Vädernyheterna sa att det skulle bli värmebölja i Frankrike

Vädernyheterna innehöll mycket om klimatförändringar. (Det var i slutet av mars månad och vi såg det på fransk TV, bör tilläggas). På lång sikt och kort sikt. En karta med temperaturskillnader nu jämfört med något medelvärde visades. Mest skillnad i centrala Frankrike +5 grader och minst vid Pyrenéernas östra kant: 0 grader. Lyckligtvis befann vi oss i nollgradersområdet. Mycket pedagogisk väderrapport.

”Pushbilden”,  visar utsikten i Cerbére från restaurangens toalettfönster, som stod på vid gavel. Inte frös man om häcken i alla fall och en högre temperatur blir snart normal den också. 

Vyn över byn utan solen i skyn

Men den hann vi inte uppleva, den franska värmeböljan alltså. Det blev Pyrenéerna istället och varmt även där uppe på 1200 m. Vågade oss inte på passen på 2000 m och däröver. Alla var inte öppna än.

Sömnigt på förmiddagen i Vallfogena de Ripollés. 

Många tävlingscyklister i klunga som kämpade uppför. Ca 30 km/tim i snitt såg de ut att hålla och uppförsbackarna var långa, 30 km minst. Mötte någon på väg nerför. Hade de andra kroknat och tagit in på närmaste logi?

Badarna svalkar sig i det blågröna Medelhavet

Men det blev varmare än normalt på iberiska halvön. En värmebölja, om än en relativt mild sådan, eller ja… 36 grader en bit inåt land. Badväder. Skönt med den värmen. 20 grader Celsius sent på kvällarna och någon natt. Barer och andra hål i väggen höll öppet sent när gästerna roade sig och fyllnade till. Annat var det i mars 2022. Den kallaste och regnigaste på åratal.

Vårregn

På väg norrut, en månad senare, genom Frankrike,  kände vi av normalvärmen. Högtryck. Vårvarmt i mellaneuropa och på kontinenten, men ett befriande kvällsregn under markisen medan vi intog kvällsvard blev en bra avrundning den kvällen.

Gröna ängar

Schwarzwald var svalt så våren dröjde sig kvar. Behagligt att möta våren flera gånger.

/MA

PS LR-appen i telefonen är riktigt kul. Det blir ju bilder med den också. DS

Mitten av England i juli 2022

Passkontrollmaskinerna på Stansted vid inresan fallerade i så hög grad så de fick kompletteras med visuell kontroll som sköttes med humana ögon. Det fungerade.

Funderade ett tag om stavfelet på passets baksida spelade roll. Ni vet att på passbaksidan finns en klisterlapp med passinnehavarens namn, tillverkningsnummer och något nummer till samt texten Utförandedatum: åååå-mm-dd. På mitt pass står det "Utfärandedatum:". Kanske ska det vara "Utfärdandedatum"? Nåväl, svenskan i England är nog inte så utbredd att passkontrollmaskinerna kan se skillnad.

Varmt, periodvis, helvetesvarmt ställvis, fyrtio grader, men på det hela uthärdligt då saharahettan inte höll i sig mer än några dagar. Många akutfall med uttorkning som orsak, men även det hanterbart. Något man får träna med att hålla uppsikt på i fortsättningen? 

Tropiska nätter och mathaken finns där sent in på natten.

En avgående premiärminister som tackar för sig med orden: Hasta la vista, baby! I övrigt lite pandemisordin och uppmaningar att ha munskydd på bussarna. En del följer uppmaningen andra inte.

Annars rullar det på som vanligt bortsett från igenslagna butiker här och där. The River Festival i Bedford gick av stapeln som planerat. Mycket folk och de som bar munskydd var få. Vi tröttnade så smått i värmen, så det blev buss hem. En sådan här dag går inte bussarna som vanligt i centrala stan, men det är fortfarande lika billigt: £1. Alltså i storleksordningen 13-14 spänn för en biljett inom stan. Något för svensk kollektivtrafik att ta efter. Man skall ju åka mera kollektivt... Då blir det inte så varmt.

