Emaks betraktelser 132/Om pålagt korn och "snabba" filmer...

Det funderas en del om filmkorn, om man ska lägga på en kornstruktur i sina digitalt fotade bilder, för att efterlikna Tri-X och andra filmer etc? För min del tycker jag att det sällan blir riktig bra. Ofta blir det för grovt och liknar inte äkta varan. Snabba filmer som Foma 200, Tri-X400, T-Max400, Delta400 m.fl, är egentligen ganska finkorniga (såvida man inte klantar sig med framkallningen). Och nya Tri-X står sig faktiskt ganska bra mot T-kornsfilmen T-Max400 (kanske för att även den har inblandade T-korn). Sen måste man vara medveten om att scanningen av filmen påverkar kornet ganska mycket. Samma film kan ge olika kornstruktur beroende på hur den scannas. Även datorredigeringen påverkar. Ska man vara riktigt säker på hur filmkorn ter sig, då ska man kopiera bilden i mörkrummet med en förstklassig förstoringsoptik. Min erfarenhet är att kornet tenderar att framträda lite tydligare när filmen digitaliseras, än vad det gör på en mörkrumskopia från samma negativ, speciellt om man använder förstoringsapparat med diffuserande ljus (vilket är ganska vanligt att många gör).

Fomapan 200 Creative är en film som jag använder en hel del, framför allt i småbildsformat. Jag har jämfört den mot T-Max 400 och kommit fram till att kornstrukturen i de båda filmerna är närmast identisk när de framkallas i Fomadon R09 (en Rodinal-typ). Bara känsligheten skiljer dom åt. Här kommer en bild fotograferad med Fomapan 200:


Växjö - februari 2012.

Mycket mera kornstruktur än så brukar man inte få när 200-400 ASA-filmer används, inte ens om dom framkallas i Rodinal. Annars har man nog bara klantat sig och fått olämpliga negativ, skulle jag tro. Eller så har man använt scannrar som lägger på automatisk oskarp mask eller andra filter, för att kompensera undermålig scanneroptik el dyl. Eller kanske glömt att koppla bort dessa funktioner? Det finns många sätt att göra "fel" på (eller kanske rätt, om man nu vill ha ett onödigt grovt korn).

Tittar man t.ex på Christer Strömholms gamla Tri-X bilder så har inte heller dom normalt det där grova kornet man kan se i många digitalt fotade bilder med fejk-korn. De har en helt annan naturlig struktur som sällan kommer fram i alla dessa specialprogram som finns för att lägga på korn i efterhand. Faktiskt så tycker jag det kan se mindre onaturligt ut om man gör det så enkelt för sig, som att lägga på korn i ett vanligt PS Elements t.ex (om man använder det med måtta), än att köra bilderna i dessa specialutvecklade program med filmkorn för olika filmtyper. Men det blir, som jag personligen upplever det, något helt annat med den äkta varan där hela bildens tonskala är uppbyggd med silverkornens struktur och variation, än om ett filter appliceras på en digitalt fotograferad bild i efterhand.

Var den något "mytiska" föreställningen om det grova kornet från högkänsliga filmer kommer ifrån, vet jag inte? Kanske har de som har den uppfattningen helt enkelt inte pysslat så mycket med film och framkallning på senare tid, så att man glömt bort hur det egentligen var och är? Eller så är det kanske någon/några av de andra faktorerna jag tog upp, som har ett finger med i spelet?
//

2015-07-23 18:33   froderberg

Håller med dig. Förr körde jag som regel Tri-X efter EI 200. Med rätt exponering (efter skuggorna) fick jag valörrika bilder med fint korn. Med rätt teknik blev det inte heller galet kornigt när jag pressade till EI 1600 eller EI 3200. Rodinal intresserade mig aldrig.

2015-07-23 18:34   alf109

Jag tycker väl att "problemet" är att man ofta tar i för mycket. Om man använder silver efex till exempel med måtta så är det en helt annan sak. Det går heller inte att jämföra med att lägga till "korn" i ps eftersom silver efex bygger om pixelstrukturen och inte lägger på brus som de flesta andra gör. När jag själv kör silver efex så blir bilderna i stort sett omöjliga att skilja från de analoga. Men som sagt, många överdriver tycker jag.
-affe