SE BILDEN: Är du en framgångsrik fotograf? Då har du mest haft tur

Hur mycket kan vi som individer egentligen påverka framgångarna i våra liv? Det är en fråga som har intresserat åtskilliga genom historien. Just nu läser jag en intressant bok som tar upp ämnet. Den heter "Outliers" och är skriven av Malcolm Gladwell.

Ordet "outliers" betyder ungefär "utöver det vanliga". Alltså någon eller något som höjer sig över mängden. I boken handlar det framförallt om människor som har lyckats bli framstående på olika sätt. Allt från forskare och industrimagnater till idrottare och musiker. 

Det författaren genom att hänvisa till forskning, studier och egna undersökningar kommer fram till är att alla som lyckas exceptionellt väl i livet gör det tack vare framförallt två faktorer: turen och andra människors stöd och hjälp. Ingen som når riktigt långt gör det på egen hand. Ingen.

På sätt och viss går dessa slutsatser tvärs emot vår tids "sanningar". Inte minst den populära uppfattningen om att du är "din egen lyckas smed" och att den som anstränger sig och tror på sig själv kan lyckas med precis vad som helst i livet. På ytan kan det kanske verka så, men om man likt författaren gräver på djupet framstår den inställningen som lovligt naiv och okunnig.

För hur mycket vi än kämpar är vi nämligen fast i ett större sammanhang som vi inte kan påverka. Det handlar såklart om vilka våra föräldrar är, i vilket land vi är födda, om vi är fattiga eller rika, och så vidare. Men ännu intressantare är att det också handlar om betydligt större skeenden i världen. Alltså vilken tid vi lever i, det politiska läget, globala händelser, med mera. 

Ta exempelvis den världsberömda dokumentärfotografen Henri Cartier-Bresson. Född i en rik familj med enorma möjligheter att redan i början av 1900-talet kunna fotografera praktiskt taget hur mycket han ville. Han var verksam under fotografins storhetstid och innan teve slog igenom. Liksom under en period i historien när världen genomgick enorma och dramatiska förändringar. Det hade kanske räckt med att en av dessa parametrar saknats och vi hade aldrig hört talas om Henri Cartier-Bresson. 

Boken ger en intressant inblick i vilka mekanismer som styr en människas öde och att framgång inte minst beror på en rejäl dos med ren och skär tur. En bister lärdom blir också att en människa kan göra precis allting "rätt" och ändå misslyckas livet igenom. En tröst i sammanhanget är möjligen då att den som misslyckas inte behöver ta på sig hela skulden själv. Det är okej att säga: "jag gjorde mitt allra bästa men hade helt enkelt otur".

SE BILDEN: I Love Blekinge

Sjön Halen, Olofström.

Just nu håller jag på med ett fotoprojekt som är ganska långt ifrån mitt vardagliga gatufotograferande. Jag reser omkring i mitt gamla hemlän Blekinge och tar bilder till en kokbok som jag och min kompis matjournalisten Andreas Ivarsson håller på med. Det är ett ganska omfattande jobb och jag har flängt länet runt i några veckor nu.

Visserligen är det som sagt först och främst en kokbok, men vi vill också ha med bilder som visar hur det ser ut i Blekinge. Både för att skapa en känsla av platsen i sig, liksom för att boken ska bli intressant ur ett större perspektiv och exempelvis kunna säljas på turistbyråer och liknande när den är klar. 

Gullholma, Karlskrona.

Ibland tycker jag att Blekinge är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. En insikt som har slagit mig ännu mera under dessa veckor. Få platser i Sverige har så mycket vackert, varierat och intressant att erbjuda på en så pass liten yta. Länet är nämligen bara cirka tio mil långt och som bredast ungefär fem mil.

Erikstorp, Olofström.

I de norra delarna av länet finns skogslandskapet som påminner mycket om Småland. Det är små gårdar, torp, röda hus med vita knutar, insjöar, åar och ringlande vägar genom skogarna. Sedan finns mellanbygden med fälten, betesmarkerna och lövskogarna. Slutligen kusten och skärgården med öar, kobbar och skär. 

Saltö, Karlskrona. 

Kungsholmen, Karlskrona.

Men Blekinge varierar också från öster till väster. Allra längst i öst påminner landskapet en del om det Öländska. Speciellt längs med kuststräckan mellan Torhamn och Kristianopel. Och i väst på Listerlandet dominerar de böljande fälten och stenladorna precis som i Skåne. 

Listerlandet, Sölvesborg.

Sedan finns ju såklart fyra städer i Blekinge. Karlskrona, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg. Alla med ungefär 30 minuters mellanrum bilvägen. Både Ronneby och Sölvesborg är från dansktiden. Karlskrona och Karlshamn är typiska svenska 1600-talsstäder. Karlskrona är för övrigt ett så kallat världsarv tack vare sina välbevarade historiska miljöer. 

Rådhuset, Karlshamn.

Borgmästarefjärden, Karlskrona.

Vad är då blekingsk mat? Ja, kroppkakor är förstås den mest klassiska lokala maträtten, men också fisk och inte minst då rökt fisk av alla sorter. På senare år har viltkött också seglat upp som en allt vanligare mat i länet. Framförallt från hjort och vildsvin. 

Hursomhelst, jag ska åka omkring i några dagar till och fotografera. Sedan återvänder jag till Stockholm i slutet av nästa vecka. Då ska vi börja ta matbilderna på de olika rätterna. När det jobbet är klart blir det återigen gatufoto för hela slanten.

Brunnsparken, Ronneby.

Slutligen lite nördfakta för oss fotografer. Samtliga bilder i det här inlägget är tagna med Fujifilm X-T1. Jag har också testat att exportera ut bilderna direkt från kameran med en förinställning som ska efterlikna Fujis diafilm Velvia. Jag tycker att det ger en trevlig mustighet som funkar bra till den här sortens motiv.