Fixat andra fixen!

Växlande molnighet och hård vind med inslag av regn, men det hindrade inte. Vi var en timma för tidiga, men "so what". Knappt någon kö så det vara bara att marschera in. Andra dosen skall ge värre biverkningar än första blev jag upplyst om. Har i skrivandets stund inte märkt av något än. Kanske kommer det imorgon. Inga planerade aktiviteter under morgondagen, så vi inväntar lugnt stormen.

Och när vi ändå hade riktat nosen mot söder så passade vi på att efter sticket åka vidare och lämna några gamla fotografier på en av mina framlidna morbröder. Min mor hade sparat de porträtten och de stod hemma på pianot i alla år. Min morbror omkom när hans traktor välte. Han efterlämnade hustru och två små döttrar i spädbarnsåldern. Har minnen, som fyraåring, från ett oerhört sorgligt begravningskaffe. Satt i en trätrappa i entrén till församlingshemmets matsal och tittade på när släktingar kom ut ur matsalen storgråtande och tröstade varandra. Förstod inte. På den tiden var det inte lag på att traktorer skulle ha störtbågar och fastnade plogen så... 

Så hösten 1955 var en tung höst och den rödlackerade traktorn fick stå orörd länge vid ladugårdens ena gavel.

Det regnade mycket den hösten.

En störtbåge monterades så småningom och min morbrors  svärföräldrar och änka drev gården vidare. 

Min kusin blev glad för fotografierna.

/MA 

Tankar

Läste Roland Barthes essä "Det ljusa rummet, Tankar om fotografi" häromsistens. Ingen kioskvältare och heller ingen actionlitteratur precis. Det här med att pränta ned sina tankar i ett flöde som tankarna kommer utan någon händelsekedja gör texten annorlunda än den man vanligtvis träffar på i romaner eller i andra berättelser. Lite svårläst på det sättet. Översättaren hade nog ett drygt jobb. Nja kanske inte riktigt nedtecknat tankeflöde utan struktur, men det upplevs så i vissa stycken. Spårar inte läsarens tankar med författarens blir det en övning i att söka tråden i texten, kontinuerligt.

Han uppehåller sig en stor del av tiden(!) med att filosofera över fotografiets tidstämpel. Fotografiet visar bara vad som varit inte något som är. På så vis är fotografiet en stark påminnelse om den förestående döden och ett fotografi på hans framlidna mor i barndomen får honom att grubbla på vem hon var.

Han redogör också för det han kallar studium och punktum i en bild. Det är väl essäns huvudpunkter och behållning. 

Här kommer ett citat: ”Fotografiet (vi måste av bekvämlighetsskäl acceptera detta universella begrepp som för ögonblicket inte leder längre än till ett outtröttligt upprepande av tillfälligheten) är till sin natur något av en tautologi: här är en pipa alltid och oföränderligt en pipa”.

Finns här tanken på att alla bilder redan är tagna? En fråga som ofta dyker upp från hobbyfotografer som tröttnat lite?

Nåväl, det finns mer i texten som är nog så ”underhållande” så läs den om tid(!) finns. 

/MA

Tog en tur med bilen

Inget konstigt med det. Brukar inte ta någon tur varje dag eller knappt ens någon i veckan. (Inte ens om jag hinner.) Tar ju promenader istället. (Om jag hinner). Ibland måste man dock ta en tur. Om inte annat för att byta däck. Tog med kameran den här gången.

Jordflykten är påtaglig i hemtrakterna. Flygsand är det nog egentligen och då skulle man tycka att det skulle bli ljusa moln som nordanvinden drar upp på de torra nysådda fälten, alltså mycket kvarts, det vill säga kisel, men det är bruna moln. Nu är det nog inte hälsosamt att andas in det här stoftet även om det inte är ren kvarts. Liknar lössjord, som ibland blåser in över Alperna från Afrika och blir påtagligt synligt på vintern. Och lössjorden består av mycket kvarts.

Det här är ingen extrem klimathändelse, men en tydlig effekt av landhöjning och mänskligt bruk av mark. Fördjupar mig inte mera i det.

