Invasiva arter och strandhäng?!

När det gäller invasioner så avsåg jag inte människan. Den här gången! Även om det nog är mest giltigt i de flesta situationer. Jag tänkte faktiskt på växter och sandstränder.

Kanske inte så konstigt att stränderna blir platser där många växter samlas. Havet transporterar frön och växtdelar. Båttrafiken gör det också. Går det ens att förhindra?

 
Det vind och strömmar inte för in, det för de ut! 

Strandråg binder sanden. Minns ett besök på Danmarks låglänta västkust där ebb och flod transporterade sand fram och tillbaka. Ett särskilt gräs planterades på kustvallarna för att binda sanden. Inte en inhemsk art!

Snö?
Nej skum!

Vintern är på tillbakagång och små flockar med sånglärkor drar norröver.

Tången som invaderat stranden hämtas. I alla fall det mesta.

Upptäckte hösten 22 att en ny blomma slagit rot på stranden. Inte bara slagit rot, utan stora ytor hade blivit gröna med små gula korgblommor. Tog en stund att "arta". Roligt med en ny art! Lade upp fyndet på SLU:s artportal. En sydafrikansk invandrare.
Inte så roligt trots allt. 

/MA

Måndagmorgon i Alby

Från en ö-nation till ett ö-landskap. Likheterna mellan England och Öland är inte många även om de finns. Lugnet är påtagligt i Ö-landskapet efter säsongen och det infinner sig någon slags mental återhämtning. Även om man egentligen inte behöver det, eller gör man det?

Måndag morgon som sagt och ljuset från öster kan väcka vilken morgontrött som helst. En liten strimma letar sig in mellan de fördragna gardinerna.

Under en liten morgonpromenad till Triberga uppenbarar sig tre trilobiter och två ortoceratiter i samma kalkstensskärva. Mycket mer fantastiskt än den väderkvarn som stod intill.

Valet gör sig påmint även ute på landsbygden. Förvånade mig att bara ett partis affischer fanns uppsatta på garageväggen. Kanske ägaren till garaget gjort ett förbehåll...

Stureplansparti med en garageplan.

 Ingen större samling vid pumpen. Kom aldrig underfund med om det fanns något vatten i gårdsbrunnen. 

Desto mer i de våtmarker vid Triberga som finns kvar. Klövbad för ett nöt är en lisa när alvaret är torrt.

Och det är fler som badar, inte bara fötterna!

/MA

Från det ena året till det andra

Övergången gick sömlöst, som vanligt, om man undantar Reine Brynolfssons diktuppläsning. Nog ringde klockan alltid. 

Det fanns de bland grannarna som trotsade dimman och brände upp sitt fyrverkeri, men det fanns de som väntade ett dygn för att få ut mera. Dimmigt både bokstavligt och bildligt och mistlurarna tutade ute på Kattegatt. Kan nog behövas för de fartyg som är utan radar, om det nu fanns något, som var ute en sådan här natt. Fattades bara att få höra en skeppsklockas ödsliga och ödesmätta pinglande.

Hade en idé, (och har i skrivandets stund) om att följa upp vädret förra året och i år. Alltså ingen klimatjämförelse utan det momentana vädret.

Nedanstående bild är från förra året. 35/1,4 med f16 och 4 sek kl 15.36

Och denna är från i år!  35/1,4 vid f16 och 1/3 sek kl 12.51 

Ingen påtaglig skillnad vad jag kan se vad beträffar vädret. Tydligt är dock den så kallade blå timmen. Den första bilden är tagen precis när den blå timmen inträder. (kameraklockan går 3 minuter efter).  

Fick sitta länge med att ta bort de fläckar som dammet på sensorn orsakat. Det avtecknar sig mycket tydligt i ett disigt väder. I bilden alltså. De fläckar man ser med blotta ögat är något som närsynta ofta ser. Grumlingar i ögats glaskropp. Obehagligt men oftast ofarligt. Inget tycks vara fläckfritt.

