SE BILDEN: 2018 blev ett klent fotoår

Fotografiskt blev inte 2018 något vidare bra år för min del. Det kan jag krasst konstatera efter att nu ha plöjt igenom mina hårddiskar. Framförallt gäller det mitt gatufotograferande som verkligen har gått på sparlåga, lindrigt sagt. Det blev tråkigt nog inte ens en gatufotoresa utomlands som det brukar bli på försommaren. 

Men det är ingen idé att klaga. Istället tror jag att detta var precis vad jag behövde för att sakta men säkert återigen få tillbaka inspirationen. För så är det. Efter att ha varit ganska mätt på mitt fotograferande i största allmänhet börjar jag nu få tillbaka lusten att plåta. 

Har därför suttit några kvällar och spanat in fotodokumentärer på YouTube. Hittade bland annat ett gäng filmer om Garry Winogrand. Visserligen har jag sett filmerna förut, men det är ändå kul att återupptäcka denna fotograf som på många sätt verkade ha ett ganska okomplicerat förhållningssätt till detta med foto. 

Han körde helt enkelt bara på och sköt till höger och vänster och verkade inte bry sig så mycket om det blev bra eller ej i själva fotograferingsögonblicket. För mig är det rätt befriande att lyssna på en sådan som Garry Winogrand eftersom jag ibland tänker för mycket kring mina bilder. Så mitt nyårslöfte blir därför att bara köra på, sedan får det bli vad det blir. 

SE BILDEN: Alla dessa kanskebilder

Vid den här tiden på året brukar jag sitta på kvällarna och plöja igenom de senaste tolv månadernas bildskörd. Då sållar, strukturera och säkerhetskopierar jag mitt bildarkiv. Jag spanar också efter bra bilder som har gått mig förbi av olika anledningar. Ibland dyker små guldkorn upp, men också bilder som är mer svårbedömda.

Bilden ovan är ett sådant exempel. En bild som jag tycker har något men som kanske inte räcker hela vägen fram. Den är också ett exempel på detta att gatufoto verkligen handlar om att trycka på avtryckaren i exakt rätt sekund. För precis innan jag tog den här bilden hade mannen i förgrunden sin högerarm utsträckt från kroppen och en telefon i handen. Det såg ut som om en huvudlös figur satt och tittade i en telefon. Absurt och knasigt.

Men jag missade som ni ser just det ögonblicket. Så detta får bli en bild som jag visserligen kommer att spara, men den hamnar i mappen med "kanskebilder". 

SE BILDEN: Motorcykelfolket satte fart på mitt avtryckarfinger

För drygt en vecka sedan intervjuade jag fotografen Malin Jochumsen för Fotosidan poddradio om detta med att fotografera på vintern. Något som undertecknad är ganska usel på. Ju mörkare och kallare det blir, desto mer sitter jag hemma och tjurar och drömmer mig bort till sommaren. Under den här perioden ligger mina kameragrunkor nerpackade i kameraväskan och de får sällan se dagens ljus.  

Malin däremot, hon älskar vinterhalvåret. Något som gjorde mig lite inspirerad. Så när min kompis Magnus Fröderberg hörde av sig och undrade om jag ville haka på och plåta Enduro så bestämde jag mig för att följa med. Därför spenderade vi söndagen fram till lunchtid på Högstabanan i Haninge. 

Jag har plåtat en hel del motorsport genom åren. Under en period jobbade jag som fotograf och filmare för ett antal STCC-team och jag är därför rätt van vid den här sortens miljöer, även om det nog är tio år sedan jag senast hängde på en motorbana. Så lite ringrostig var jag såklart. Men när motorerna började brumma och doften av tvåtaktsolja fyllde luften, då kom geisten tillbaka igen.  

Mitt enda lilla problem var att jag genom åren har gjort mig av med alla mina teleobjektiv och dessutom bytt från Canons spegelreflexsystem till Fujifilms spegellösa mätsökarsystem. Och hur fantastiska mina Fujikameror än är så kan jag tyvärr inte säga att de är optimerade för att plåta motorsport med. De är ju mer gjorda för gatufoto och liknande. 

Därför fick jag fundera ett tag på hur jag skulle angripa det hela. Fast rätt snabbt stod det klart för mig att det fick bli ett slags reportage med fokus på människorna och det som hände runtikring, snarare än motorcyklarna och själva tävlandet. Jag bestämde mig också för att köra svartvitt. Tack vare den nyfallna snön blev det grafiskt och snygg. 

Det blev en riktigt trevlig upplevelse i det stora hela. Samtidigt vet jag inte om jag egentligen blev särskilt sugen på att fota motorsport igen, mer än någon gång ibland. Jag har nog lagt den grejen bakom mig. Men det är alltid roligt att hänga med kompisarna. Så kom jag ut med kameran en vinterdag också, vilket inte är så dåligt för att vara mig.