St Ives in Cambridgeshire

St Ives ligger på fler ställen! Och är intressanta på alla ställena! Det behöver inte vara ett berömt ställe. Det kan vara bra i alla fall eller kanske trots det. Vi fick tipset av svärsonen under sista besöket i Bedford. 

River Great Ose rinner förbi här "också". Orten har varit en gammal handelsplats, en av de största för spannmål. Enkelt att frakta på floden och lasta av i magasinen utefter flodbrinken. En betydande omlastningsplats för vidare transport. 

Den här bron från 1300-talet har varit i bruk fram till 1980-talet. Det som syns mitt på bron är inte ett tullhus utan faktiskt ett kapell.

Marknadsdag var det också den dagen vi var där och i saluhallen pågick en välgörenhetsbasar för dementa, växtmarknad och hembakat kaffebröd. En lång banderoll hängde i fonden och kungjorde att även dementa har rätt till en dräglig tillvaro.

Trädgårdsmiljöerna runt sidokanalerna var naturligtvis exklusiva miljöer. Vi intog en soppa i värmen och torkan på ett av de många utskänkningsställena, potatissoppa med chili. Vi blev varse att chili är chili och att kryddan gör sig påmind både vid intaget, som senare, vid uttaget.

/MA

A-bomb, H-bomb, N-bomb

och sex-bomb, men C-bomb, vad är det? Havtorn! Åtminstone är det vad kostexperter säger om bären. En C-vitaminbomb. 

Nyttigt och hyfsat gott! 

Svårplockat! Taggigt och bär i kluster. Ett i taget får man ta. En del förordar att man klipper av skotten med bären på och lägger dem i frysen. Sedan är det bara att skaka av dem. Våldsam metod tycker jag.

Denna bild är tagen med Iphone 8.

Vän av lag och ordning frågar sig nu om detta blivit en matblogg, men så är det inte. Det är bilder på ätbar marmelad. Riktigt god faktiskt!

/MA

Maraton i Malmö

Genomförde en dylik den gångna helgen. Fotomaraton alltså,inte 42,195 km löpning. Medelst cykel transporterade jag mig mellan de fyra stationerna som var obligatoriska att anmäla sig på. Ca 20 km cykel och 22000 tusen steg enligt telefonen blev det. 12 teman, lika många bilder på lika många timmar. Vädret bidrog till att göra det roligt och intressant. Att spänna sig något mentalt under en lättare fysisk aktivitet är kreativitetsbefordrande, antar jag. Även om det stundtals stod still på hjärnkontoret. Jag tänkte att här presentera de tre första förslag till bilder kopplade till de olika temana som jag refuserade när det blev inlämningsdags.

Tema 1 Transparens. Oundvikligen kommer man att tänka på glasrutor när man befinner sig mitt ibland flera glasfasader. Så varför ta en sådan omedelbar och lätt tolkning.

Här är tre ölande medelålders män sittande i solgasset. Mer transparanta än så kan de knappast bli. Oklart om min tolkning kan inses av en jury. Stor risk att man känner sig som ett missförstått geni, så denna bilden lämnades inte in.

Tema 2 Malmö fotomaraton.

Vad är tråkigare än en bild på en flagga, men ändock illustrerar den ju temat. Att inte göra den helt uppenbar kan kanske vara ett trix. Nej, tråkig trots finten. Den fick gå i sopbingen.

Tema 3 Flykt.

Hade en föreställning om hur en flykt skulle kunna illustreras i bild: Tunnelseende och hög hastighet. 

De övriga nio bilderna, de dåliga bildidéerna enligt mitt förmenande, som aldrig lämnades in? Vad blev av dem? Av 255 raderades alla utom de 12 som lämnades in och tre som ni sett ovan. 

Och vad nöjd jag kände mig med kameran, Nikon FX. Att leta fram funktioner som man aldrig annars tänker att de finns blev till något som lyfte känslan. Jag som hade starka funderingar på att byta kamerahus och till och med komplettera med ett annat fabrikat. Nåja det kanske jag gör ändå.....

/MA  

På utflykt

Närområdet blir ofta försummat men viktigare är att inte försumma de nära. Så att slå flera flugor i en smäll är rationellt. Semester planeras långt i förväg och har en begränsad hållbarhet. Så ”dôtera mi”och svärsonen, de som bor hyfsat nära vill säga, fick jag med ut på holmarna och skären i Göteborgs södra skärgård i rätt tid. Parkeringsmöjligheterna vid båtarna var ”knökade”. Man skulle kunna tro att det var kappsegling, men det var lördag.

Kollektivtrafiken är eminent. På västtrafikkortet når man i stort sett hela södra skärgården.

Badmöjligheterna är stora.

I saltvatten flyter det bättre och att se länsande flytetyg i farleden förhöjer känslan av sommar.

Nästan varje holme är bebyggd.

Liksom högsta bergknallen med lotsutkiken.

Mellan eternitklädda småhus finns lite utrymme för hushållets nödvändigheter.

Svärsonen saknade hakrem på kepsen. Tror inte ens att en medlem i en blåsorkester hade kunnat ha kepsen på.

Har emancipationen nått ända ut i skärgården? Fiskaren som spanar ut över havet efter fiskarhustrun?

/MA

Apropå torkan

Läste en artikel i lokalblaskan om nödåren 1867-1869. 1867 var kylan långvarig och 1868 blev torkan svår. Hungersnöd blev resultatet. Särskilt i Västernorrland. Under åren 1867-1869 dog 27 000 fler än vad som var normalt. Förra sommaren var den kallaste på 150 år. 1862-års sommar var kallare. Och nu den torraste sommaren sedan 250 år.  Kan inte låta bli att dra paralleller med hur man dimensionerar byggnader. Vindtrycket för 50-årsvinden (statistiskt) dimensioneras det för, liksom 50-årssnön. 100-årslasten av snö och vind är inte så mycket större men den finns där någonstans under åren liksom 1000-årsvinden......  Är den här sommaren 250-årssommaren? Eller, eftersom vi inte har mätt så länge, 1000-årssommaren?

Det finns nog fog för att mänsklig påverkan av vädret är en realitet. Vulkanutbrott påverkar vädret. Den som lever får se hur klimatet egentligen ändrar sig. Kanske har vi om 50 år ett bättre underlag.

Minns sommaren 1959. En varm och torr sommar. En getingsommar. Alla pratade om den, sommaren alltså. Familjen hyrde ett sommartorp i Häggum, på Billingens sydsluttning. Grusvägen som ringlade sig mellan gårdarna upp mot barrskogsplatån brände nästan fotsulorna när man letade efter smultron i vägkanten.

Mor experimenterade med att göra svartvinbärsvin i mjölkflaskor. Flaskorna stod i fönstren och jäste med en bomullstuss nedstucken i flaskmynningen. Getingarna ansamlades runt flaskorna på fönsterbrädena.  Att inte bli stucken var nästan ogörligt inomhus. Brorsan hanterade getingarna mer eller mindre som husdjur medan jag fick sticken. Han fick nog också något stick då och då men låtsades inget om. Vistades jag ute i den uppvuxna trädgården fick jag också stick. Var det inte getingar som stack, så var det humlor som brände mig. Gallskrikande rusade jag inomhus och försökte gömma mig undan sol och getingstick, men föga hjälpte det.

Mor flyttade undan flaskorna och far och mor monterade rullgardiner i fönstren så att solen delvis avskärmades och flaskorna med getingar kunde vara på rullgardinens utsida.

Det var 7039 bränder det året läste jag någonstans.

/MA