Det hemskt röda Söder

För länge sen kallades arbetarklassens stadsdel i Stockholm Röda Söder.

Sedan började den så kallade gentrifieringen. Antalet höginkomsttagare ökade markant. Små smutsiga kalla lägenheterna gjordes om till fyror med hög standard. Husens kallvindar blev sk penthouse. Och så vidare.

På övre bilden syns en gentrifierad dam som markerar sitt politiska sinnelag med en intensivt röd klänning. Ty i många valkretsar på Södermalm är Vänstern i särklass största partiet.  

Nedre bilden visar ett par gubbar som tar rökpaus. Tillhör gentrifieringsfabrikens billiga arbetskraft.

V

Vart tog alla stavgångare vägen?

För några år sedan motionerade nästan alla med stavar. Inte nu längre. Stavgång framställdes då som en superteknik. Dubbelt så mycket motion genom att röra på armarna i takt med gåendet. 

Var stavgången inte hälsosam ergonomiskt sett. Eller såg det bara fånigt ut  - en slags skidåkning på barmark utan skidor. 

När jag såg den här mannen kändes det som att möta en vålnad ur det förflutna. Idag ensam i sitt slag.

Den gröna skinnpajen imponerade liksom det långa håret och skägget. Sannolikt en entusiast. Så det blev ett par närbilder.

Både jag och min fru har gångstavar hängande i källaren. Oanvända sen länge. Snart dags att lämna in dem på Pingstkyrkans loppis.

Tåget går absolut inte som tåget

För länge sen var tågen en förebild i punktlighet, ordning och reda. Då myntades begreppet "att gå som tåget".  Gäller inte längre. 

I massmedia klagas ständigt över illa skötta järnvägsförbindelser. Ibland har jag sett intervjuer med missnöjda pendlare på järnvägsperrongen här i Eskilstuna.

För några dar sedan fick jag infallet att fota en intervju.  

Järnvägsunderhållet är ju katastrofalt eftersatt. Men det handlar inte bara om pengar.  Utan också om vem som har huvudmannaskapet och ansvaret. Sverige har tydligen Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll. För egen del har jag dåliga erfarenheter. Kaos rådet helt enkelt.

Bilden nedan togs på ett par meters avstånd. Med 28 mm på kameran krävs att man hänger på ryggen på tv-gubbarna och fotar. Som på första bilden.

Loppisfynd för det udda fotointresset

Den här utrustningen har varit till salu länge på ett loppis i Eskilstuna. 100 kronor hoppas butiken sälja det för.  

Kanske det dyker upp någon fotoentusiast som tycker det är ett fynd. Här finns ju allt det som behövs för analogt foto. Utom kameran. Nästan mint-kondition. Grejorna är inte så mycket använda. Flera originalkartonger.

Kanske prylarna slängs om några veckor. Osäljbart.

Själv hade jag liknande grejer. Men slängde dem på tippen för länge sen.

Varför tjuvläser folk skvallerblaskor?

Svenska folkets hemliga läsvanor. Här fotar jag en som tjuvläser i tipsbutiken. Kanske skvallret om kungahuset lockar. Ser den här läsandet ofta vid järnvägsstationen i Eskilstuna. När passagerare fördriver tiden i väntan på tåget.  

Den här mannen har lämnat in sitt tips. Han stod bara intill mig när jag tog förra bilden.

Brukar läsa skvallertidningar själv också hos doktorn eller tandläkaren. Som regel några år gamla. Ofta kollar jag engelska blaskor på nätet. Massor med kungliga nyheter. Senast läste jag att Kate Middleton inte fick äta potatis???

Gatufoto som beskriver vardagslivet i mellanstor stad i Sverige. Inget flashigt storstadsliv.