag även provat att redigera den ofixerade och scannade bilden i efterhand. Att kombinera analog teknik med digital går alltså utmärkt, och sen kan man ju göra utskrifter på ett snyggt papper också.
Lumen print, scannad och digitalt efteredigerad.
Lumen print, originalet scannat före fixeringen.
Papperet börjar mörkna ganska snabbt i solen. Belysningstid ca 1 timmme här, men det varierar beroende på tid under dagen och om solen skiner eller ej.
Använder man växter så kan utpressade växtsafter reagera med papperet och ge olika färger när UV-ljuset belyser det. Dessa "avvikande" färger försvinner i regel när bilden fixeras, så för att kunna bevara dom måste bilden scannas innan den fixeras och sedan sparas i digital form. Varierande färger kan alltså uppstå i originalet redan vid belysningen under glasskivan, och inte som jag gjort i första bilden; tillfört mera färg i datorn.
//
EMAKS BETRAKTELSER 308/Synaps...
Kommer ihåg att vi läste om synapser i skolans biologi (eller var det psykologi). Kom att tänka på det först efter att jag tagit bilden, men insåg att det skulle kunna vara en association man får när man ser den. Jag googlade lite...
Här står individer som förlorat kontakten med verkligheten genom ett brott på någon synaps eller brist på signalämnen.
Varenda synaps från huvudet till tårna förmedlade nu det fruktansvärda budskap som bara en varelse som maktlöst har burits fram på en kraftig jordbävning kan förstå.
Som om min kropp har lagrat dig och applicerat dig kring varje synaps i hjärnan.
//
EMAKS BETRAKTELSER 301/Så var 300-strecket passerat...
Nystartade på fotosidan med bloggande hösten 2013. Nu har det gått ytterligare 5 år och 300 bloggposter har kommit ut. Det blir lite mer än en per vecka i snitt, och där tycker jag det är lagom att hålla sig. Att producera intressant material med bilder som håller, är nog så svårt, varför jag inte tänker ändra på den takten i bloggandet. Det blir väl ungefär likadant fortsättningsvis. Periodvis kan det komma lite tätare och ibland lite glesare.
För mig är det bilderna som intresserar mig mest. Kameror, optik och teknik är visserligen nödvändiga för att få fram bilderna, men bilden står alltid för sig själv. Jag fotograferar inte för att illustrera något annat, jag fotograferar för att göra en bild som kan tala för sig själv med sitt eget språk. Känsla, upplevelse, komposition, estetik, presentation, ja bildens inneboende element är alla delar i detta språk som är så svårt att behärska. Ingen text i världen kan ersätta bildspråket.
Idag blev det en promenix i skogen och kameran var med som vanligt. När jag ser något som kan bli intressant på bild så försöker jag fånga det på mitt sätt. Ibland ser man inte bilden förrän man tittar i kamerans sökare/skärm, och det är något som fascinerar mig. Kameran kan se sånt som vårt öga inte har förmågan att se. Och med en del äldre optik kan väldigt spektakulära fenomen uppträda. Magiska saker kan träda fram inför fotografens nyfiket betraktande ögon...
//
EMAKS BETRAKTELSER 300/Ett ständigt undersökande av bildens möjligheter..
Så stod det i en av lokaltidningarnas reportage om min nya utställning på Fotogalleriet i Skruv. I den andra tidningen var rubriken "En syntes av teknikskiftet". Båda beskriver väl ganska bra vad det det är jag pysslar med i mitt fotograferande. Den digitala tekniken har gett nya möjligheter som jag vill undersöka. Det är här syntesen av teknikskiftet kommer in, att kombinera det gamla med det nya, men på mitt eget sätt. De flesta går vägen via analogt fotograferande och scannar sina negativ, arbetar sedan digitalt för att slutföra bilden. Jag provar att göra tvärtom, fotograferar digitalt och laborerar sedan med att skriva ut digitala negativ av de bilder jag får fram, som slutligen kopieras med lithförfarande i mörkrummet. Det var tänkt att det skulle bli fler såna bilder på jubiléumsutställningen, men tiden räckte inte till. Nu blev det några i alla fall. Jag får lite känslan av gammal fotogravyr när jag tittar på slutresultatet, som i något fall kommit till via kontaktkopiering och annars förstorats från 12x17cm negativ. Det blir ganska dyrt att beställa stora negativ för kontaktkopiering så jag provade istället att göra 4 mindre till samma pris som ett stort. Det fungerade ganska fint det också.
Bilderna här är också en syntes av teknikskiftet. Ny digitalkamera med gamla objektiv. Det äldsta från 1935, det yngsta från 1950-talet. Dessutom två filer sammansatta till en. Meningen är att även dessa ska bli till digitala negativ som skrivs ut på klar film och sedan lithkopieras i mörkrummet. Den mörka årstiden står för dörren och då ska det bli mera experimenterande och laborerande är det tänkt. Kanske har jag sen fått ihop lite bilder för en ny utställning på Fotogalleriet nån gång under nästa år?
//