Hur hård ska man vara mot folk som snor ens bilder?

Häromkvällen satt jag och sökte på google efter mina egna bilder vilket jag gör ibland. Det kan möjligen verka lite egocentriskt, men det är förvånansvärt roande att se var ens kära alster dyker upp i för slags sammanhang.

För så är det ju när man har tagit steget och lagt ut sina bilder på det världsomspännande nätet. Man får helt enkelt ta smällen att man förlorar kontrollen ganska ordentligt över sina bilder. Just därför lägger jag aldrig ut högupplösta filer på webben.

Populär bild hos diverse bloggande tjejer.

Nåväl, när jag sökte på mina bilder så hittade jag en bunt bloggtjejer som hade snott några bilder vilket inte är första gången. Det gör mig inget. Visserligen hade det varit kul om de hade talat om varifrån de tagit bilderna, men sådana småsaker orkar jag inte bry mig om.

En av de bilder som jag hittade på en indisk blogg.

På gränsen till att jag ska bry mig är dock en indisk blogg som har använt några av mina bilder. Jag försökte ta reda på vad bloggen handlar om men det var lättare sagt än gjort. Det verkar vara en slags gratis informations- och/eller utbildningsblogg för boende i Kalyan City, men jag vet inte säkert. Så här står det på deras blogg (jag tog mig friheten att kopiera deras copyrightade text):

“Welcome to Kalyan City Life blog, a free quality source of unique informative articles and our sole online destination to share vivid memories of life.”

Förklara gärna den som begriper! :-)

Blogginnehavarna hade i alla fall varit snälla nog och skrivit mitt namn och hänvisat till min Flickr, så jag får se hur jag ska göra. Fakturera eller inte fakturera – det är frågan! :-)

Den här bilden tyckte redaktionen på Tendens i P1 att dom kunde ta.

Över gränsen är däremot Sveriges Radio som har snott en bild och lagt den på sin hemsida för programmet Tendens i P1. Jag betalar avgift för att få lyssna på Sveriges Radio och då ska Sveriges Radio betala avgift för att använda min bild. Så enkelt är det.  

Fast ofta tycker jag att det är ganska knepigt att bestämma hur man ska göra när andra använder ens bilder på det här sättet. Många gånger sker det på grund av okunskap och då känns det inte rätt att skicka en saltad faktura bara för att man kan.

Jag försöker därför hellre fria än fälla. Speciellt om det är små företag eller privatpersoner. Då ser jag det snarare som lite marknadsföring för min egen del - och en möjlighet att skapa goodwill. Fast alla fotografer håller förmodligen inte med om den filosofin. 

Min Parisbok har kommit - Blurb levererar

Det gick mycket snabbare än vad jag trodde att få fotoboken från Blurb. Jag beställde den förra tisdagen och idag levererades den med budbil och allting. Åtta dagar tog det alltså att få boken tryckt och skeppad från amerikat.  

Jag har aldrig gjort en fotobok tidigare och har därför varit lite lagom förväntansfull. Och jag måste säga att boken blev mycket, mycket bra i mina ögon. Bilderna blev väldigt snygga helt enkelt och det vara bara några ytterst små detaljer som inte var 100 procent.

Faktum är att jag blev lite taggad av detta och jag ska nog försöka göra fler fotoböcker framöver. Dels är det väldigt kul att se sina bilder i tryck och inte bara på dataskärmen, sedan är det ju faktiskt så att det inte är helt fel att ha sina bilder på papper som en rent fysisk backup.

En reflektion som man alltid gör i sådana här sammanhang är också hur förlåtande printar och tryckta bilder är. Därför borde kanske dom som har som hobby att fingranska sina bilder på dataskärmen i 500 procents förstoring, för att sedan hamna i slutsatsen att deras nya kamera är värdelös, testa att göra en fotobok. Det hade nog varit nyttigt.   
 

Slutligen. Inte bara är samtliga bilder i boken tagna med Fujifilm X100, filmen ovan är dessutom gjord med kameran. Inte dåligt, eller hur! ;-)

Hur mycket oskärpa är okej - och HBC:s tunna svarta linje

Hur mycket oskärpa av olika slag klarar en bild av innan den anses vara för dålig? Ja, det funderar jag på just nu medan jag tittar igenom lite inskannade bilder som jag tog i våras med min analoga Canonet QL17.

Med en kamera som enbart har manuell fokus och bara en 1/500-dels sekund som snabbaste slutartid så har det ärligt talat blivit en hel del bilder som är på gränsen. Antingen har jag inte lyckats sätta skärpan där jag ville, eller också har jag och/eller motivet rört på sig och orsakat rörelseoskärpa.

Exempel på detta är de två första bilderna i denna bloggpost som jag inte har visat upp tidigare eftersom jag från början tyckte att de var alldeles för dåliga. Men så spanade jag in fotoutställningen på Moderna museet i förra veckan och blev återigen påmind om att många kända bilder faktiskt är förvånansvärt oskarpa.

Frågan som uppstår är då om man inte är lite för hård mot sig själv ibland och kasserar bilder som faktiskt har både innehåll, komposition och känsla bara för att man stirrar sig blind på det tekniska. Jag tror tyvärr att det kan vara så.

