SE BILDEN: På uppdrag i Rosenbad

Jag är inte bara gatufotograf, jag är även kommunikationsrådgivare på en institution under Nordiska ministerrådet. Det betyder att jag med jämna mellanrum reser runt i Norden och deltar i diverse möten och konferenser. I den här veckan har jag till exempel deltagit i Nordiska rådets session som hålls en gång om året. Då träffas höga ministrar och politiker från hela Norden för att diskutera gemensamma nordiska frågor. Evenemanget roterar mellan de olika ländernas parlament och i år hölls sessionen i Rosenbad. 

Mitt uppdrag var inte att fotografera, utan att informera om vår institution och vad vi gör. Men jag hade ändå med mig kameran ifall några intressanta fotomöjligheter skulle uppstå. Och det gjorde det faktiskt. Bland annat lyckades jag få till ovanstående bild på statsminister Stefan Löfven under en presskonferens. Men det blev en bild från lite avstånd eftersom jag inte hade lust att armbåga mig in bland alla journalister. Det var som sagt inte min roll att fotografera heller. 

Det är främst under den första dagen när sessionen öppnar som statsministrarna är på plats. Det är också då som de flesta journalisterna är där och rapporterar. På kvällen hålls sedan Nordiska rådets prisutdelning där det bland annat delas ut priser för litteratur, musik och miljö. Och ni som har hängt med i nyheterna vet säkert att miljöaktivisten Greta Thunberg fick miljöpriset, men tackade nej till att ta emot det. 

Hursomhelst så var det ändå intressant att höra statsministrarna från samtliga nordiska länder invigningstala under sessionens öppnande. Men plötsligt när jag satt där på åhörarläktaren noterade jag ett ljudligt smattrande nere ifrån plenisalen. FLAPPFLAPPFLAPPFLAPPFLAPPFLAPP! När jag spanade ut över rummet såg jag en välbekant figur huka mellan bänkraderna med två maffiga kameror i famnen. Det var Magnus Fröderberg, Fotosidans chefredaktör, som var på plats som frilansfotograf för att dokumentera sessionen åt Nordiska ministerrådet. Ett par dagar senare smög jag in i plenisalen och tog nedanstående bild på Magnus. 

Magnus har ett väldigt stort objektiv. 

SE BILDEN: Är alla bilder redan tagna?

På Fotografiskas hemsida finns en text som fångade mitt intresse. Det är en läsarfråga från en kvinna som upplever att alla bilder redan är tagna. Något som verkar ha fått henne att tappa fotolusten. Fotografiskas huvudlärare, Göran Segerholm, skriver ett intressant och klokt svar. Han menar ungefär att det i ett sådant läge är bra att ge näring åt kreativiteten. Bland annat genom att ta en paus från sitt eget bildskapande och istället förkovra sig i andra fotografers arbeten. Men också genom att försöka hitta ett projekt som väcker det personliga engagemanget. 

Även om jag sympatiserar med Göran Segerholms tankar så tycker jag inte riktigt att han svarar på själva grundfrågan. Snarare svarar han på frågan om hur du hittar tillbaka till din förlorade motivation. Så frågan kvarstår: är alla bilder redan tagna? 

Om vi gör oss lite dumma och tolkar frågan ordagrant så är svaret såklart nej. Det tas ju nya bilder hela tiden. Men det är såklart inte alls vad som menas. Utan det handlar om det går att hitta nya sätt att gestalta sina bilder på? Nya kompositioner. Nya vinklar. Nya motiv. Eller, om allt redan är gjort?

Personligen känner jag igen mig allt för väl i frågeställarens funderingar. Det ska nämligen extremt mycket till för att du ska lyckas sätta en bild som inte på flera avgörande sätt påminner om tidigare bilder som antingen du själv, eller någon annan, redan har tagit. Titta på bilderna i den här bloggposten, till exempel. De är fotograferade under Power Big Meet i Västerås för ett par år sedan. Googla nämnda evenemang, eller sök bland andra fotografer här på Fotosidan, och du lär se mängder med bilder som i allra högsta grad påminner om dessa. 

Detta är något som verkligen kan få mig att tappa fotosugen. Så mycket att jag exempelvis inte alls har varit intresserad av att fotografera några fler raggarträffar. För det kommer bara att bli tjatiga upprepningar hur jag än gör. Sedan är det väl ändå inte osannolikt att jag finner mig själv på ännu en raggarträff igen i framtiden. För samtidigt är det ju förbannat kul när jag väl är där.      

Och det är väl detta som egentligen är själva nyckeln. För om du tror att du kan gå ut och ta bilder som ingen har tagit tidigare så ställer du helt orimliga krav på dig själv. Då har du helt enkelt fel ingångsvärden. Det är skaparlusten du behöver hitta tillbaka till. Fotoglädjen. Kreativiteten. Så han har i grund och botten rätt, Göran Segerholm.