SE BILDEN: Det analoga är som ett slag på käften

Att plåta analogt kan verkligen vara utmanande. Det finns alltid saker som kan strula till det för en. Är det inte det ena, så är det det andra.

När jag i våras drog igång mitt analoga fotograferande igen lyckads jag inte riktigt få till skärpan i bilderna. I alla fall inte när jag skulle ta gatuporträtt och verkligen ville sätta skärpan med precision på någons ögon.

Att det blev så berodde bland annat på min ovana vid att använda manuella gluggar, men också på att jag har lite taskig syn.

Tack och lov har jag nu fått ordning på skärpeproblemet. Fast nu har ett nytt dilemma dykt upp.

Nu är det negativen som blir för tunna. Något som bekant gör att negativen tappar information i lågdagrarna och så blir de grovkorniga och fula också. Därför försöker jag just nu att utreda varför det blir så här och jag jobbar med två parallella spår. 

Det ena är att jag inte riktigt har vant mig vid hur mycket ljus en ISO 400-film faktiskt behöver. Efter att ha plåtat enbart digitalt i många år nu har jag glömt bort att du en solig dag kan vara tvungen att gå ner till 1/125-dels sekund och bländare 4 på en skuggig och smal storstadsgata som är omgiven av höga hus. 

Visserligen har jag tillgång till ljusmätare, men den använder jag inte hela tiden. Ibland försöker jag gissa exponeringen utifrån Sunny 16-metoden, vilket jag uppenbarligen misslyckas med. 

Det andra spåret är att jag klantar mig när filmerna ska framkallas. För även när jag har mätt ljuset ser negativen lite väl tunna ut. Så förmodligen behöver jag justera tiderna och soppa rullarna någon minut längre. 

Samtidigt upptäckte jag igår att min D-76-framkallare nu är sex månader gammal och det är ungefär så länge den ska kunna lagras. Så där finns ytterligare en möjlig bov i dramat. 

Funderar därför på om jag ska fortsätta använda D-76 ,eller gå över till en framkallare med längre lagringstid. Exempelvis HC-110 eller Rodinal. 

När jag intervjuade Payman Hazheer för Gatufotopodden sa han något väldigt träffande angående just detta. Nämligen att det gör jäkligt ont när du misslyckas med det analoga och jag tror jag förstår precis vad han menar.

För du anstränger dig verkligen när du fotograferar med film och manuella kameror. Du mäter ljuset, ställer in exponeringen, justerar skärpan. Sedan framkallar du dina filmer med slitet som det innebär och så upptäcker du i värsta fall att allt har blivit skit och pannkaka.

Då känns det som att få en käftsmäll. 

Men tro nu inte att jag på något sätt tänker ge upp. Tvärtom! Jag har alldeles för kul och det här gör mig bara ännu mera motiverad till att återigen bemästra det analoga. 

För övrigt så har jag köpt på mig ett gäng Ilford HP5 Plus som jag just nu testar. Tycker det ser bra ut i det stora hela. Dock upplever jag HP5 som mera grovkornig än Tri-X.

Ovanstående bild är dock inte plåtad med HP5, utan med en gammal Tri-X som har gått ut för år och dar sedan. 

2024-09-16 09:25   syntax

Bra bilder och övertänkta bilder. Själv skulle jag lägga i något högre kontrast eller svärta.
Jag tycker att det är problem att få bilderna skarpa på FS. Bilder som är skarpa, blir lätt oskarpa när jag lägger in dem i bloggen. Jag har prövat med många olika filstorlekar, men riktigt bra blir det inte.
Att uppskatta ljus utan exponeringsmätare går inte - annat än dom mycket standardmässiga och uppenbara ljusförhållandena. Jag har låtit folk testa, och dom misslyckas alltid.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-16 09:46

Tack för kommentaren, Peter.

Personligen föredrar jag bilder som är lite klassiskt mjuka och inte allt för kontrastiga. Men nu har jag dragit lite mer i spakarna och du har rätt - det blev bättre.

Ja, det är svårt att gissa rätt exponering, förutom i de mest uppenbara situationerna, som du säger.

Håller för övrigt med om att bilderna blir oskarpa här i bloggen, vilket är lite synd.