En annan sak som jag också funderar på är det där med att spara den svarta kanten från negativet runt en bild för att visa att den inte är beskuren. Det påstås att det var Henri Cartier-Bresson som på allvar började göra så för att hans bilder inte skulle kunna beskäras i tryck utan att det blev tydligt. Han använde det som ett slags äkthetsbevis helt enkelt. 

Personligen har jag inget emot att beskära mina bilder, men jag sympatiserar ändå med Henri Cartier-Bressons tankar om att en bild sällan blir bättre av att beskäras. Är bilden dålig från början så är det helt enkelt en dålig bild och då hjälper det inte att beskära den i efterhand. Och som ni märker har jag anammat det tänket i det här blogginlägget. Samtliga bilder är obeskurna. 

P.S. När jag gick igenom mina inskannade bilder blev jag ruskigt sugen på att fota analogt med min Canonet igen. Så min X100 får nog vila sig ett litet tag framöver…

Småstadsbon på storstadsbesök – Ellens, Moderna, mm

Senaste ungdomsmodet i Stockholm. Det har inte kommit till Karlskrona ännu.

Igår tog jag mig friheten att helt oannonserad besöka Ellensgänget och deras säsongsavslutning. Det var inte utan att jag kände en viss nervositet när jag klev in genom dörren till det berömda ”Tårtankaféet” på Hornsgatans puckel. Skulle de känna igen mig? Och var det oförskämt av mig att bara dyka upp utan förvarning?

Fast det gick såklart bra. Visserligen var de nästan färdigfikade när jag kom, men det var kul att träffa några fotosidanmedlemmar i verkligheten även om det bara var för en kort stund. Och så fick jag möjligheten att klämma lite på Bengts välkända Leica M4.

Eftersom jag är kvar i den kongliga Hufvudstaden tills på söndag så ska jag nog försöka hinna med vernissaget på Galleri Kontrast nu på lördag. Då kanske man får chansen att träffa några fler ”kändisar” från fotosidan.

Eftersom jag var så förvirrad glömde jag bort att ta några bilder inne på kaféet. Men jag klämde i alla fall av den här bilden på Bengt innan vi skildes åt.

Idag tog jag en vända till Moderna. Intressant att se deras omtalade fotoutställning. Många av bilderna har jag visserligen sett tidigare, men det är alltid kul att nagelfara giganternas bilder för att kontrollera korn, skärpa, exponering, och så vidare.

Jag tycker det är spännande att se hur en del av de mest kända bilderna rent tekniskt skulle kunna betecknas som misslyckade, men ändå anses de vara mästerverk. Något som beror på att innehållet är bildernas styrka och överordnat det tekniska.

Därför blir det så konstigt ibland när fenomenala kameror döms ut för ”brister” som någon upptäckt när de analyserat bildfilerna i 500 procent på sin datorskärm. Bilder tagna på tegelväggar och färgkort. Det blir på något sätt så långt ifrån vad jag personligen anser vara fotografi som man bara kan komma.

Annars var det roligaste med besöket att jag stötte på ett skumt gäng som höll på med någon slags bisarr gymnastik i ett av utställningsrummen. Varför de höll till just där begriper jag faktiskt inte. Men det är mycket en lantis som jag inte förstår när jag är i storstan. Jag fick i alla fall möjligheten att knäppa av några bilder – och det var ju kul.  

När jag kom in i ett av utställningsrummen var detta synen som mötte mig.

Jag misstänker att det handlar om någon slag aseatisk gympa. Alltså obegripligt för en Karlskronabo.

De såg visserligen väldigt glada och trevliga ut, men alla vet ju att glada personer som gör konstiga saker verkligen är något man bör se upp med.

Självklart behöver de välkända konstverken utanför Moderna rengöras ibland. Något den här kvinnan uppenbarligen sköter.

Slutligen en bonusbild. Kocken som tar sig en rökpaus.

Tillägg 1: Bilderna i detta blogginlägg är fixade på min bärbara dator. Så kontraster och liknande kan vara lite sisådär.

Tillägg 2: Nu blir det öl...

Mina Parisbilder blev en bok

I mitt förra blogginlägg beklagade jag mig över att jag är ganska dålig på att förvalta mina bilder. Bara för det bestämde jag mig för att göra en fotobok av bilderna som jag tog i Paris när jag var där förra helgen. 

Det är visserligen inte en bok som jag tänker sälja utan den är främst gjord för att ha som ett minne från resan. Det kan ju vara vettgt eftersom man varken tar fram papperskopior eller fotoalbum längre. Ja, inte jag i alla fall. 

Nåväl. Boken gjorde jag på Blurb och det är första gången jag testar att göra en bok på det här sättet. Det var lite meck med att ställa in rätt storlekar på bilderna och att justera färgerna. Jag drog ner deras färgprofil och softproofade bilderna. Förhoppningsvis blir det bra.

Boken kostade nästan 50 dollar och ska skeppas hela vägen från USA. Jag funderar redan på vad som finns närmre. Men många fotografer använder Blurb och det verkar bra. Om ett par veckor får jag se boken i verkligheten och då får jag avgöra om det var värt pengarna. Så länge kan jag ju alltid bläddra i den på Blurb.

För övrigt så åker jag på jobbresa till självaste Hufvudstaden i morgon. Tänkte desutom stanna över helgen, träffa gamla polare och förhoppningsvis se några fotoutställningar. Det ska bli kul!

Ja, och så ska vi dricka öl också...