Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 90/Digitaliseringen av arkivbilder fortsätter och några lith-printar har scannats.

Skrev i en sluten facebook-grupp för folk från Lessebo, att det inte är klokt vad mycket bilder man gjort i mörkrummet genom åren. Håller nu på att sortera, signera och digitalisera alla kopior som ligger i lådor (syrafria sådana för arkivbeständighetens skull). Och det lär ta ett tag för det är många. Har hittills bara kunnat ge mig på de små bilderna vad gäller digitaliseringen, de som är på 24x30 papper eller större får vänta tills den större 30,5 x 43cm scannern kommer. Och de flesta är ju i de mellanstorlekarna. En hel del lith-printar har jag ändå på 8x10 tums (20x25cm) papper, t.ex de här två från Opatia i Kroatien. Jag har dom även på 12x16 tums papper och dom lite större användes på en utställning med lith-printar 2010 på Fotogalleriet i Skruv.

Lith-kopiering är otroligt svårt eftersom svärtningstonen (ljus-mörkheten), till skillnad mot vanlig svartvitkopiering, bestäms av hur länge bilden ligger i framkallaren. Och när det är precis lagom brukar svärtan komma väldigt snabbt. Ligger den för länge sotar det snabbt igen och bilden blir helt grafisk. Kontrasten bestämmer man däremot med belysningstiden, vilken brukar ligga på det tredubbla eller mera mot vanlig kopiering. Sen reagerar olika papper olika vad gäller färgton och kornighet. Emaks K888 t.ex blir lite annorlunda än Fomatone MG 542 som dom två första bilderna är gjorda på. Sen kan man eftertona med t.ex selen eller guld för att få fram helt andra toner. Kort tid i selen brukar göra tonen mera kopparlik t.ex, men ligger den för länge i tonaren kan färgtonerna försvinna helt. Guld gör tonen kallare och ligger den länge kan den gå åt det blå hållet. Mycket att experimentara med. Nedan printar på K888.

Ofta brukar färgtonen komma först när framkallaren börjar bli helt förbrukad, men då den är så kraftigt spädd (räcker bara till några få kopior) brukar färgtonen komma redan efter ett par bilder. Det där är dock lite godtyckligt för ibland kan man få färgtoner nästan direkt. Någon gång har jag också fått riktigt illröda toner, hur jag gjorde då övergår dock mitt förstånd för jag har aldrig lyckats få såna toner igen. Så ni förstår kanske att en hel del printar går i skroten. Resultatet när man lyckas blir istället så mycket trevligare, så att man får slänga mycket har i alla fall jag överseende med.