SE BILDEN: Min skräck för ta samma bilder som andra har varit ett hinder

Egentligen är det väldigt simpelt. De flesta bilder som är riktigt bra, är upprepningar av liknande bilder som redan är tagna. En del håller inte med om detta, utan menar att det finns ett oändligt antal motiv. Jag anser att det i huvudsak är fel. Visserligen finns det alltid nya miljöer, nya människor, nya omständigheter och så vidare. Men, själva grundidéerna till bilderna är desamma. 

För att nämna några exempel: porträtt på man med stort skägg i profil, har vi alla sett. Likaså bild på två som kramas och/eller hånglar. Eller, person som röker cigarett och blåser ut tobaksröken. Och jag kan fortsätta: tvillingbild där två personer liknar varandra i utseende och/eller beteende, är en annan typisk bild.  Precis som alla de där siluettbilderna med en mänsklig gestalt mot en kontrasterande bakgrund. Ja, ni fattar. Det är motiv som alltid lyckas trigga igång något inom oss. 

Detta har varit ett problem för mig. Jag har helt enkelt dragit mig från att ta vissa bilder av nämnda anledning. Det har känts falskt och som jag på grund av bristande kreativitet och fantasi bara har varit lat och härmat andra.  Istället har målet ofta varit att försöka skapa något som är nytt och som ingen annan riktigt har tänkt på innan. 

Men, jag har insett att detta är ett ganska dumt sätt att resonera. För allting är en evig cirkelgång och det enda du kan göra är dina egen tolkning av dessa ständigt återkommande motiv och samtidigt försöka göra dem så bra som du bara kan. Risken finns annars att du nästan helt slutar att fotografera när allt ändå "redan är gjort". Och med den attityden lär det definitivt inte bli några bra bilder. 

P.S. Någon som kan lista ut var jag främst har hämtat inspirationen till nedanstående porträtt?