EMAKS BETRAKTELSER 525/Före maskinerna - nr 3.

Dom här träskbilderna som jag tog före skogsmaskinerna rullade in, får väl bli en liten serie då. Det var ju tänkt så från början, men jag blev aldrig riktigt nöjd med de vanliga svartvita kopiorna jag gjorde då för några år sen. Lithprintarna på det gamla ungerska Fortepapperet (jag fick det av Gerry Johansson i en stor låda tillsammans med andra utgångna papper han hade) blev desto bättre. Så nu kör jag dom på det här sättet istället. Jag har två 25-packar 24x30 kvar av de tre som låg med  där. Tror det ska räcka för denna serie, även om jag gör två av varje.


Lith 109 - 2020. Lessebo Träsk.
LCA-120 och Tri-X. Porturex Rapid, Moersch Easylith.

Detta blir alltså nummer tre. Kanske kan det bli max 2o st totalt, vi får se? Ja bildskörden fylls på hela tiden, och det är bilder man kan hålla i sin hand rent fysiskt. Sätta på en vägg om man vill och betrakta, utan en tröttande bildskärms belysning in i ögonen. En vän som är fotograf och bor i Calcutta skrev för lite sen så här: "Printing a photo is like giving birth to a baby. Something comes into existence from dreams." Det stämmer ganska bra, åtminstone i min värld. Även fotografen JH Engström har uttryckt detta en gång, att bilder ska sättas på print och ses på papper. Men idag nöjer sig nog många med en skärm och bilderna sparade som ettor och nollor.

Dagens mörkrumsbild från Träsket, man kan säga mycket om naturens egna sätt att växa och frodas. Tyvärr fick den inte göra det här längre. Nu är det mesta borta, men det är som det är med det. Bilderna har jag dock kvar och förhoppningsvis ska de bästa snart finnas på papper. Varför buskarna växt så här vet jag inte? Som om dom försökt bygga en typ av rede. Dom var redan döda, men stod fortfarande kvar precis som dom hade växt. Vattenflödet i området varierar kraftigt, och kanske har det med det att göra? Ibland är det ganska torrt, ibland så mycket vatten att man inte kan ta sig fram. På vintern kanske snö och blåst har tyngt ner buskarna, vem vet? Ett minne har jag från när jag tog en bild i en annan del av området då för 4-5 år sen. Där det hade lite karaktär av alkärr. Jag skulle fotografera en samling med Missne och tog ett steg fram för att komma närmare, varvid jag sjönk ner till midjan i vesan och hade svårt att ta mig upp. Kameran klarade sig dock bra,  en lätt Lomo LCA 120 i plast. Den slängde jag ifrån mig för att kunna hålla mot så jag inte sjönk längre ner, och den hamnade i mjuk mossa bredvid. Det verkade nästan bottenlöst, träsket ville ta mig helt enkelt, så kändes det . Men jag kom upp till slut och gick hemåt, nersolkad med dy ända upp på bröstet. Folk som såg mig undrade nog vad jag haft för mig.
//

2020-12-11 22:21   Vibybo

Spännande foto, och även berättelse. Har själv undvikit träsk så här långt denna vinter, det blir lätt lera som stänker upp över knäna.