SE BILDEN PODD: Fotoprojekt om nära och kära - med Rebecka Uhlin

I det här avsnittet av Se Bilden Podd pratar vi om hur det är att rikta kameran mot sina allra närmaste. Alltså familj, vänner och bekanta. Rebecka Uhlin har precis gett ut boken Aina & Tage (förlag Journal) som handlar om hennes älskade mormor och morfar. Projektet har fått flera priser och utmärkelser. Nu väntar utställningar, både i Sverige och utomlands.

Vi pratar också om hennes två pågående projekt. Det ena om barndomen och det andra om hur det är att bli gravid och så småningom mamma. Liksom varför hon föredrar att fotografera analogt, vad hon menar med att "det privata är universellt" - och vad Anders Petersen sa när han första gången såg hennes bilder.  

Hemsida:
www.rebeckauhlin.com

Instagram:
@rebeckauhlin

Porträttbild på Rebecka Uhlin:
Anna Tärnhuvud

Bilderna som vi pratar om i podden (den första ser ni högst upp i bloggposten):

Se Bilden Podd finns på iTunes:
https://itunes.apple.com/se/podcast/se-bilden-podd/id1076655584?mt=2

RSS: 
http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:199054050/sounds.rss

Musiken i podden är hämtad från:
http://www.jamendo.com

Inlednings- och avslutningsmusik:
April Showers, Proleter

SE BILDEN: Intressantare bilder när mera händer

Häromdagen upptäckte jag en fotograf som märkligt nog har gått under min radar. Han heter Jason Eskenazi och har bland annat gjort fotoboken Wonderland med bilder från forna Sovjetunionen. En bok som fick priset för bästa fotobok 2008.

Eskenazi fotograferar på ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket. Det är dokumentärt och det är med inslag av gatufoto. Han kör dessutom analogt, med svartvit film och som det verkar plåtar han med Leica, men också med Olympus OM 1.

I intervjuer som jag har läst beskriver han sitt sätt att förhålla sig till fotograferandet. Speciellt två saker fastnar hos mig. Dels att det främst är jakten efter bilden som driver honom. Inte upplevelser eller annat - utan bilden. Jag kan känna igen mig i det. 

Å dels så talar han om att fotografera i olika lager och att ha med flera händelsecentrum i sina bilder. Med det tycker jag att han pekar på något intressant. Nämligen ett förhållningssätt som handlar om att nå en ny nivå i bildskapandet.

Titta exempelvis på mina bilder i det här inlägget. Nedanstående har bara ett händelsecentrum, medan den översta har flera. Själv tycker jag att den översta är den mest intressanta, men det är lätt att det mest blir bilder som dom här under eftersom det är så mycket lättare. 

SE BILDEN: Kameran är mitt lyckopiller

Ibland har jag funderat på varför jag mår så väldigt bra när jag fotograferar. Vad är det i själva processen som fyller mig med en sådan tillfredställelse? För så är det verkligen, jag känner mig ofta lycklig när jag tar bilder och den känslan tror jag att de allra flesta fotografer kan relatera till.

Svaret som jag har landat i handlar mycket om att befinna sig i nuet. Det är i alla fall vad det handlar om för mig. När jag fotograferar släpper jag helt enkelt mitt självfokus, tankarna skingras och medvetandet riktas utåt mot det som händer runtikring mig och mot det jag gör.

Det finns faktiskt en hel del forskning som indikerar att det förhåller sig precis på det här sättet. Att vi mår som allra sämst när vi låter våra tankar driva iväg med oss och som allra bäst när vi slukas upp och blir deltagande i det som händer i nuet.

Man skulle därför kunna säga att fotografering är en slags mindfullness som hjälper oss att vara mera närvarande i livet. Eller för att citera Henri-Cartier Bresson i dokumentären här under: “The pleasure…it’s here and now – and to be alive, to be present”.

SE BILDEN: Att gatufota gatutelefonerandet

Jag kommer ihåg första gången jag mötte en person som pratade i telefon på stan. Det var i mitten av 1990-talet under en promenad genom parken. Plötslig noterade jag en man som ljudligt och vilt gestikulerande tycktes konversera med sig själv. Min första reaktion var att det handlade om en mentalpatient på flykt från någon sluten anstalt.

