Gränstrakter

Det verkar som om gamla gränstrakter förblir gränstrakter under överskådlig tid. De geografiska förutsättningarna på land är egentligen lika svåra nu som då. Som alltid. Att ta sig fram landvägen i obanad terräng är mödosamt. Nu också. Något lättare med en smal grussträng och en ottomotor, men det är glest mellan bosättningarna och ändå bara fyra - fem mil från kusten.

Luftledningar har fungerat men med den ökande risken för extremväder är det bäst att ta det säkra före det osäkra och gräva ner kablarna. Man måste ha "kräm" till bosättningarna annars stannar all kommunikation av. Små nätverk av solpaneler kunde kanske vara ett alternativ, men kablar går det åt i alla fall, och tekniken är inte på plats än.

 
Kreosotstolpar brinner bra och med rökgasrening kan det vara ett tillskott i energiproduktionen. Dock inget att hugga upp och ta in i stugan.

Bättre med veden från ett vanligt kalhygge. Om det blir något över från det som skall till sågverken. Några frötallar är sparade liksom torrakor och högstubbar. De skall inte gå till ved. Tre högstubbar per hektar? Kanske certifierat skogsbruk enligt FSC eller PEFC?

Här och var syns rester av ett generationsskifte,

och ställvis där skiftet blivit försenat, alldeles för sent, eller går det att rädda?

Några har räddat sig kvar.

Och tröst finns! Om inte i kyrkan så på ICA

eller på nästa derby, när fotbollsplanen torkat upp.

Om nu inte fotbollen ger kryddan i tillvaron så finns det andra möjligheter och flåset kan man få upp på flera sätt! 

/MA

Sibirisk knölsvärta eller amerikansk sjöorre?

Det kan låta som kulinariska rätter på en obskyr gourmetrestaurang, men det är det inte. Utan det är två rara fågelarter som dyker upp då och då i vår svenska fågelfauna. Larmindex 2 i Club300:as lista. Gjorde ett ryck för att om möjligt få syn på dessa i tisdags. Det blev en dipp. Sjöorrar och svärtor 600-700 meter ut i Laholmsbukten med sjöbris som rörde upp havsytan gjorde det tålamodsprövande att ”tråla” med tuben. Tror att mitt tålamod inte längre är vad det varit, särskilt som fikat låg i trunken och väntade.

Nå, nu blev det en härlig utevistelse ändå. Vårluft, blommande hassel och Laholmsbukten med Bjärehalvön i fonden är en väl så god anblick som en sjöorre med gul knöl på näbben eller en svärta med en mörk knöl på näbben. Jo den har en snygg vit markering bakom ögat också.

Och naturligtvis blev det en tur ut till Hovs hallar. Ni vet där Sjunde inseglets scen med den schackspelande riddaren och Döden togs. Relevant idag med vår nutida pest. 

Ett trettiotal tranor kom sträckande norrut på hög höjd och tranropen annonserade bättre tider eller snarare vårtider. Ur bilradion hördes direktsändningen från Folkhälsomyndighetens presskonferens. Halland ligger illa till.

/MA