SE BILDEN: Tillbaka till det analoga

I höst hade jag tänkt avsluta mitt gatufotoprojekt här i Karlskrona. Planen var att jag nu skulle börja jobba med en utställning och en bok. Men så blir det inte. Jag har helt enkelt ändrat mig och kör därför på ett tag till.

Beslutet beror till vissa delar på en nytändning. Jag började nämligen fota med Leican som fått vila sedan september och plötsligt infann sig den där goa känslan igen. En känsla som jag bäst kan beskriva som lusten att göra bild – på riktigt!

Det är märkligt men vad jag än gör faller jag hela tiden tillbaka till det analoga och mina mätsökarkameror. Jag tror det beror rätt mycket på vad bland annat Bengt Björkbom skrev i sin blogg häromdagen; att det är svårt.

Analoga mätsökarkameror kräver att man är med hela tiden. Du kan inte överlåta ”tänkandet” till automatiken. Du måste vara mentalt på banan annars blir det inget. För mig skapar det den där extra utmaningen som triggar igång en slags tävlingsinstinkt. Jag ska jävlar i mej lyckas, ungefär!  

Sedan har jag 20 rullar svartvit film kvar i kylen och det är väl lika bra att köra på tills dessa tar slut. Och om jag känner mig själv rätt lär de nog räcka ända till sommaren, gott och väl. För högre tempo än så håller jag inte. 

SE BILDEN: Gatufoto - det är svåra grejer

Som ni kanske har märkt har jag legat lågt med bloggandet sedan ett par månader tillbaka. Jag behövde helt enkelt en paus från både plåtandet och skrivandet. Men nu kände jag att det var dags för ett litet inlägg, trots allt. Inte minst efter en diskussion i en gatufotogrupp på fejjan som jag tillhör.  

För en sak är säker, detta med gatufoto är svårt. Ja, till och med väldigt svårt. Det finns ju mängder med tolkningar och säkert tusentals motiv till varför man som fotograf vill ägna sig åt denna ädla konst. Det gör alltsammans otroligt komplicerat och svårgreppbart i mångas ögon.

Själv tycker jag visserligen inte att det är så svårt. Eller, svårt och svårt. Klart det är svårt att lyckas och det krävs enormt mycket övning och tålamod. Men jag tycker inte det är särskilt krångligt att förstå gatufotografins grunder - och det var i stort vad diskussionen i gruppen handlade om.

Det enda man behöver göra är att sätta sig in i den fotografiska traditionen som finns. Alltså läsa på lite, kolla bilder och helt enkelt förkovra sig i ämnet. Det måste inte vara något jättestort jobb. Mängder med information finns på webben och en snabb inblick kan man säkert skaffa sig på en kväll, eller så.

Personligen är jag också helt övertygad om att man som fotograf aldrig kan bli riktigt bra utan att på allvar intressera sig för de traditioner som finns. Det är först ståendes på andras axlar som det blir möjligt nå riktigt högt. 

Hursomhelst, bilderna i det här inlägget tog jag i somras. Rullen hamnade sedan bortglömd i ett skåp och jag soppade den bara häromdagen. Det var faktiskt ganska kul att se alla skott som jag mer eller mindre hade förträngt. Nästan så jag funderar på att låta mina rullar ligga till sig i fortsättningen.

Mitt gamla härke till skanner har för övrigt börjat strula. Så negativen är avfotograferade med min pocketkamera. Därför är väl inte kvalitén riktigt lika schyst som den brukar. Men det får duga tills jag fått igång skannereländet, eller köpt en ny.