— Ursäkta? (fixat sjätte fixen)

—Tror du nå’n fikar vid det bordet? Frågan slungades ut från en nervevad bilruta. Frugan var på vårdcentralen för kontroll så jag tog en promenad i byn. Två bord stod i en trädgård. Ett bord utan stolar runt och ett med stolar lutande mot bordskanten och uppradade runt om. En man i medelåldern i en småbil med olika nyanser på dörrar och övrig kaross hade saktat in och stannat samtidigt som han vevade ner rutan.
—Jag har aldrig sett nå’ra som suttit och fikat där och borden med stolar står ute hela året. I Sverige har vi ju regler: Klockan vrider vi tillbaka och då tar vi in möblerna och när vi vrider fram den tar vi fram möblerna. Enkelt, men de som bor där är göteborgare…

—Är du från Slöinge eller…?
—Nä, frugan är på vårdcentralen och vi är från en bra bit norröver, Skaraborg, egentligen.
—Det var långt från Slöinge?
—Vi har hört att det är en bra vårdcentral här. Så vi åker gärna långt, sade jag med ett leende.
—Njea, vi bor i Falkenberg egentligen, sa jag.
—Jasså? Är du från pressen eller? Du har en axelväska…
— Jag har kameran där...
En mötande mamma på väg till den närliggande förskolan log bakom rutan och ville förbi. Mannen i den blackiga småbilen vevade flinande upp rutan och körde vidare. Han hade nästan fått svaren han ville ha.

För några veckor sedan, snart en månad sedan, strövade jag omkring i byn med en kamera i axelväskan. Typiskt oktober- novemberväder på västkusten: Regnigt och blött, men milt. En bra bit över nollan. Hembygdsföreningen har satt upp skyltar med QR-koder till sevärdheter i närområdet.

Förr gick järnvägen igenom byn. Den blommade upp, men man får nog säga att den delvis vissnat ner efter det att järnvägen dragits om och rasslar förbi i drygt 100 knyck väster om byn. Spåren är dock kvar, ja inte bokstavligen, men bildligen. Det syns var järnvägen dragit fram genom byn och järnvägsparken är kvar, men i en annan skepnad.

Guldgubbar! I Slöinge har man hittat guldgubbar i jorden. Så sent som på 1990-talet. Mannen i den blackiga småbilen var sannolikt ingen guldgubbe. Han var för stor för det. Guldgubbar har hittats i stolphål. Stolphål efter långhus, byggda någon gång 500 e.kr. 

Förresten, passade på att fixa sjätte covidfixen!

/MA

Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA 

Och nu adapter med Nikon E-objektiv

Överraskning så här i jultider! Tomten som kommer före dopparedagen? Jag skrev ju i sista bloggen att ”undrar vad Nikon G- objektiv kan se”, men E kommer före G. (Njae det blir några fler -D-bilder). Efter en mer noggrann titt så är Nikon 35/2,5 med manuellt fokus som jag kom över för några år sedan ett E-objektiv. (Snart har väl hela alfabetet avverkats. De senaste är S-objektiv). E-serien är tydligen en budgetvariant av objektiv som Nikon tillverkade i slutet av 70-talet och i början av 80-talet, men det betyder inte att de är dåliga. Tvärtom. Kolla Objektiventusiasten "The Angry Photographer".

Detta är dock en 35/2,5 -E-bild

Och kanske syns det i bilden också? I nästa inlägg blir det fler. Nu blir det -D-bilder igen. Slängde iväg några "skott" när jag ändå skulle tanka bilen.

Bensinmackar på landet blir färre och färre. Det verkar som om bränslebehovet är mindre på landsbygden än i tätorten, men utsikten är i alla fall hyfsad. Sannolikt är det nog så att ekonomin är mindre på landsbygden än i tätorten om man bortser från ”utanförskapsområdena”. Åtminstone om man räknar konsumtion i kronor per m2.

Vedeldning förekommer i husen på landsbygden inte bara av mysskäl och gengasen har inte fått någon renässans. Ännu.  CO2 utsläppen lär inte minska av det. Det finns fler hästar än nötkreatur numera i Sverige. Så här finns ju en dold resurs för transportmöjligheter. Nu tror jag att metangasutsläppen är lika stora från en häst som från en ko och den gasen är värre än CO2. 

Måste bilmekanikerna skola om sig till hovslagare? Nja, kanske inte mekanikern men däckmontören. Mekanikern blir kanske stalldräng.

/MA

PS Nikkor-objektiv på Fuji X-E3 DS