Landkrabbor och öppen baklucka!

Vi skall krympa, frivilligt. Det vill säga anpassa oss till en enklare tillvaro på en mindre fysisk yta och med färre prylar för att kunna ha tid att växa på en metafysisk yta, i alla fall försöka. Eller kanske rättare sagt kunna hinna med att veta vad vi har och vad vi inte behöver, särskilt det sistnämnda. Att avyttra prylar som införskaffats under åren sätter det materialistiska i själen på prov. Bakluckeloppis är faktiskt en roligt variant att göra sig av med överskottsmateriel och som dessutom ger lite mera sociala erfarenheter än ett besök på avfallsstationen eller på någon insamlingsorganisation och kanske också lite säljkunskap. Vi har ju alla varit små, de flesta av oss i alla fall, och förmodligen försökt att sälja nästintill osäljbara saker. Besvikelsen brukar sitta i länge, så det är med en viss skepticism man sätter sig i bagageutrymmet.  Bakluckekollegorna gjorde utbudet varierat och det var roligt att med glimten i ögat förhandla med kunderna. Det som drog mest var nog trots allt inte de öppna bakluckorna.

Små landkrabbor är mest intresserade av strandkrabbor.

/MA

Flygfän....

Jag och frugan har fått nya bekantskaper. Ett par som bor strax intill oss, grannar alltså. Lite lagom diskreta i sitt klädval inte modeorienterade och inte galaklädda men fullt funktionsdugligt klädda och alltid anpassade efter årstiden och vädret. De verkar liksom vi ständigt upptagna med något som kräver intensivt engagemang. Lustigt nog så verkar de ha samma tider som vi. De har förmiddagsfika vid samma tidpunkt som vi, äter lunch vid samma tidpunkt som vi och eftermiddagsfikar vid samma tider som vi. Middagen dock har de inte fått in på samma tidsschema som vi. Det förefaller som om de inte gärna vistas utomhus när det börjar skymma. 

Herr gråsparv är inte lika uppmärksam som fru gråsparv men är kanske med för artighets skull. Han har mycket på gång nu han också. Vädret är ypperligt för målningsarbeten och då är man på språng!

Den vita fönsterfärgen har en benägenhet att att fastna på de mest osannolika ställen men sådant får man ta. 

Ett visst överseende med misstag måste man ha 

och det finns de som kvittrar mycket högre med basrösten och är större!

/MA