Hej. Kanske riktigt att jobba lite med stavarna. Även om det känns jobbigt. Men det är kanske det som är meningen? Hälsar NL

Hej. Det var en riktig solskenshistoria. Ibland funkar tydligen stavgång. Hade själv rejäla problem med ryggen för länge sen. Men så började jag gå fram och tillbaka till jobbet. Det blev nästan en mil om dagen. Med tiden blev jag helt frisk i ryggen. Det var före vandringspinnarnas tid. Hälsar NL

Jag misstänker att saken har mera med motionen som sådan att göra än med pinnarna.
Ända sedan jag i ungdomen blev lite gnuggad vid Arméns Fallskärmsjägarskola i Karlsborg, har jag sett till att få en avvägd vardagsmotion. Jag är nu 77 år gammal och jag är 1.86 lång - men jag har inga ryggproblem - som ju är det som sägs drabba alla långa äldre män.
Saken är inte så märkvärdig. Det är nämligen så att skillnaden på lite motion och mycket motion är försvinnande liten, medan skillnaden på lite motion och ingen motion alls, är enorm.
Det där lilla kan man alltså lätt åstadkomma - för det mesta i trevliga former.

Jag förstår tanken Syntax, men jag utelämnade att jag redan provat att gå på promenader under flera månader före införskaffandet av vandringspinnarna. Det hade mycket liten effekt om ens någon. Med stavgången kom effekten i stort sett omedelbart.

Det är är en mångårig historia, och om jag berättar hela bakgrunden blir den dessutom himla mångordig. Men jag kan nämna att det här började så smått redan på åttio- och nittiotalet, vid ett tillfälle hade jag ischias så pass att jag satt pall i en fåtölj, varje rörelse var en plåga. Jag kom till en mycket duktig smärtläkare på en vårdcentral, han sade direkt efter undersökning att det där är inte ischias, det är en muskel som krampar. Det fixar vi med tandläkarbedövning och kortison tillade han. Jag trodde knappt på honom, men gick med på de där injektionerna i skrevet. Det blev snabbt bättre, och sedan hade jag inte "ischias" på ett par år. När det återkom fixade samma smärtläkare det hela en gång till.

Senare återkom eländet, när det var riktigt bedrövligt blev jag tvungen att välja mellan vedhuggning och värme i stugan kontra att frysa häcken av oss. När jag greppade yxan och satte igång tänkte jag att nu knäcker jag mig för all framtid. Jag högg en korg ved, bar in den och konstaterade att ryggvärken var nästan borta! Rörelserna i armar och överkropp hade uppenbarligen mycket god effekt på genomströmningen i drabbad muskel. Och jag är fullständigt övertygad om att stavgåendet har gett samma genomströmning och därmed gett bot ör eländet. Ett stort antal flerkilometervandringar utan stavar hade ingen effekt, 5 till 10 enkilometersvandringar med stavar hade enorm effekt.

Visst är det motionen som fixat saken, men det krävdes rätt motion. Rättstavad motion skulle man kunna säga. :-)

OK - då förstår jag. Mycket speciella muskelproblem låter sig inte angripas med standardmetoder. Mycket bra att du har kommit på var kärnan i problemet ligger.
Jag får säga som Nisse: En riktig solskenshistoria!

Hej. Mycket att tänka på. Kände mig inte riktigt bekväm med mina stavar. Kanske jag gjorde något av de där felen. Hälsar NL