Det sämsta med det analoga är…
Som några av er vet har jag nästan bara plåtat analogt det senaste året. Under den tiden har jag gjort av med närmare femtio rullar film och av dessa har jag lyckats sumpa tre. Tills idag, vill säga. Idag sabbade jag nämligen min fjärde rulle.
De andra tre har jag lyckats förstöra genom att blanda fix i framkallaren, genom att tappa kameran så bakstycket gick upp och genom att av misstag öppna framkallningsdosan. Misstaget jag gjorde idag var att jag använde för gammal framkallare så negativen blev åt skogen för tunna.
Det är alltid lika retfullt när man klantar sig på det här sättet. Om det så bara finns en enda bra bild på hela rullen så är det tillräckligt för att man ska gå omkring med ångest i ett par dagar och svära ve och förbannelse över sig själv. Just nu sörjer jag framförallt bilden här ovanför.
Kanske är detta det sämsta med att köra analogt. Möjligheterna att klanta sig är betydligt fler än med den digitala tekniken. Det finns nästan oändliga förutsättningar för att det ska kunna gå åt helskotta. Man måste vara skärpt hela vägen tills negativen sitter säkert i pärmen.
Som ni ser orkade jag inte ens ta bort damm och andra skönhetsfel på bilderna. Det spelar liksom ingen roll. Filmen ska ändå åka i soporna nu. Alltså var en hel veckas gatufotande och åtskilliga timmar på stan helt förgäves. Men nejdå, jag är inte bitter...
Om ni har tid över kan ni förresten se den här filmen från en workshop i gatufotografi:
//Mikael Good
När jag läst din blogg så påminner det om saker som skulle kunna hända just mig.
Vårt äldsta barnbarn säger alltid när något lustigt hänt mig det är "enbart min mormor" eller "mormor inte nu igen stackars morfar".
Ha det gott
Gun-Inger
Problemet är ju att jag började köra analogt, så att byta nu mitt i arbetet känns inte bra. Då blir det plötsligt en annan karaktär på alltsammans. Sedan har jag ingen digitalkamera som är lika bra för gatufoto som min Canon 7 :-)
Tyvärr kan jag inte skylla på någon annan den här gången. Kanske dags att skicka iväg filmerna istället! ;-)
Två rullar har inte fastnat på upptagningsspolen, å det grämer mig mest, torrfota liksom!
Å en kamera öppnades för tidigt ;)
och nå'n framkallning har gått åt skogen, eller två....?
På 48 år! :)
/B
Jag har inte kommit in i den analoga världen än, men trots malörer verkar det spännande. Jag längtar efter att framkalla min första filmrulle. Förhoppningsvis i slutet av sommaren. Tills dess fotar jag digitalt och tittar på analoga bilder. Huvudbiblioteket i Malmö har en fantastisk avdelning Fotografi-Fotografer.
/pia
Sen ställer du dig framför motivet och trycker av i rätt ögonblick. Men det, det är inte lätt!
Tack för länken till Joe Josephs. Fast jag tycker det var mycket snack och lite verkstad. Dessutom katastrof som pedagogisk film eftersom åhörarnas frågor inte hördes. Alltnog. På Youtube är det ju alltid en massa länkar till annat som berör ämnet. Där hittade jag John Free:
http://www.youtube.com/watch?v=I183qyA75wk&feature=related
Om man tittar på det klippet ser man strax ovanför bilden en ruta som heter "16 videoklipp". Där har Free en massa femminuters monologer med utmärkta tips. Han är mycket uppmuntrande och talar varmt för att vi ska gå nära, aldrig arrangera och vara stolta över att vi gör något fint. Stora ord, men det känns att han menar vad han säger.
För övrigt är jag imponerad av ditt idoga fotograferande i Karlskrona!
John Frees filmer har jag faktiskt tittat på innan. Klart lärorika.
1) John Free vill ALDRIG arrangera. Tolkar du det som att han inte ens ber en person titta mot kameran när han ska ta ett porträtt? Han verkar väldigt "sträng".
2) Hans modiga sätt att gå så nära som behövs för att få BILDEN. Han menar att man aldrig är stygg mot motivet om man har ärliga avsikter. Klarar vi det?
Kämpa på!