EMAKS BETRAKTELSER 658/Färgdiapositiv, vilket vackert ord...

Bilden här är från ett Kodachrome 25 småbildsdia och jag tror jag använde ett polfilter. Det ger mera mättade färger och en mörkare himmel. Men något polfilter ska jag inte använda nu. När jag åter efter ca 20-25 år ska prova färgdiafilm så blir det inte heller småbild eller Kodachrome, utan Ektachrome 100 i 120-spole. Mellanformat alltså. Jag ska börja med min Pentax 67 till detta. Alltså inte kvadratiskt format som jag egentligen gillar bättre, utan 6x7cm. Det blir 10 bilder per film, alltså 50 bilder totalt för en 5-pack 120-film. Här har jag beskurit Kodachromediabilden så att det motsvarar ungefär formatproportionen 6x7. Och så kommer det då att alltså att se ut med pentax 67. Även kornlöst, som med Kodachrome 25.



Att bara fotografera med färg utan att fundera på hur färgen inverkar i kompositionen, är inget jag är ute efter. Jag vill att färgen ska vara en del av den och en stor del av bildspråket. I svartvitt  är det gråtonerna som bygger bilden tillsammans med kompositionen. Och i färg är det naturligtvis färgen som ska vara en del av bildspråket och innehållet. Gärna mättade färger för min del, vilket det kan bli med dia. När man inte tänker på färgen som en del av bildens innehåll/språk, brukar det bli tråkigt. Färgfoto är en svår konst att bemästra. Kanske svårare än svartvitt? En mästare i detta är den italienske fotografen Franco Fontana som jag upptäckte tidigt, och som jag inspirerades av när jag 1982 tog bilderna på Bornholm till min första utställning. Det blev då ett 30-tal Cibachromebilder i kvadratiskt format 6x6 som jag tog fram själv i fotoklubbens mörkrum. Jag ångrar lite att jag sålde kameran och gick över till småbild efter det. Men nu är det dags att ta upp detta med färgdiapositiv i mellanformat igen. Färgdiapositiv, vilket vackert ord...
//

2022-03-29 07:31   syntax

Och vilken vacker film, Kodachrome 25. Den bild du visar här ger en antydan om den höga skärpan och det obefintliga kornet. Vad jag förstår är det den skarpaste och finkornigaste film som har funnits på den allmänna marknaden. Det är verkligen trist att den filmen inte finns mer.

Svar från Nils Bergqvist 2022-03-29 10:00

Ja 25:an var enastående.

2022-03-29 09:14   N Thomas Meldert

Jag gillar också Franco Fontanas bildvärld. Särskilt landskapen med de olikfärgade böljande fälten. Men jag får en stark känsla av att några av dem är manipulerade. Eller kanske kolorerade i efterhand.

Svar från Nils Bergqvist 2022-03-29 09:45

De flesta av hans berömda bilder fotograferades väl på 1970-90-talet, och jag tror inte han varken mixtrat i datorer eller målat med pensel på dom. Han fotograferade med diafilm och vad jag förstått är de flesta av bilder han gjort cibachromekopior.

2022-03-29 09:51   Wolfgang

När Ansel Adams fotograferade med sin Hasselblad 500 C på 60-talet, beskar han alltid det kvadratiska formatet till ett rektangulärt format. Kodachrome 25 var en mycket bra färgfilm för diabilder på duk. Jag tycker att det är bra att Du inte vill använda polfiltret längre. Polfiltret ger en onaturlig himmelsfärg, och vykortsfotografer använde det flitigt för att det gav mer "studds" i bilderna.
Jag tycker fortfarande att ett färgnegativ är lättare att skanna än ett diapositiv. Diapositivet ger för hårda färger på pappret, vilket också visade sig med Cibachrome som jag också höll på med, när det begavs sig. Men Du gillar kanske hårda färger?
Mvh Wolfgang

Svar från Nils Bergqvist 2022-03-29 09:58

Hårda färger är väl inte rätt ord, mättade färger och hårda kontraster tycker jag passar bättre när det gäller cibachrome. Sen fanns ju det mattare papperet också som jag använde en hel del, det gav inte lika hård kontrast som det spegelblanka. Dia med hård kontrast var svårare, så det gällde att välja ”rätt” positiv att arbeta med.

syntax 2022-03-29 12:38

Wolfgang:
Jovisst. Kodachrome är betydligt svårare att skanna än negativ färgfilm. Ändå är det så att den som riktigt vet var alla spakarna sitter i det digitala mörkrummet kan komma fram till vilken slags kontrastförhållanden och färgbalans som helst.

När jag skriver ut mina färdigt bildbehandlade filer från Kodachrome på min Epsonskrivare, är överensstämmelsen med vad jag ser på skärmen så bra som det överhuvudtaget är möjligt (det ena är ju en bild i påsiktsbelysning, det andra en genomlyst bild). Detta blir till ett kvitto på att skanning och bildbehandling har lyckats.

Kodachrome kunde man ju inte få på papper tidigare med ett anständigt resultat, just på grund av kontrastproblematiken. Mina nuvarande Kodachromebilder på papper är överlägsna all färg på papper som man fick i gamla tider.

Wolfgang 2022-03-29 12:56

Ja, Nils, det är kontrasten jag egentligen menade!

Wolfgang 2022-03-29 13:00

Peter, jag håller med Dig!
Förresten, bara en annan fråga: Är den västtyska Distagon en kopia av den östtyska Flektogon?
frågar Wolfgang

syntax 2022-03-29 13:05

Nej. Distagon är ett samlingsnamn för alla retrofokusvidvinkel från Carl Zeiss i Obekochen.

2022-03-29 23:16   Fredrikpersson

Kul med lite färg och dia. Köpte själv ett fempack utgångna 120-Velvia billigt på tradera förra veckan. Påstått frysförvarade men vi får väl se.

Framkallar du själv i E-6 eller lämnar du in dina filmer för framkallning?

F

Svar från Nils Bergqvist 2022-03-30 00:11

När det inte lär bli så många så tänker jag lämna in till framkallning.