Att ha distans till sina egna bilder.

Ett återkommande problem som mycket påminner om försöken att vara objektiv i åsikter och omdömen. Svårt att komma ifrån det subjektiva för att inte säga omöjligt och kanske ganska onödigt att lägga energi på det när det nu egentligen inte går, i varje fall inte till 100 %. Om total objektivitet råder borde det rimligtvis bli likadana åsikter, omdömen och bilder. Kort sagt en konform och trist miljö utan variationer. Trender är lite åt det hållet. Mången subjektivitet som under en viss tid tycker nästan likadant. Är det gruppsubjektivitet eller bara ett socialt fenomen eller är det medelvärdet av all subjektivitet i en viss social- eller socioekonomisk grupp? Nåväl, bra bilder känns igen i det sammanhang där de passar och bra fototekniska bilder är inte alltid bildmässigt bra. 

Puh! Tur att uppdateringen av bildredigeringsprogrammet är klart nu.  Annars hade resonemanget aldrig tagit slut.

/MA

Tång är gödning.

Efter varje storm eller rent av kuling så drar havet upp mängder med tång. Inte på alla stränder men på de som har tångbottnarna utanför. Förr, för sådär drygt 75 år sedan och tidigare var tången åtråvärd som gödning. Billigare än konstgödning och det ingick i varje kustjordbruk att ha en del i allmänningen nere vid stranden. De magra sandjordarna krävde gödning och djurhållningen var inte tillräckligt stor. Man måste också bedriva fiske för att försörja sig. Så efter en storm var det mer eller mindre en kapplöpning ner till stranden för att hämta tång.  För att skapa någon rättvisa så fanns det en överenskommelse om att när fyren släckte för dagtid så var det fritt fram att hämta tången. Bärgad tång kunde läggas upp på en uppläggningsplats och så kunde man köra några vändor med tånglass innan den var slut och så invänta nästa storm.  Numera är det kommunen som hämtar tången eller rättare sagt "städar" stranden från tång så att badgästerna inte skall behöva vada i tången innan fötterna kan blötas. På tal om att vada. Den här kuststräckan från Varberg och neråt till Öresund är en viktig refug för flyttande vadare, (fåglar). Till och med klassad som en av Europas viktigaste. Tångflugorna i den ruttnande tången är en viktig energikälla.

Det kustnära fisket är inte längre någon nödvändighet men däremot har det kustnära betet blivit en nödvändighet för att hålla strandängarna fria från sly. Det finns ett värde i anblicken av öppna vidder nära strandlinjen. Inte bara anblicken utan också ur naturvårdande synpunkt. Biotopen är speciell med det väderutsatta läget och så blir också faunan.

 Någon gödsel är det inte någon brist på längre. Snarare tvärtom med alla läckage till havet som uppstår och göder det på ett annat sätt än rutten tång.

Såg förresten i våras, i en växthusbutik, tångextrakt som såldes för 150 spänn flaskan om jag minns rätt, tror det var 1 liter och som skulle spädas och vara utmärkt som ekologiskt gödningsmedel i trädgården. Har dock provat tångmodellen för att göda trädgården men det sättet är alldeles för tungarbetat. Tången måste plöjas ner och det passar inte i en liten trädgård. Roade mig istället med att gå ut på betesmarken och plocka komockor i en hink. För att blanda in i pallkragsjorden så här på hösten. Gräsmattan får bli ogödslad så slipper man klippa så ofta OCH det läcker inte ut så mycket näring i havet, får man tro.  Kanske skall prova med lite tång också.

PS Har idag sysslat med havsfågelskådning. Ett lika spännande sätt att kolla fågel på varje gång. Medelvind runt 20 m/s. Det strömmade havsulor, lommar, alkor, tretåiga måsar, storlabbar, kustlabbar mm hela dagen. Sist men inte minst 2 stycken klykstjärtade stormsvalor. Hade dock lämnat kameran hemma..... DS

/MA  

Blixt men inget dunder

Nyttjar inte så ofta blixten därför är jag inte bra på att utnyttja alla möjligheter som faktiskt står till buds. Passade på att försöka mig på lite stilleben under den senaste fotoklubbsträffen. Studioblixtar i all ära men de externa blixtarna, (Speedlight) är nog snäppet bättre tekniskt och rent av billigare om man bortser från ljusstyrkan och variationsmöjligheterna i kombination med annat.  Hjälpbelysningen, som finns på en del studioblixtar, för att få autofokusen att sitta där den ska, är mycket värd. Lätt att sätta den fel så att skärpedjupet inte blir som det var tänkt. 

/MA

Badsäsongen är definitivt över!

(Har det överhuvudtaget varit någon i år?) Så här på en söndagseftermiddag med svagt ljus och regnet hängande i luften blir det tid till att titta igenom vad som finns i gömmorna. Bilder, utan någon teknisk fulländning, tagna med mobilfånen ligger och skvalpar. Men ändå.... tar risken....

Svärmors gamla DBS från slutet 1960-talet är fortfarande funktionell. Faktum är att damcyklar är eftertraktade av ungdomar i de övre tonåren. Både flickvän och pojkvän kan cykla med dem.

Bruset i bilderna är påtagligt liksom bruset från de små vågorna som slår mot stranden.

Hade bilderna tagits med dagens mobilfånsgeneration hade de blivit bra mycket mindre brusigare men å andra sidan hade badaren fått det bra mycket kallare. Då hade en viss rödbrusighet hjälpt.

/MA