De gamla järnvägsbroarna över Great River Ouse är ”uppiffade” med graffiti. Vid en av dem har det varit ett gasläckage i ett par år. Lukten av stadsgas var påtaglig. Explosionsrisk? Någon har nog räknat ut att spädningen av gasen inte innebär någon risk, men miljöpåverkan. Har någon tänkt? Metan, som stadsgas till stor del består av ( runt 40- 45% siffrorna varierar. Över 50% i en del uppgifter) bidrar mycket till växthuseffekten. Koldioxidekvivalenten är 28! Det vill säga en kubikmeter metan motsvarar i stort 28 m3 CO2. Tror inte man tänkt här eller låter man andra tänka och sköta den problematiken? Inser att varje tändning av en gasspis innebär spill som blandas i atmosfären. Gas som alternativ för privatpersoner borde man nog ”tända av”. Tänk alla gasgrillar och alla ruttnande avfallstippar. 

Flygskam? Nej det verkar komma på skam. Flygplatserna är överfulla. Det måste nog till andra medel för att hålla nere CO2 utsläppen.

/MA

Morsning korsning!

När alla gator är enkelriktade, så när som på var fjärde, femte, krävs en speciell uppmärksamhet. Varannan åt ena hållet och varannan åt andra. Att lära sig att titta mot den enkelriktade skylten, för därifrån kommer trafiken, och inte så mycket åt andra hållet (såvida de inte kört mot enkelriktat) ökar koncentrationen för att bryta vanan att börja med vänster. Att titta åt vänster, för bilar i högerfil är ju närmast, är rutin och att någon gata kan vara enkelriktad är mera undantag än regel, i alla fall i vårt trafiksystem.

Många skyltar blir det. (Klicka på länken)

Å andra sidan sparar man en filbredd på gatubredden och gatan kan göras smalare. 

En stadsplanerares dröm eller är det bara en anpassning till den gamla bebyggelsens gatunät?

Gränder säger man i gamla städer och vad gör man på bottenvåningen, i halvdunklet? Entréer och förråd kanske och så blir det svalt. För solen når ofta inte dit ner, i varje fall blir det inte solbelyst så länge. Gränder? I anglofieringens tidevarv kanske det skall heta "man made canyons"?

Nu skulle man kunna tro att detta är gatufoto och på ett sätt är det nog det.

/MA

Vecka 41

En återkommande vecka. Varje år infaller vecka 41. En sorts julafton, åtminstone för en inbiten fågelskådare som har Öland i fokus på hösten. Man kan nog påstå att vecka 41 och kanske 42 är kulmen på årets skådande. Många lägger kikaren på hyllan efter vecka 41 och låter den ligga där fram till våren. Skådare flockas på södra Öland och i och med att många ögon spanar brukar det upptäckas lite av varje som sällan ses annars: Mindre flugsnappare, stäpphök, kungsfågelsångare och förstås taigasångare, men efter trettio år finns det lite nyfikenhet på annat, så i år styrdes kosan mot Danmark och företrädesvis Själland. Fågelfotografering ? Nej, det förtar upplevelsen av att vistas ute och naturflanera särskilt när man inte jagar något speciellt.

Skådarkompisen har varit konvalescent i tre år så det var mest en fråga om att komma ut och lufta sig, så märkliga upptäckter var inte själva huvudsaken.   

Morgonpromenaden i Skaelskör gav dock lite. Grupper av smådoppingar sam omkring i viken. Något man inte ser hemma. Grågäss som drar fram och tillbaka över de låglänta kustmarkerna är dock vanligt även här, men inte vitkindad gås i den omfattningen som förekomsten är vid Hallandskusten.

Det fanns ett stort sällskapsrum i boendet i Skaelskör, som var tomt så när som på oss. Ett större sällskap hade vinprovning på programmet men i en helt annan del av hotellet. Så det uppstod en sorts vakuum. Ingen personal, ingen service, men det fanns heller inga sådana krav.

Det blev förstås en öl i dunklet och lite tester av dubbelexponeringar. Åhörde ett föredrag av Jacob Felländer via dator och Zoom som gav inspirationen. Ljusmängden i motiven gör att de framträder med lite olika valörer som är svåra att bedöma. Träning med olika inställningar på ljusmätningen kan lösa upp knutarna men inte alltid. Brusigt i bilderna blir det i mörkret. Av mycket öl blir man rödbrusig...