I början på 1800-talet började man plantera växter och träd på sandmoarna och sanddynerna. Man fick ekonomiskt  bidrag för att plantera tall, bergtall, bland annat. Här och var finns det dungar av tall kvar. På dynerna är det mest strandråg. I lä, bakom stenmurar, ligger det som blåst iväg. Ingen kyrka har behövts stänga än på grund  av sandflykten och ingen fyr heller. Och det lär det inte bli aktuellt, för sådan omfattning som på norra Jylland är det inte. Har en fotoklubbskamrat som för några år sedan undrade om jag behövde bilder på den ”tillsandede kirken”. Han hade flera diamagasin med det motivet efter en utflykt till Skagen på åttiotalet.

Förresten. Det verkar som om Svenska kyrkan gör en omfattande strukturrationalisering OCH elektrifiering. Prästbostaden verkar bli mindre och mindre. 

PS Undrar ni om Fotografi Falkenberg är inställt i år? Då kan jag svara att det är det. Såg att folk i Stockholm demonstrerat mot Coronarestriktionerna. Det är ju sådana som gör att pandemin aldrig tar slut. DS

/MA

Tog en promenad

Inget konstigt med det. Brukar ta åtminstone en, på sådär 6000-8000 steg, varje dag, (när jag hinner). Ibland blir det senare på dagen ibland något tidigare och allt är ju relativt så vad som är tidigt eller sent kan ju egentligen kvitta. Tidigt om det är fågelskådning som är huvudtemat, något senare om det handlar om att röra lite på påkarna och skåda samtidigt. Tar inte alltid med mig kameran, men understundom så händer det. Tänkte ta med den varje gång en vecka framöver för att se vad jag fastnar för och vad som gör att jag trycker på avtryckaren. Kan det kallas processfoto? Igår blev det så här:

Det hann inte mer än gå en dag innan kameran ”glömdes”, men än är dagen inte slut. Har fått ett persikoträd i present och nu blommar det! Läge för lite makrofotografering av de blivande frukterna! Kan nog fota gropen som blivit grävd. En rejäl en. Den skall fyllas med godsaker som persikoträd gillar, gödsel mest, uppblandad med planteringsjord och sand.

/MA

Fixat första fixen!

På väg till normalisering? Regionen kom igång så småningom med vaccineringen och det flöt på smärtfritt. Skulle nog ha dokumenterat kön med 65-plussare utrustade med munskydd men stormbyarna och regnet fick vinna denna gången. Kanske kan det bli läge vid nummer 2.

Efter sticket så stack vi vidare mot Båstad. Gjorde sticket att man piggnade till och fick lite behov av att se mer av den annalkande våren söderut? Och se: Solen kom fram! Väl i Båstad blev det att styra kosan vidare ut på Bjärehalvön. Nog är det grönare här än hemma! Undrar om det är grönare på andra sidan åsen, mot södersidan alltså? Men först en fika på rastplatsen vid italienska vägen. Utsikten norrut över Laholmsbukten är väl värd en blåsig och kall stund med ändalykten på en fuktig sittplanka. Kaffet värmer ju och skulle man ha inkontinensbesvär så märks det inte. Det är lika blött överallt på sittplankorna. 
Eftersom man inte börjat ta betalt på parkeringen vid Hovs hallar och inte heller har någon pensionärsrabatt på P-avgiften kan man ju lika gärna ta en sväng förbi där också. Får följa upp grönheten på södersidan vid ett senare tillfälle. (Någon typ av grönhetsindex borde tas fram). 

Kunde konstatera att det såg likadant ut som vid förra besöket. Möjligtvis något mindre sten, men med största sannolikhet är det bara en villfarelse.

Ja, inget tvivel om saken: Lika stenigt som vanligt!

Förberedelserna för midsommarfirandet har börjat. Potatisen har redan kommit i jorden. Hoppas att man inte glömmer sillen, jag menar dillen. Sillen är redan planterat i kyldiskarna såg jag i början på förra året. I år har jag inte kontrollerat hur det ser ut. Har inte tordats!  

/MA i väntan på andra fixen