SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Av 30 000 bilder var bara 60 värda att visa

Ibland får man sig en fet tankeställare. Det fick jag för en stund sedan. Hittade nämligen en filmintervju med den danske Magnumfotografen Jacob Aue Sobol. Ni vet han som åkte tåg mellan Moskva och Peking med en Leica M Monochrome. Projektet heter Arrivals & Departures.

Jacob Aue Sobol säger framförallt två intressanta saker i filmen. Det ena är att han tog 30 000 exponeringar (1 000 om dagen) under sin resa och av dessa blev bara 60 stycken utvalda i slutändan. Det får mig att fundera en del över mitt eget fotoprojekt. Så här långt har jag tagit cirka 2 000 bilder under två år och målet är att köra på ett år till.

Så medan han tog 1 000 bilder om dagen kommer jag att ha tagit lika många per år. Det är utan tvekan en viss skillnad, för att inte säga en helvetisk skillnad. Kommer jag över huvud taget att kunna rodda ihop något av värde? Svårt att veta.

Det andra är att han inte jobbar enligt metoden gå omkring och vänta på att något ska hända. Istället tar han kontakt med människor som han följer med, ibland i förväg via facebook vilket är ett spännande och proavktivt förhållningssätt.

Ja, vad ska man säga egentligen? Imponerande och intressant är det helt klart.

Photographer Jacob Aue Sobol "Arrivals & Departures" from Jim Casper on Vimeo.

Postat 2012-12-01 21:36 | Läst 4243 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Hur går det nu med Leican då?

Leica hit och Leica dit. Är det inte bara en jävla plåtbit?

Det är fredag, så förlåt mig.

Till helgen är det fyra veckor sedan jag började använda min Leica M6. Under tiden har ungefär lika många filmrullar rasslat genom kameran. För en digital fotograf är ynkliga 144 bilder såklart skrattretande lite. Men vi som uppskattar det analoga gläder oss istället åt fåtalet.

Ändå har jag kört hårt. Gatufotograferat nästan varje dag med målet att kameran ska vara igång även under vintersäsongen. Denna gråtfärdiga period för oss som söker livet på gatan. Men så är det ju i Sverige. Här där vi bor. Vi som är så udda och ovanliga med globala mått att vi förmodligen inte begriper själva hur avvikande vi är.

Vilken är då min slutsats så här långt? Ja, snarare är väl frågan varför jag inte har köpt en Leica långt, långt tidigare. För i ärlighetens namn är det en förbannat skön kamera. Den har inget, men ändå allt. Less is more, så att säga.

I morgon tänker jag återigen ge mig ut på gatorna med denna lilla godbit. Enligt väderprognosen ska det bli två minusgrader och lätt snöfall. Det kommer att kännas. Men förhoppningsvis finns möjligheten att slinka in på något skönt ställe när kylan nyper för hårt i skinnet och värma sig med lite glögg. Det är ju dessa tider nu...

Postat 2012-11-30 20:46 | Läst 5870 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Storstadspuls, småstadscharm och svenska gatufotografer

Ibland slits jag mellan småstadens charm och storstadens puls. Det är en kamp mellan lugn och intensitet, enkelhet och komplexitet, litenhet och storhet. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket jag egentligen gillar mest.

Jag trivs nämligen alltid väldigt bra varje gång jag besöker en myllrande storstad. Vitaliteten, dynamiken och utbudet kickar igång mig. Jag känner mig mera levande på något sätt. Intrycken flödar in och blommar sedan ut i idéer och kreativitet.

Samtidigt kan jag verkligen uppskatta småstadens okonstlade tillvaro. Det förhållandevis lugna livet där närheten till allt och naturen runt hörnet skapar en behaglig trygghet. Men för mycket trygghet kan också bli kvävande. Och det är väl så jag känner ibland.

För trots att jag är uppvuxen på en ö i skärgården där havets brus är det enda som hörs och man i novembernatten kan se varenda stjärna på himlen, så är jag kanske en storstadsmänniska innerst inne. Eller också missförstår jag mig själv helt och hållet. Jag vet inte vilket.

Något helt annat; vilka är Sveriges mest framträdande nuvarande gatufotografer? Det är något jag har grubblat på ett tag. Alltså - om man skulle peka ut ett par tre aktiva fotografer som anses prägla genren just nu, vilka är dessa? Jag kan inte komma på en enda. Kan ni?

Visst finns exempelvis Ralph Nykvist och Thomas H Johnsson, men ingen av dessa verkar hålla på med gatufoto längre. Så, vilka fler finns?

