Emaks betraktelser 17/Passion för cykel...
Inte ofta det kommer färgbilder från mig numera, men idag blev det några. I färg tycker jag det digitala är överlägset. Det svartvita på film däremot, och speciellt när man gör bilden i mörkrummet, ger en helt annan känsla som jag tror mest har att göra med att bilden byggs av silverkornens struktur och hur svärtan ter sig i tonregistret. Exempelvis högdagrarna tycker jag har en överlägsen tonåtergivning på film och med gelatinsilverpapper.
Min kompis Christian är en stor cykelentusiast. I våras frågade jag om jag fick ta några bilder av honom, jag tycker det är intressant med människor med stor passion för något.
Tyvärr har det inte blivit tid för någon fotografering förrän nu, och eftersom Christian även ville ha färgbilder så tog vi några med X10:an. Annars var det mellanformataren Pentax 67 som fick arbeta i svartvitt. Filmerna ska framkallas i morgon. Ska bli intressant att se resultatet.
För min del hade jag enbart tänkt ta en porträttbild i svartvitt med Christian vid cykeln. Men höstfärgerna är ju rätt skapliga just nu så det passade fint med att ta med X10:an också. Den fungerade även till detta. Några av bilderna tog vi från bilens baklucka, där jag satt och fotade i farten. Givetvis med chaufför bakom ratten.
Bilderna blev väl inte perfekta, men för att vara i princip helt ovan gällande den här typen av fotografering och då vi inte tog speciellt många bilder, så tycker jag de får godkänt. De svartvita bildera har jag däremot högre krav på.
Cykelbilder är aldrig fel och dessa blev ju bra!
Själv tycker jag att fartkänslan är svårast är att få till.
Ha det fint!
Johan