EMAKS BETRAKTELSER 567/Sputnikar och tefat...

Gårdagens arbete slutade vid midnatt. Först fotograferade jag i "Glasstudion" under förmiddagen. Sedan framkallades filmen. Därefter kopierades några bilder i mörkrummet från negativrutorna, under eftermiddag/kväll. Nu är dom torkade och planade och jag har scannat av fiberkopiorna. Först Asta Strömbergs magnifika "Sputnikar", designade 1957-58 med inspiration från raketerna som sköt upp de första satelliterna 1957, de ryska Sputnikarna. Sedan Gunnar Nylunds "Flygande tefat" designade på 1950-talet och lanserade kring 1960. Slutligen ytterligare tre modeller från mitten av 1950-talet, även dom ritade av Gunnar Nylund och lanserade kring 1960. Allt från Strömbergshyttans glasbruk, tillverkat av brukets mästare som jag kände personligen under min uppväxt. Man var ofta nere i hyttan och satt och studerade hur de hanterade den glödande massan. Det såg så lätt ut, men när man provade själv insåg man hur svårt det faktiskt är. Mästarna Hilding Strand, Nisse Eriksson, Erik Pettersson, Manne Söderberg, Hilbert Karlsson, Arne Abrahamsson och Kjell Andersson, samt alla de andra i hyttan och sliperiet, var mina vänner. Trots att de var en eller två generationer före mig. Man fascinerades och präglades till den man är, av dessa fantastiska människor på Strömbergshyttan. Och nu sluts cirkeln när jag själv fotograferar av det glas dessa människor tog fram. Och jag gör det med ett hantverk som principiellt påminner mycket om det glashantverk pjäserna skapades med.
 









Vaserna  här  är drivna för hand och färdiga vid hyttstolen. Drivverkstaden på glasbruket var den verkstad i hyttan där glaset blev färdigt direkt, utan slipning. Enbart bottnen  slipades plan och puntelmärket togs bort med kulslipning. Och det var de mest konstnärliga och skickliga som fick inta mästarstolen i den verkstaden. Just dessa är troligen gjorda av Kjell Andersson som var den som tog över i drivverkstaden 1947, efter min egen farfar Knut Bergqvist, vilken då blev hyttmästare (arbetsledare i hyttan) fram till sin pensionering 1950. Jag kommer ihåg att Kjell beundrade min farfar (som jag tyvärr aldrig fick träffa då han avled två år före jag föddes) och att han hade sagt att "Knut arbetar med precision som en hjärnkirurg". Farfar hade arbetat som mästare från 21 till 74 års ålder. På Kosta 1894-1899, White Mills i USA 1900-1901, Kosta 1902-1913, Orrefors 1914-28 och Lindefors (omdöpt till Strömbergshyttans glasbruk vid mitten av 1930-talet) 1929-1947. Innan han blev mästare 1894 så hade han haft fast jobb i hyttan sen 12 års ålder, alltså ca 10 år. Och det är den tid som det brukar ta innan man kan uppnå mästargrad. Men alla blir inte mästare, bara de med störst talang och de som samtidigt utvecklar både teknisk och konstnärlig skicklighet.


Kamera för dagen: Arax 60 MLU med Arax 80mm f/2,8 MC.
Film: T-Max400 120, framkallad i DK-50.
Papper: Fomabrom Variant 112.
Framkallare: Moersch ECO 4812.
Toning: Lätt selentoning.
//

2021-02-16 14:36   Wolfgang

Jag är imponerad av historien, av de historiska mästare och av denna glaskonst! Och så har Du mästerligt fotograferat av dessa konstverk! Jag gillar svag selentoning. Ljussättningen är toppen, eller som man säger i Småland "inte helt fel" :-) Mvh Wolfgang

Svar från Nils Bergqvist 2021-02-16 20:36

Tack, kul att du tycker så :-)

2021-02-16 22:12   Måns H

Fin historik, fint glas och fina bilder!

Svar från Nils Bergqvist 2021-02-17 20:16

Tack för komplimangen!

2021-02-17 22:45   ylva_h

Fina bilder på detta vackra glas! Det var en särskild tid när glasbruken stod på sin höjdpunkt och det fanns unik design. Roligt att du har dessa vackra förmål, och bilderna blev ju också super. En konstnärlig familj i flera generationer alltså.
Araxen levererar fint inomhus i alla fall!