Postat 2012-11-28 21:51 | Läst 7078 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Minst en bild per rulle måste vara bra - annars kan man lägga av

För ganska många år sedan läste jag ett småprovocerande uttalande i en engelsk fototidning. Det var en fotograf som sa ungefär att minst en bild per rulle måste vara en ”keeper”, annars är det lika bra att lägga av.

Jag minns att uttalandet satte sig i skallen på mig och ända sedan dess har det varit ett riktmärke när det kommer till mitt analoga plåtande. Åtminstone en ruta på varje rulle måste helt enkelt vara tillräckligt bra för att kvala in bland mina bättre bilder. Annars är jag inte nöjd.

Att sätta upp den här sortens mål är något jag tror väldigt starkt på. Det hjälper till att bibehålla fokus och hålla slentrianknäppandet borta. Vid flera tillfällen har jag skärpt mig ordentligt tack vare den här principen. Den har alltså funkat - för mig.

Men visst, självklart händer det att en och annan nyframkallad rulle inte innehåller en enda vettig bild. Fast de tillhör faktiskt undantagen, tack och lov.

Slutligen så märks det att vi nu är inne i den mörka perioden på året. När jag var ute och fotograferade igår mitt på dagen fick jag köra på en 125-dels sekund och bländare 4 med ISO 800-film i burken. Visserligen var det mulet, men samtidigt ska det bli ännu lite mörkare innan det vänder.

En 125-dels sekund är i långsammaste laget för gatufoto. Exempelvis uppstår rörelseoskärpa i bilderna när någon går fortare än promenadtakt. Men skam den som ger sig. Det får bli till att pressa filmen ytterligare ett steg.

Postat 2012-11-18 14:37 | Läst 6896 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Den svarta råkantens oförklarliga charm

Blir en bild automatiskt bättre om man tar med den tunna svarta råkanten? Nej, så enkelt är det tyvärr inte. Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av detta speciella uttryck. Jag tycker det ser snyggt ut. Proffsigt och seriöst.

Inramningen som uppstår gör också något svårbegripligt med bilden. Det blir som att titta genom ett magiskt fönster där ett förstelnat ögonblick framträder. Allt känns mera verkligt och påtagligt. Det är nästan så att man skulle kunna kliva in i bilden och titta sig omkring.

Fast i ärlighetens namn är det långt ifrån alltid jag lyckas så bra i exponeringsögonblicket att mina bilder håller utan beskärning. Speciellt inte när det handlar om hastiga snapshots på gatan. Då är det väldigt lätt att det kommer med både det ena och det andra som sedan måste beskäras bort för att bilden ska kännas bra.

Därför har jag bestämt mig för att jobba på saken. Jag ska ha som mål att sätta fler rutor som funkar utan att beskäras. Idén känns som en lagom stimulerande utmaning. Det blir visserligen svårare, men också roligare – faktiskt. Om jag sedan lyckas eller inte är en helt annan femma.

Annars är det många riktigt duktiga fotografer som har beskurit sina bilder i efterhand. Ta Christer Strömholm, exempelvis. Han beskar ofta sina bilder varav en del väldigt kraftigt. Ibland kapade han bort så mycket som 50 procent av negativen. Inget är rätt, inget är fel. Det handlar som vanligt om tycke, smak och vad man som fotograf är ute efter.

Slutligen över till något helt annat, nämligen en föreläsning på YouTube för den som har gott om tid. Den handlar om hur det går till att hitta sin fotografiska stil och är över två timmar lång. Föreläsaren är dock både rapp och underhållande - dessutom är det en hel del matnyttigt som avhandlas. Själv såg jag den i etapper, det är mitt tips. Här kan du titta på "Finding Photographic Style".

Postat 2012-11-15 19:04 | Läst 9875 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Föregående 1 ... 45 46 47 ... 83 Nästa

Bloggar

SE BILDEN

Av 30 000 bilder var bara 60 värda att visa

Hur går det nu med Leican då?

Storstadspuls, småstadscharm och svenska gatufotografer

Minst en bild per rulle måste vara bra - annars kan man lägga av

Den svarta råkantens oförklarliga charm

Joakim K E Johansson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Länklista

Bloggar

SE BILDEN

Av 30 000 bilder var bara 60 värda att visa

Hur går det nu med Leican då?

Storstadspuls, småstadscharm och svenska gatufotografer

Minst en bild per rulle måste vara bra - annars kan man lägga av

Den svarta råkantens oförklarliga charm

Joakim K E Johansson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Länklista