Vimmel och vardag Mingle and monday
Fixat sjunde fixen och konsten att vänta är en dygd!
Å inte faen hjälper det! Får man covid så får man. Påstår en del, men jag tror på det. Att det hjälper alltså, och tron kan försätta berg. Har jag hört åtminstone, men trots allt inte sett. Ännu!
Vad värre är så fortsätter urbaniseringen. Senaste påtagliga beviset är att söndagstidningen inte bärs ut på söndagar längre. I den glesbygd jag är mest, 15 km från tätorten, eller om man så vill; 15 km norr om stan. Landet och landet förresten? Här finns ju både kommunalt avlopp och vatten och här finns ca 200 hus varav kanske 30 är bebodda helårsvis. Trots det får man söndagstidningen på måndag! Så söndag har blivit måndag och måndag har blivit både måndag och söndag, möndag. I min kalender finns inte möndag! Skall distributionsföretagen göra om kalendern? Sannolikt en övermäktig uppgift. Dömd att misslyckas!
Lösningen är ett digitalt exemplar, men det går inte att bara få ett digitalt ex. på endast söndagar och inte vill jag ha ett heller. Servicen på landet urholkas successivt, vilket är ett känt faktum. Man ska väl inte klaga, egentligen. Övergången från analoga bilder till digitala gick bra. Analogt fotografi var på väg att försvinna, men nu tycks det vara på återtåg. Det har nog blivit lite exklusivt med analogt fotografi. Undrar om det blir en likadan utveckling med tidningar. Visserligen kan man få svarta fingrar av trycksvärtan och bruna fingertoppar fick man av fixet vid framkallning av svartvita bilder, men vad är väl lite skit under naglarna.
Man kanske skall vänta på att det vänder? Flykten från stan ut på landsbygden kanske kommer.
Bussen kommer tillbaka! Tidningsutbärningen kommer tillbaka.
Den som väntar på något gott väntar inte för länge, eller var det: Den som väntar på något väntar inte för länge!
Bara nu inte distributionsbolagen får för sig att sluta skicka ut den elektriska strömmen på söndagar. Då fungerar ju inte vattnet heller så ölprovning får vänta till möndag.
/MA