/MA

Tog en tur med bilen

Inget konstigt med det. Brukar inte ta någon tur varje dag eller knappt ens någon i veckan. (Inte ens om jag hinner.) Tar ju promenader istället. (Om jag hinner). Ibland måste man dock ta en tur. Om inte annat för att byta däck. Tog med kameran den här gången.

Jordflykten är påtaglig i hemtrakterna. Flygsand är det nog egentligen och då skulle man tycka att det skulle bli ljusa moln som nordanvinden drar upp på de torra nysådda fälten, alltså mycket kvarts, det vill säga kisel, men det är bruna moln. Nu är det nog inte hälsosamt att andas in det här stoftet även om det inte är ren kvarts. Liknar lössjord, som ibland blåser in över Alperna från Afrika och blir påtagligt synligt på vintern. Och lössjorden består av mycket kvarts.

Det här är ingen extrem klimathändelse, men en tydlig effekt av landhöjning och mänskligt bruk av mark. Fördjupar mig inte mera i det.

I början på 1800-talet började man plantera växter och träd på sandmoarna och sanddynerna. Man fick ekonomiskt  bidrag för att plantera tall, bergtall, bland annat. Här och var finns det dungar av tall kvar. På dynerna är det mest strandråg. I lä, bakom stenmurar, ligger det som blåst iväg. Ingen kyrka har behövts stänga än på grund  av sandflykten och ingen fyr heller. Och det lär det inte bli aktuellt, för sådan omfattning som på norra Jylland är det inte. Har en fotoklubbskamrat som för några år sedan undrade om jag behövde bilder på den ”tillsandede kirken”. Han hade flera diamagasin med det motivet efter en utflykt till Skagen på åttiotalet.

Förresten. Det verkar som om Svenska kyrkan gör en omfattande strukturrationalisering OCH elektrifiering. Prästbostaden verkar bli mindre och mindre. 

PS Undrar ni om Fotografi Falkenberg är inställt i år? Då kan jag svara att det är det. Såg att folk i Stockholm demonstrerat mot Coronarestriktionerna. Det är ju sådana som gör att pandemin aldrig tar slut. DS

/MA

Fixat första fixen!

På väg till normalisering? Regionen kom igång så småningom med vaccineringen och det flöt på smärtfritt. Skulle nog ha dokumenterat kön med 65-plussare utrustade med munskydd men stormbyarna och regnet fick vinna denna gången. Kanske kan det bli läge vid nummer 2.

Efter sticket så stack vi vidare mot Båstad. Gjorde sticket att man piggnade till och fick lite behov av att se mer av den annalkande våren söderut? Och se: Solen kom fram! Väl i Båstad blev det att styra kosan vidare ut på Bjärehalvön. Nog är det grönare här än hemma! Undrar om det är grönare på andra sidan åsen, mot södersidan alltså? Men först en fika på rastplatsen vid italienska vägen. Utsikten norrut över Laholmsbukten är väl värd en blåsig och kall stund med ändalykten på en fuktig sittplanka. Kaffet värmer ju och skulle man ha inkontinensbesvär så märks det inte. Det är lika blött överallt på sittplankorna. 
Eftersom man inte börjat ta betalt på parkeringen vid Hovs hallar och inte heller har någon pensionärsrabatt på P-avgiften kan man ju lika gärna ta en sväng förbi där också. Får följa upp grönheten på södersidan vid ett senare tillfälle. (Någon typ av grönhetsindex borde tas fram). 

Kunde konstatera att det såg likadant ut som vid förra besöket. Möjligtvis något mindre sten, men med största sannolikhet är det bara en villfarelse.

Ja, inget tvivel om saken: Lika stenigt som vanligt!

Förberedelserna för midsommarfirandet har börjat. Potatisen har redan kommit i jorden. Hoppas att man inte glömmer sillen, jag menar dillen. Sillen är redan planterat i kyldiskarna såg jag i början på förra året. I år har jag inte kontrollerat hur det ser ut. Har inte tordats!  

/MA i väntan på andra fixen