Ja, det kändes allt lite konstigt i början när folk började telefonera på gator och torg men snart hade jag en egen ”nalle”. Minns inte modellen men det var en ganska klumpig Nokia av något slag. Det kändes i alla fall speciellt att ha telefonen med sig och jag kollade ständigt om någon hade ringt eller skickat  sms.

Därifrån har utvecklingen gått framåt ordentligt, eller utför beroende på vem man frågar. Idag är mobiltelefonerna multimediamaskiner i fickformat och det minsta man använder dom till är förmodligen att ringa. Istället har de på många sätt tagit datorernas plats - och kamerornas.

Personligen tycker jag att det är en helt fantastisk grej med smått otroliga användningsområden. Jag har därför svårt att föreställa mig en tillvaro utan en modern smart telefon. Samtidigt kan det tveklöst bli för mycket av det goda. Ibland blir vi så inne i tekniken att vi förlorar kontakten med nuet och de människor som finns runt oss.

Som gatufotograf tycker jag att det är ett hyggligt kul fenomen att fotografera. Människor kan bli stående lite överallt stirrandes i sina telefoner och helt förlora sig själva. De blir som levande statyer nästan, eller åtminstone som de vore i en annan värld. Vem vet, kanske något som är värt ett litet fotografiskt miniprojekt framöver...

SE BILDEN: Fotografera av istället för att skanna – så gick det

I mitt förra blogginlägg skrev jag om det där med att fotografera av sina negativ istället för att skanna. En metod som en del fotofirmor använder numera. Fördelarna är bland annat att det går snabbare än skanning liksom att du får fram råfiler i kamerans upplösning.

Eftersom inlägget genererade en bunt riktigt bra tips bland kommentarerna bestämde jag mig för att testa metoden. Och tack vare en snäll fotokollega här i Karlskrona som lånade ut sitt macroobjektiv till mig kunde jag sätta igång redan dagen efter med experimenterandet som föll väldigt bra ut.

På en dag lyckades jag nämligen fotografera av de 100 negativen som jag ville digitalisera. Resultatet blev både skarpt och med ett fint tonomfång. Så nu har jag bilderna i hög upplösning för att kunna jobba fram bra filer både till boktryck och utställningsprintar framöver. Det gick helt enkelt över förväntan.

Jag använde för övrigt min Samsung surfplatta som ljuskälla genom att installera en app som får skärmen att bete sig likt ett ljusbord. Det funkade väldigt bra då jag kör med svartvita negativ. Det ska tydligen inte vara lika lämpligt med färgnegativ och dior eftersom färgtemperaturen kan skifta något. Men det beror såklart på hur petnoga man är. Ska bilderna inte användas för stora fina utskrifter och tryck går det säkert bra.

Här kommer några erfarenheter att tänka på för den som vill testa själv:

-  Se till att ha ett riktigt stabilt stativ som går att vinkla i 90 grader. Spänn skruvarna hårt.

- Använd vattenpass i båda ledder för att få kameran i rak vinkel mot negativet.

- Tänk på att de flesta golv sviktar och rör på sig en del, även när du står stilla. Använd självutlösare (eller fjärrutlösare) och gå bort en bit från kameran när du ska exponera.

- Ställ skärpan på filmens korn. Precis som när du ställer skärpan med en förstoringsapparat.

- Om du ska fotografera många negativ, se till att ha en bra arbetshöjd så du slipper stå böjd med ryggen. Det kan nämligen bli ganska jobbigt efter några timmar.

-  Skärma av från ljus utifrån så det dominerande ljuset kommer underifrån.

- Glöm inte bort att hålla rent från damm. 

Jag skar ut ett hål som var något större än negativet i en kartongskiva. Dels för att hålla negativet på plats men också för att skärma av ljuset och därmed undvika eventuella reflexer i objektivet. 

Det går inte att lägga negativet direkt på surfplattan eftersom skärmens pixlar lyser igenom negativet som ett raster. Därför monterade jag isär en ikearam som jag riggade enligt bilden ovan för att få ett lämpligt avstånd till ljuskällan. 

Först använde jag två böcker som tyngder för att platta till och hålla negativen på plats. Men det var inte så bra som jag trodde så efter en stund bytte jag till en hålslagare och en häftapparat vilket funkade mycket bättre.

RESULTATET:

Avfotograferat negativ.

100 %.

Vänt till positiv, samt ställt autonivåer och skärpa i Photoshop.

Samma bild inskannad.