Fixat andra fixen!

Växlande molnighet och hård vind med inslag av regn, men det hindrade inte. Vi var en timma för tidiga, men "so what". Knappt någon kö så det vara bara att marschera in. Andra dosen skall ge värre biverkningar än första blev jag upplyst om. Har i skrivandets stund inte märkt av något än. Kanske kommer det imorgon. Inga planerade aktiviteter under morgondagen, så vi inväntar lugnt stormen.

Och när vi ändå hade riktat nosen mot söder så passade vi på att efter sticket åka vidare och lämna några gamla fotografier på en av mina framlidna morbröder. Min mor hade sparat de porträtten och de stod hemma på pianot i alla år. Min morbror omkom när hans traktor välte. Han efterlämnade hustru och två små döttrar i spädbarnsåldern. Har minnen, som fyraåring, från ett oerhört sorgligt begravningskaffe. Satt i en trätrappa i entrén till församlingshemmets matsal och tittade på när släktingar kom ut ur matsalen storgråtande och tröstade varandra. Förstod inte. På den tiden var det inte lag på att traktorer skulle ha störtbågar och fastnade plogen så... 

Så hösten 1955 var en tung höst och den rödlackerade traktorn fick stå orörd länge vid ladugårdens ena gavel.

Det regnade mycket den hösten.

En störtbåge monterades så småningom och min morbrors  svärföräldrar och änka drev gården vidare. 

Min kusin blev glad för fotografierna.

/MA