Den svarta råkantens oförklarliga charm
Blir en bild automatiskt bättre om man tar med den tunna svarta råkanten? Nej, så enkelt är det tyvärr inte. Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av detta speciella uttryck. Jag tycker det ser snyggt ut. Proffsigt och seriöst.
Inramningen som uppstår gör också något svårbegripligt med bilden. Det blir som att titta genom ett magiskt fönster där ett förstelnat ögonblick framträder. Allt känns mera verkligt och påtagligt. Det är nästan så att man skulle kunna kliva in i bilden och titta sig omkring.
Fast i ärlighetens namn är det långt ifrån alltid jag lyckas så bra i exponeringsögonblicket att mina bilder håller utan beskärning. Speciellt inte när det handlar om hastiga snapshots på gatan. Då är det väldigt lätt att det kommer med både det ena och det andra som sedan måste beskäras bort för att bilden ska kännas bra.
Därför har jag bestämt mig för att jobba på saken. Jag ska ha som mål att sätta fler rutor som funkar utan att beskäras. Idén känns som en lagom stimulerande utmaning. Det blir visserligen svårare, men också roligare – faktiskt. Om jag sedan lyckas eller inte är en helt annan femma.
Annars är det många riktigt duktiga fotografer som har beskurit sina bilder i efterhand. Ta Christer Strömholm, exempelvis. Han beskar ofta sina bilder varav en del väldigt kraftigt. Ibland kapade han bort så mycket som 50 procent av negativen. Inget är rätt, inget är fel. Det handlar som vanligt om tycke, smak och vad man som fotograf är ute efter.
Slutligen över till något helt annat, nämligen en föreläsning på YouTube för den som har gott om tid. Den handlar om hur det går till att hitta sin fotografiska stil och är över två timmar lång. Föreläsaren är dock både rapp och underhållande - dessutom är det en hel del matnyttigt som avhandlas. Själv såg jag den i etapper, det är mitt tips. Här kan du titta på "Finding Photographic Style".
Snyggt är det i alla fall - också när man fuskar dit den digitalt!
Härliga bilder och jag tycker att en svart råkant är acceptabelt.
Hälsn//Rolf
http://www.flickr.com/photos/froderberg/8188073542/in/photostream
http://www.flickr.com/photos/froderberg/8186984001/in/photostream
http://www.flickr.com/photos/froderberg/8185144381/in/photostream
Annars, snygga bilder :-)
http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com
För mig personligen handlar det om en inre tävlan mot mig själv också. Ett sätt att tvinga mig själv att gå närmre, tänka till och verkligen anstränga mig i fotograferingsögonblicket och inte bara ha inställningen att jag kan fixa till bilden i efterhand.
Sedan är det inte alls säkert att jag kommer att välja att ha med råkanten när jag sedan visar mina bilder. Det är mycket annat som påverkar det valet.
Jag beskär aldrig själv mina bilder. Mest för att jag inte "orkar" sitta och hålla på med dem framföra datorn (gjorde jag aldrig i mörkrummet heller). Gillar Kungens (H-C Bresson) förklaring/försvar till varför han själv aldrig beskar sina bilder, när någon frågade honom. Då svarade han nåt i stil med att, antingen är det en BILD eller så är det INTE det. Att hålla på att prova sig fram genom att beskära lite här, och lite där.. ja, då är det bättre att gå ut och ta en ny bild.
Sen har man ju börjat gilla hur det ser ut. Så pass mycket att jag nu kör hipstamatic-bilder. Men annars håller jag med dig, det är inte så snygg med "pålagda" svarta kanter i efterhand på digitalbilder, blir för perfekta eller för "artificiella".
Nä, nu ska jag se filmen du länka till. Över 2 timmar lång... Puh!
På något sätt är det en ren intressefråga också. Jag är allra mest intresserad av vad jag kan prestera med kameran när jag tar bilden. Inte vad jag kan göra i efterhand :-)