Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 136/Fotografera utan kamera...

Den första fotografiska bilden där ljus och ljuskänsligt material användes, kom till redan 1727. Professor Johan Heinrich Schulze vid universitétet i Nürnberg använde då silvernitratlösning som han ritade med på papper. Papperet belystes sedan med solens ljus och då uppstod en fotografisk bild. Schulze kände dock inte till hur man gjorde bilden beständig, varför den försvann efterhand.

Tekniken att fixera, och därmed göra en fotografisk bild beständig, kom inte förrän 100 år senare då Joseph Niepce i Frankrike 1826-27 tog fram de första beständiga fotografierna, där också en Camera Obscura användes. Ett av dessa första förvaras idag på Harry Ransom Center for the Humanities at the University of Texas Austin. Tekniken anammades och vidareutvecklades av Daguerre, och även i England tog Fox-Talbot fram en fotografisk teknik ungefär samtidigt, där man till skillnad från Niepce/Daguerres metod använde ett negativförfarande med papper så att bilden kunde flerfaldigas via genomlysning med kontaktkopiering. Niepces/Daguerres bilder gjordes på metallplåtar och man använde en typ av asfalt som grund, vilket gjorde att bilden såg positiv ut direkt vid betraktandet. Den blev därmed unik och kunde alltså inte kopieras som Talbots pappersnegativ.

En typ av fotografi som också blir unikat är de sk fotogrammen. Tekniken att i mörkrummet skapa fotografier utan kamera togs fram av Man Ray under 1920-talet, då olika mer eller mindre transparenta och två- eller tredimensionella föremål placerades på det ljuskänsliga papperet i mörkrumsbelysning. Allt belystes sedan uppifrån och/eller från olika vinklar med vitt ljus och fotopapperet framkallades som vanligt i kemi, varvid en bild med olika gråtoner skapades. Fotogrammen (eller Rayogrammen som Man Ray kallade sina bilder) blir unikat och kan inte mångfaldigas. Jag gjorde själv några fotogram-experiment idag, inspirerad av konstnärerna i gruppen Der Sturm (såg utställningen på Mjellby utanför Halmstad förra helgen), som på 1920- och 30-talen ofta använde billiga vardagsmaterial för att ta fram sina konstverk. Fotogrammen nedan har jag gjort med hjälp av återvinningsmaterial från mitt jobb. Silverpapperet kommer från ryska Slavich och är ett graderat varmtonspapper kallat Bromportrait, här med silk-yta. Selentoning (som vanligt) och Bromportrait regagerar ganska snabbt med en svagt varmare svärta. Den förbättrade arkivbeständigheten får man på köpet.

//