2024-09-16 10:54   Ventures

Jag tycker också HP5 blir aningen grovkornig. Men man är antagligen bortskämd efter många digitala år. Det var ju stor skillnad förr också, om man laddade med 400 ASA eller värre 1000 ASA, som såg ut som ett grovt sandpapper. På något sätt klarade man många bilder med 64, 100 och 125 ASA även i ljussvaga situationer. Jag använder oftast kamerans ljusmätare men har nu också en M2 utan, så ljusmätaren får följa med i fickan. Jag lär ju inte ta så många rullar att jag får in "känslan" man tyckte man hade en gång.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-16 11:24

Ligger mycket i det du skriver och jag har också tänkt i samma banor. Alltså att när man har vant sig vid det digitala så ser ju typ allt på film väldigt grovkornigt ut.

Samtidigt är det ju det som är charmen med det analoga, kan jag tycka.

Tack för kommentaren!

2024-09-16 12:35   Måns H

Bra bilder tycke jag. Känner extra för högra lejoninnan på fjärde bilden, sprickor i betongen men jobbar på. Att bilderna inte alltid är tekniskt perfekta kan i bästa fall ge lite extra känsla. Att de tagits under besvärliga förhållanden, känns autentiska.

(Skulle blivit utan syn för typ tio år sen, men tack vare moderna gråstarrsoperationer såg jag bra igen. Dock utan att kunna ackommodera. Nu andra problem, men hankar mig fram med ögondroppar. Kokar faktiskt själv enligt forskningens senaste rön eftersom de på apoteket känns oskäligt dyra.)

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-17 18:20

Tack, Måns! Kul att du gillar bilderna.

Ja, det är verkligen inte kul med förlorad syn. Vad bra att du kunde operera dig.

2024-09-16 16:10   MattiasL

Som du säger är det två parallella spår, men när man listar ut det är det ganska enkelt. För att komma rätt styr du (förenklat) högdagrarna med framkallaren och skuggorna med exponeringen. Om skuggorna blir blanka i negativet så är det för snål exponering. Om högdagrarna i motivet inte riktigt blir så mörka på negativet som de borde, så är det för snål framkallning. Jag hade ofta problemet, särskilt med Ilfordfilm (men det har troligen mer med mig än Ilford att göra) att jag framkallade för hårt. Då blev det grovkornigt när förstoringsapparaten eller skannern skulle lysa igenom allt silver. Min erfarenhet är att lite snål framkallning uppskattas av skannern. För mig var T-Max lite snålt framkallat, det som funkade bäst.

För nästan oändlig lagring har jag använt T-Max-framkallare blandat som om det vore för en maskin. Det vill säga blandat 1+7 (eller var det 1+4?) och fyller på med en liten skvätt färsk soppa efter att jag framkallat mina rullar. Det gör att två uppsättningar framkallare räcker hur länge som helst.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-17 18:22

Tack för tipset, Mattias!

Jag har insett att det högst sannolikt handlar om underframkallning. Så nästa gång ska filmerna soppas lite längre :-)

2024-09-16 19:28   alf109

Ett tips för HP5+ är att exponera den lite snålt, jag körde efter ei 640 som regel och normalframkalla i xtol 1+1, negativen blir då väldigt lika TriX som den var innan de gjorde om den 2003, man blir av med den "hårda ruffiga känslan" i filmen. Skulle inte köra rodinal med HP5+, har testat det och fick ett väldigt fult "grisigt" korn.
/Affe

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-17 18:17

Tack för tipset, Affe!

Angående Rodinal så verkar många tycka som du, det vill säga att den passar väldigt dåligt med Hp5. Så den kommer jag inte att köpa.

2024-09-17 09:41   Urr

Jag tycker bilderna du visar är fantastiskt fina. Gatufotografering är svårt. Jag är kanske för blyg. Älskar att pula med det analoga. Men man får ta sig TID till det. Samt aldrig ha kravet på sig att man ska vara 100 procent nöjd med hur man lyckas tekniskt. Sonen hade några rullar svartvitt som vi framkallade i helgen. Ilford Hp5 och Fomapan 400 hade samma rekommenderade framkallningstid i D76, 8,5 min så de fick gå i samma dosa. Ilfordnegativen var lagom kontrastrika men Foma var grådaskiga. Vi slog väl ett 40-tal råkopior på Ilford Multigrade 13x18. Stor skillnad mellan filmerna. Jag var kanske dum som köpte en 30meters rulle Fomapan? Jag har läst att en del tycker att den är en skitfilm. PS: Fujipan 400 har annars varit min favoritfilm.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-17 18:15

Tack, Urban! Jättekul att du tycker om bilderna.

Jag testade Fomapan för många år sedan och blev inte särskilt imponerad den gången.

Men jag har faktiskt köpt ett par rullar, så jag ska ge filmen en chans till och se vad jag tycker.