Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 632/Eastman Double-X 5222 torkar snabbt.

Jag vet inte varför denna klassiska kinofilm Eastman 5222 torkar så snabbt? Den torkar nästan dubbelt så fort som andra filmer, efter en timme lufttorkning ungefär. Och det är en mycket bra film, relativt fint korn och en känslighet på 250-320 ASA. Finast blir kornet om den framkallas i Kodaks D96, troligen specialutvecklad för denna filmen och andra kinofilmer,  men här har jag använt Kodaks DK-50 i spädning 1+1. Filmen fungerar, precis som andra tagningsfilmer inom filmbranchen, även för stillbildsfoto. Den användes till den svartvita inledningen i Bond-filmen "Casino Royale". Själv har jag använt den som allround småbildsfilm för stillbildsfoto under 3-4 år nu. Jag köpte några 30-metersrullar i USA och laddar själv på kasett i dagsljusladdare. Jag är inne på den femte 30-metaren nu.



Idag satt den i Colorflex-kameran som jag skrev om i gårdagens bloggpost. Sökaren i den har jag maskat till 24x24mm och då blir det lättare att komponera kvadratiskt från början. Men man får givetvis inte ut fler rutor för det. Kameran är för 24x36mm och man får maska av kanterna i efterhand. Det finns några få småbildskameror för 135 (35mm)-film som har kvadratiskt format och bara matar fram så mycket som behövs på filmen. Sen har vi ju Instamatic-formatet, även i dom kasetterna sitter 35mm-film och negativrutorna blir 24x24mm.



Fast personligen hade jag föredragit att man utnyttjat hela bildcirkeln som småbildskamerorna ger. Då hade ett negativformat på 30x30mm kunnat användas. Men den redan existerande 35mm-filmen för kino var smidig att utnyttja för de kameraskapelser för småbild som kom i början av 1900-talet, bl.a en dansk reportagekamera som kunde ta en stor rulle film som räckte till flera hundra bilder. Även Leica anammade detta filmformat som redan fanns och skapade då det idag standardiserade småbildsformatet 24x36mm. Hade man utnyttjat hela bildcirkeln för kvadratiska bilder, så skulle det krävts en film med  41 mm bredd. Det skulle varit ett väldigt intressant filmformat. Men nu får man nöja sig med 24x24mm istället för 30x30.



Kompositionerna här är nog inte lika klassiska som filmen. Jag letar ju inte direkt efter de där wow-landskapen eller dom lättsmälta bilderna. Det är överspelat för min del, så det blir mest annat som jag själv gillar bättre. Det är bara att jobba på och leta sig fram i tillvaron. Efterhand kommer man närmare det man strävar mot. Och bäst vad det är så hittar man det. Här är jag väl inte helt nöjd men bättre än ingenting.



Det kan förbättras och förändras, och nästa gång tar jag mellanformatskameran 6x6 och arbetar vidare med de här bilderna. Jag har några fler på dagens film också som jag inte hunnit digitalisera. Då ska det väl kunna bli något på papper i mörkrummet också. Jag gillar normalbrännvidden och då blir det 80 eller 120mm istället för småbildens 50mm som satt på här. Vid kvadratisk beskärning så motsvarar väl 50 mera en 120mm.

//

Inlagt 2022-02-06 19:57 | Läst 749 ggr. | Permalink
Fin sista bild! Den påminner om Gerry Johanssons bildkomposition! Mvh Wolfgang
Svar från Nils Bergqvist 2022-02-07 12:57
Kul att du skriver det. Han är ju en inspirationskälla. Och han är ju en av få som behärskar sitt till fullo och svårt att nå upp till den klassen. Kanske märks det mera när någon försöker göra den typen av ovanlig bilder, än alla landskap i Ansel Adams-stil som dyker upp i bildflödena dagligen och stundligen? Eller för den skull alla som gör bilder i stil med Petersen/Moryiama eller Robert Frank. Och alla som vill göra gatubilder i stil med Bresson eller Thunbjörk/Parr/Eggleston, med mer eller mindre lyckat resultat? Dokumentärbilder typ Sune Jonssons ser vi också massor av. Dessa ganska vanliga bildstilar kanske vi inte direkt drar paralleller till de som började med dom, eftersom det finns så mycket av den typen bilder? Medan mera ovanliga bildstilar direkt associeras med den som gett upphov till den?