SE BILDEN: Tri-X, skärpeproblem och analog fotoglädje
I går rev jag av de sista exponeringarna på Tri-X-rullen som satt i kameran. Visst, jag stressade mig litegrann igenom de sista rutorna, det får jag väl erkänna. Men det var för att jag verkligen ville se resultatet jämfört med Kentmere Pan 400 som jag använde senast och tyvärr inte blev särskilt nöjd med. Sedan var det verkligen inget vårväder på stan utan kallt och eländigt. Så efter tre timmars harvande var jag genomfrusen och ville bara åka hem och värma mig med en kall öl och lite filmframkallning.
Fast det jag allra mest var nyfiken på var hur jag hade lyckats sätta skärpan den här gången. För utan att ljuga så blev jag i det närmaste chockad när jag spanade in mina två första rullar. Till min stora förvåning satt skärpan fel på majoriten av bilderna. Jag trodde inte att det var sant och tänkte att det måste vara fel på objektivet som jag nyligen skaffat mig- ett Olympus Zuiko 35 mm f/2.
Men så verkar tack och lov inte vara fallet. Jag testkörde ett gäng bilder hemma i trädgården på olika avstånd och bländare, men också med olika objektiv, och allt såg bra ut (förutom att dessa gamla 70-talsgluggar är rätt softa). Så det handlar alltså högst sannolikt om skit bakom spakarna, vilket var en lättnad. För det är betydligt enklare att skärpa till sig själv, än ett oskarpt objektiv.
För övrigt njuter jag för fulla drag just nu när jag är ute med kameran. Jag går sakta. Stannar upp och hänger en stund på strategiska ställen. Knäpper av något enstaka skott när något bildmässigt dyker upp framför linsen. Jag pratar med folk och tar porträtt när jag hittar någon som som jag tycker sticker ut från mängden. Just nu vill jag bara ha kul och inte känna någon press. Det får bli vad det blir. Bra eller dåligt känns inte superviktigt. Målet är att återigen komma in i det analoga och att fotografera med svartvit film.
En annan sak som jag har insett är att jag behöver bygga upp ett system kring framkallning och digitalisering. Just nu är det för bökigt, segdraget och opålitligt. Inte minst behöver jag hitta en bättre metod för att digitalisera negativen. I alla fall om jag långsiktigt tänker hålla på med det här, vilket det definitivt känns som just nu.
Slutligen så kan jag säga att resultatet som jag fick med Tri-X verkligen överglänste det som jag fick med Kentmere. Att det skulle bli så visste jag såklart redan innan jag hade framkallat filmen. För det är knappast första gången som jag använder Tri-X 400. Samtidigt blev det så tydligt hur otroligt bra Kodaks svartvita filmemulitioner är. Men så är det en betydligt dyrare film än Kentmere också.
Fast jag tänker inte ge upp när det kommer till Kentmere bara för det. Inte minst eftersom jag har köpt på mig en sisådär tio rullar. I mitt förra blogginlägg fick jag dessutom några bra tips som jag tänker testa (tack för det). Sedan får vi se hur det blir. Kanske kan jag lära mig att uppskatta Kentmere också.
En notering om Zuiko 2/35mm. Det är ett i allmänhet utmärkt objektiv - men det är speciellt bra för reportage. Distorsionen (som man ju aldrig kommer ifrån helt) är tunnformig - inte kuddformig som den brukar vara på ett vidvinkel. Det betyder att den motverkar lutningsförvrängningen, eller lutningsdistorsionen som det lite slarvigt kallas.
I praktiken innebär det bland annat att det är betydligt mindre risk för vanställda ansikten i bildens yttre delar när objektivet lutas - vilket det ju nästan alltid gör.
Jag har plåtat en hel del Kodachrome 25 med de gamla Zuikoobjektiven, och vet att dom är mycket skarpa. Undantaget är första utförande av 2/85mm, och likaledes första utförandet av 1,8/50mm - som bör undvikas.
Faktum är att förutom översta bilden så är alla tagna med just den första versionen av 50 mm f/1,8. Den följde med kameran när jag köpte den för ett antal år sedan.
Jag vet att den betraktas som ganska dålig och jag kan hålla med om att den inte är så skarp. Men ändå helt okej när man kör gatufoto på bländare 5,6 upp till 11.
Så den får duga just nu. Framöver kanske jag köper en bättre 50-glugg.
Jag har så mycket grejer liggande att du kan få en sådan gratis av mig om du kommer hit och hämtar den. Som bonus för din entusiasm.
När jag tänker efter så var det ju av dig som jag köpte kameran för några år sedan.
Objektivet som jag har är av den tredje modellversionen, insåg jag när jag kollade upp saken noggrannare. Alltså den som har beteckningen MC för multi coating.
Det objektivet bör ge ett utmärkt resultat.
Bild nr 2 får mig att tänka lite på Matisse, och Cartier-Bresson och det avgörande ögonblicket.
Ser bra ut överlag. När sommarsolen kommer, så löser det sig säkert med skärpan - då du kan köra både större skärpedjup och snabbare tider.
Ja, det ska nog ordna sig. Men jag behöver definitivt bli bättre på att sätta skärpan rätt :-)