Från sommar till vinter

Var för en gångs skull tidig med däckbyte i år. Brukar hänga på låset hos däckverkstaden när lagen säger att man måste byta. Det kan bli stressigt värre, mest för däckverkstaden.

Passade på att lära känna den nya "resekameran". Däckoperatören känner jag sedan länge liksom däcken. 

Ett tungt jobb och bullrigt. 

Inte fullt så tungt att lära sig en ny digitalkamera men en uppförsbacke är det. Bra övning för hjärnkontoret men inte mycket för biceps.

Faktureringsstunden är ofta lättare och kanske också roligare.

Morgonstund i Alby

I dessa tider, när hormonstinna tonårspar hamnar i en hångelincident som 30 år senare blir en världspolitisk händelse, är det befriande med lite världsfrånvänd vistelse på Ölands sydöstra sida.

Det är tidig morgon i Alby. Solen tar sig som vanligt upp över horisonten.

Morgonljuset belyser fasaderna och tränger in i bostäderna.

Tid att inta frukost.

De frigående kornas råmande från ligghallen hörs genom fönstret. Längre bort hörs en tupp. En stare sitter i asken utanför och härmar en rödvingetrast.

En traktor startar. Hemtjänsten kommer hem efter nattpasset och svänger in mellan gårdshusen. 

Det börjar bli dag.

/MA

En resa kantad av missöden

 Skulle ta mig upp till Ludvika och hem igen i början på veckan.

På väg till järnvägsstationen fick jag ett SMS från Öresundståg att ”min” avgång var försenad och att anslutningen från Göteborg inte skulle bli rätt.

Jag fick rådet att ta ett tidigare tåg. Avgångstiden för det tidigare tåget hade redan passerats när jag såg meddelandet. Ringde upp Öresundståg som tackade för påringningen och som meddelade att ett nytt tågsätt skulle göras i ordning och starta från Halmstad. Då skulle ankomsttiden till Göteborg kunna hållas.

Väl på stationen så meddelades det att även det tåget var försenat 10 minuter. Det skulle bli snävt med bytet i Göteborg så jag bokade om till ett senare tåg. Men nu visade det sig att förseningen kördes in. Den gamla bokning skulle kunna gå och då skulle jag inte komma försent till hotellet i Ludvika. Det gick inte att ändra tillbaka. Platserna var slut.

Det skulle bli sen ankomst till Ludvika så det var nödvändigt att ringa hotellet för att få en portkod då bemanningen gick hem klockan 22. Med någon minuts marginal löste sig bytet i Örebro.

Konduktören på Bergslagsbanan gillade inte biljetten i min telefon men insåg att jag fanns registrerad i hans telefon så han gav med sig så småningom.

Knallade till hotellet. Tryckte in portkoden men dörren fastnade i karmen. Försökte några gånger men insåg att dörrpartiet skulle gå sönder om jag gjorde som den uppringda receptionisten sömnigt rekommenderade. Hon kom till hotellporten själv och kunde konstatera att dörren inte gick upp. Hon kom heller inte in. Klockan närmade sig ett.

Nytt hotell i grannskapet. Väktaren och tillika hotellportieren checkade in mig på ett rum. Rum 214 som mitt nyckelkort inte kunde öppna. Efter några försök hördes en irriterad röst: 

—It is my room! 

Nere i receptionen kunde inte portieren förstå att rummet var bebott och att mitt nyckelkort inte fungerade. Han ringde rum 214 och rösten där meddelade att den bodde där... trots att inte bokningen sa det. Det var ledigt! Den kombinerade hotellportieren och nattvakten kunde inte förstå hur detta kunde gå till. Det var ju ledigt. Det började bli riktigt sent så ett nytt rum var alternativet och denna gång var det ledigt i realtid!

Hemresan då? Jo den gick bra utan några egentliga missöden dagarna efter. 

En sen fika runt 23 hemresedagen så att vakenheten kunde hållas på topp.

/MA

PS Bilderna är centrerade i editorn men hamnar till vänster i publicerat skick?? DS