Agersö ligger strax utanför kusten vid Skaelskör. Det går färja dit. Ön är ca 6 km lång och ca 1,5 km bred och runt 200 personer bor där. 

En presumtiv ö för fågelskådning. Med ombord på resan ut fanns en svensk som hade bosatt sig på ön med sin familj. Han hördes över motorbullret när han småpratade med en medresenär.

Fyren längst ut i söder var under renovering, men den här vagnen hade inte blivit hjälpt av någon renovering om nu ingen vagnsentusiast tar sig an den. Den måste varit i sitt bästa skick i början av förra seklet. 

En havsörn dök plötsligt upp och skrämde alla gässen. Det blev tomt.

Tillbaka på Själland blev det besök på några gamla herresäten. De ligger tätt.

Suckarnas gång? Vet ej, men Fredrikarnas gång kanske det skulle kunna vara på Fredriksborgs slott i Hilleröd.

Gustav Vasa satt ju i Danmark en tid har jag hört, som gisslan. Bakom galler eller? Får följa upp det! Jo han satt på Kalö slott på Jylland. Var det lika soligt då och där som här och nu?

/MA 

Väl preparerade

påbörjade vi resan till vårt grannland i sydväst eller ”Första nedslaget i Danmark 2021”, som man också kan uttrycka det. Två vaccinationer, intyg från vårdcentralen på vaccineringarna, intyg om hemvist i Halland från skattemyndigheten och pass (vilket man inte skall behöva mellan de nordiska länderna). Samt, om utifall det inte skulle räcka, möjligheter att ladda ner ett covidpass i mobilen. 

Och planen? Ingen!

Jo, om man räknar in att dit näsan pekar, dit åker vi, utom första natten strax utanför Roskilde. Polisen bemödade sig inte att läsa våra papper vid gränskontrollen. De vinkade förbi oss. S-märket på registreringsskylten hjälpte väl till. Det är just nu inga restriktioner för resande mellan Sverige och Danmark. 

Och Roskildefjorden är hyfsat varm att bada i. Vem kan motstå ett dopp i solgasset i en västerslänt? 

Boendet strax söder om Roskilde var något av en oas. Jag måste säga att en del värdar har en sällsynt förmåga att skapa rofyllda gröna rum mitt i en annars vardagsstökig miljö. Kanske är det typiskt danskt och typiskt för lite äldre fastigheter där trädgården inte är så stram som de från 60-talet och framåt, eller skall man säga serieproducerad som från 60-talet och framåt.

För att besöka domkyrkan i Roskilde krävdes coronapass eller motsvarande enligt politiet, men vi hade ju dokument med oss så det var enkelt och det var pensionärsrabatt på inträdet.  Tror att det säkert är tionde gången vi går in där. Har något särskild minne av Lübecks motsvarighet, så jag letade efter den nedfallna kyrkklockan, men insåg snabbt att det var fel kyrka. Roskildes kyrka är mera en stor sarkofag för de kungliga, i stil med Riddaholmskyrkan i Stockholm. 
Arbetena med drottning Margarethes sarkofag är i full gång och en modell av den visades. Jag tyckte nog att det är lite makabert. 

Efter väl intagen frukost i oasen styrde vi på småvägar mot västnordväst. Byarna ligger tätt och landskapet är format av inlandsisen. Tissø en grund insjö med nästan cirkulär form är rester av en dödisgrop. Finns ju sådana lite varstans men inte i den här storleken. 

I Slagelse dag 3 blev det en stunds stopp och inköp av lätt förtäring.

Området runt Köpenhamn undvek vi och en natt logerade vi i lilla staden Haslev. Överraskande trevligt och luftigt att inta medhavd mat i trädgården.

Från Sjaelland och tillbaka via Vordingborg, Falster, Majbölle på Lolland och Bogö gick färden på små vägar. Avstånden är relativt korta och logi finns det i nästintill varje by.

Bilfärjan över Grönsund till Bogö är byggd i trä, så även livbåtarna.

/MA