På tal om Leica

Hette inte den första hunden i rymden Laika? Uttalet är detsamma som Leica men nationaliteten och föremålet är olika. Hade tillfället att vara i Bloomsbury Camden i London senast veckohelgen. Var anmäld till en workshop i streetphotographing. Samlingsplatsen var 2 Pied Bull Yard strax intill British Museum. Vi skulle samlas utanför "The Classic Camera" som visade sig vara en kamerabutik. 

Strax intill låg Camera museum, på Museum street, passande nog. En kombination av museum och kafé. Förutom kaffe och hemlagad soppa så kunde man få sin kamera reparerad eller rentav köpa en ny. Typisk plats för fotofika antar jag. Nu blev det inte tillfälle till något av alternativen. Det hanns helt enkelt inte med och det var heller inte meningen. 

Rekade kvällen innan för att inte missa samlingspunkten morgonen efter och kunde konstatera att nattfotografering i London har sina spännande möjligheter. 

British Museum var upplyst men stängt. De har öppet sent på fredagar till 20.00 och det är värt ett besök, även dagtid. Museerna är öppna utan entréavgift till de fasta utställningarna.

Logistiken för sophämtning har något sydeuropeiskt över sig. 

Basement appartment är väl något som inte räknas som bostad i vårt system men här är det vanligt.

För en voyeur finns här stora möjligheter men också stora möjligheter för en rullgardinsförsäljare.

/MA 

I valet och kvalet

Uppenbarligen har många befunnit sig där under sensommaren med kampanjer och kommande släpp av nyheter. För och emot med bara en pinnes övervikt och så ett tredje alternativ, helt utanför de andra två.

Sigma 35/1,4

Funderade på att eventuellt köpa till ett kamerahus, komplettera med ett objektiv eller komplettera med ett nytt märke. När nu alla "pros and cons" har räknats ihop blev det en pinnes övervikt åt ena hållet. Det blev det ett nytt objektiv. Av ett för mig nytt märke, Sigma 35/1.4. Alltså ett samarbete över märkesgränserna.

Dock! Det bakfokuserade 25 mm på 1050 mm med mikrojusteringen på -20. Så injustering var nödvändigt. Återförsäljaren fixade det morgonen efter upptäckten, medan jag väntade med en kopp kaffe. Anpassning till huset alltså.

              Sigma 35/1,4

Nu återstår bara att ta sig samman och ut och fota! En workshop i gatufotografering är på lut.

Iphone 8

/MA

PS Textredigeraren är buggig. WYSWIG (What You See Is What You Get) "vad du ser är vad du får" är det normala men den här har inte den funktionen. Inte bra! DS

Landskrona fotofestival

Bor ju inte så långt ifrån Landskrona. I alla fall inte alltför långt. Så vad vore mer lämpligt än att bevista en fotofestival. De flesta aktiviteterna är under den första helgen, den som nyss gick, men utställningar och visningar håller på hela veckan till och med den 23 september.

Så här kan det se ut inifrån en videovisning och ut i Exercishallen där fotobokskonventet pågick.

Mycket handlar om fotoböcker och processen från idé till färdig bok.    

Allt hinns inte med utan det blir ett urval. Utställningen på muséet "A way away" pågår till slutet av januari 2019. Fotografier från svenskar som fotograferat och som vistats utomlands. Från Iran och Östturkistan på tidigt 1900-tal till Mongoliet och Sankt Petersburg 2018. Intressant att se både hur bilden utvecklats och också se äldre folkgruppers klädkulturer. 

Utbudet är stort: Guidade turer med fotograferna som ställer ut bilder, "Artist talks", videoinstallationer, filmvisningar, "portofolie review" och föredrag. 

Christian Caujolle, en av curatorerna, hoppade in för Gideon Mendel som hastigt rest till USA för att dokumentära översvämningarna i orkanens spår.   

Ett av Mendels två katastrofteman var översvämningskatastrofer.

Det forna kvinnofängelset på Citadellet var utställningslokal för Mendels "vattenskadade" bilder. Ett sätt att illustrera vad som händer med en bild som översvämmats.

I närheten fanns ett utmärkt kafé. Inredningen gick inte av för hackor och var något av en utställning den också.

Soffan fick man dock inte häva sig i, men kaffet kunde man häva i sig.

/MA

I skuggan av ett spannmålssilo

finns en liten linfärja eller snarare en repfärja.

Trafiken är intensiv i morgonljuset, cyklar och fotgängare. Mellan turerna matar färjkarlen änderna.

Någon lokal förmåga sa: "Dä ä möe vârre å dra färjan när kanalen ä tommer på vann".

Men jag tror inte det är så besvärligt. Färjan ligger nog upplagd på land då och bottenmålas.

/MA

Utsikt i och från rum 4

Tjänsteresor kräver övernattningar, ofta. Hotellkedjorna tröttnar man fort på. Det ser likadant ut på varje ställe. Säkert är det medvetet. Gästen skall känna igen sig och hitta rätt på alla ställena, MEN det blir stereotypt och ytligt. Visserligen oftast bekvämt, men så förutsägbart, ingen utmaning. Är det trygghet den resande vill ha, "same procedure as every year James"? Ja en del vill nog det. Att vara osäker när man är hemifrån kan knäcka vem som helst, särskilt när man är utanför sin "comfort zone", men utbudet av alternativa hotellboenden är faktiskt stort. Att frångå standardvalet kan vara upplyftande.

Visst blir det ett och annat missförstånd men med lite fantasi och mobiltelefonen reds sådana ut. Nycklar till ytterdörren i vita brevlådor runt hörnet ute i trädgården och pinkoder till nyckelboxar intill rumsdörren och självservering i köket. Tidigare gäster har lämnat te, kaffe- och chokladmjölkspulver. Ibland får man samsas om duschen genom att lyssna av när den är tom eller vänta ut någon från duschen. Det är olika på varje ställe och alltid diskret. Ingen lobby med bemanning dygnet runt men inget vandrarhem. 

Och när det är släckt syns en ny vy från gatan.

/MA