De är tillbaka!

Sparvarna alltså. Tror inte att de är frekventa läsare av fotobloggar men på något sätt har budskapet från förra bloggen nått fram.

 Bilden tagen genom köksfönstret, ej nyputsat vid tillfället, men efter min autofokusjustering.

Gråsparvarna kom på 11:e plats av de 30 vanligaste arterna vid fågelmatningarna. Länk till Vinterfågelräkningen här.

/MA

Isbrytare?

Det har nu gått fyra dagar, tre nätter och 17 timmar sedan gråsparvarna övergav min matning. Jag undrar vad som är på tok. Grannen har heller inga på sin matning. Någon enstaka fegis, (mes alltså), dyker upp i häckarna runt omkring men annars lugnt och sparvhöken har lyst med sin frånvaro sista veckan. Så om det finns någon sparv där ute som mot all förmodan läser detta inlägg så vill jag bara be om ursäkt för det jag skrev i inlägget den 18:e januari. Jag kanske gav ett alltför snålt intryck, antar jag. Hela huset är fullt med frön, (busfröna har lämnat sedan länge och en ny generation busfrön är på ingång vad det lider, men jag menar fågelfrön). Ja, fullt och fullt.....jag kan åka och köpa mera om det tar slut. Jag kan nog förhandla mig till rabatt en gång till. Gick en kurs för så där 15-20 år sedan i förhandlingsteknik och den har jag inte glömt, i alla fall inte allt. I förhållande till inlägget den 18:e januari så gör jag alltså en pudel, (märk att det inte är en fågelhund).

Bilderna är tagna före fokusjusteringen.

/MA

Fågelfröautomatsoperatör.

Inget är så bra att det inte går att förbättra!

Tröttsam klyscha att höra, särskilt om det gäller en själv, men å andra sidan: Skam den som ger sig! Råkade av misstag eller snarare av glömska att ta ur ett 50 mm objektiv ur ryggsäcken innan jag gav mig ut i skidbackarna. Hade också glömt att jag hade en vänsterskida och en högerskida. Den ena med en svart markering och den andra med en orange markering. Åkte en hel dag, maximalt 100 m meter mellan tillfällena, då jag stod på öronen och ibland hamnade på rygg. Kände i rygglägena något hårt i ryggsäcken och prisade mitt förutseende att jag plockat ut kameran ur ryggsäcken. Väl hemma på hotellet insåg jag att jag borde skärpa mig. Alltså försämra min glömska och förbättra mitt komihåg. Skifta skidorna och titta igenom ryggsäcken innan den packas med nya saker. Frågan var och är nu om objektivet har kvar sin skärpa. Fokusinställningen skärvar inte så det kanske finns en chans.    

Införskaffade en fokuskalibrator för ändamålet och kanske också för att se hur det ser ut för övriga objektiv. Det går att göra en finkalibrering av autofokusfunktionen på kameran!

Började med 24-120 på 70 mm brännvidd, Liveview och med ca 2,10 meters avstånd. Jo en viss justering fanns det nog att göra. Det var bakfokus med några centimeter. 

Kollade sedan macroobjektivet; knivskarpt! Har alltid uppfattat 50 mm som skarpt men nu gällde det alltså.

Svårt att avgöra. Har inget "före" att jämföra med.

Nu finns ju ett vattenpass på mätdonet och ett i kameran men vad är det för toleranser? Började räkna lite. En halvgrad i vinkelfel på den optiska axeln på 1500 mm avstånd, (3o x brännvidden i mm som rekommenderas) blir ca 13 mm fel i höjd på kalibratorskivan. Vilket skulle kunna tolkas som bakfokus om vinkeln är positiv i förhållande till horisontalplanet. 

Det här är nog för instrumentmakare!

/MA