Vråltrippen del III av III

Med de östra Pyrenéerna som nästa höjdpunkt beslöt vi oss för att ta den smala vägen över bergskedjan. Den gamla östra vägen D914. Sedan förra gången visste jag att det fanns en stor järnvägstunnel genom delar av bergen från Spanien till Frankrike (den går åt båda hållen) och som mynnade i närheten av Le Boulou på franska sidan. Jättelika rangerbangårdar finns på båda sidorna om gränsen eller bergen snarare.

Imponerande särskilt när man tänker på tunneln genom Hallandsåsen. Med en viss förvåning insåg jag att det fanns en järnvägslinje även längs den gamla vägen, utefter medelhavskusten. Den ringlade sig nästan som vägen men bara i horisontalplanet. Tunnlar neutraliserar de största höjdskillnaderna i vertikalplanet. Ett utmärkt område för tågluffning. Att stanna till i Collioure, Banyuls-sur Mer eller Cerbère iklädd endast badbyxor, ett par solglasögon och en tågbiljett måste vara en dröm för en tågentusiast. (En handduk att sitta på kan vara bra om det är galonklädsel i kupén).  Spanska sidan är inte sämre och inte så långt in på spansk mark och utefter järnvägslinjen ligger Figueres med Salvadore Dali-muséet. 

Här och var förekommer varningar för husvagnssläp och det är nog på sin plats. Det verkar ha hänt en del i kurvorna.

Den här gången blev inget stopp annat än för lite lunchmat utefter motorvägen. En tröst är att det numera är avgiftsfritt den största delen av AP7, Auto pista 7.  

I ivern att hitta kortaste vägen de sista tre milen hamnade vi i kvällshetsen i Elche men runt klockan 20 var vi framme vid målet. 

På lördag kväll några dagar efter framkomsten var det karneval. Hade vi kört ända till Rio? 

I sådana här sammanhang inses lätt fördelen med färgfotografering

Insåg att karneval har en ursprunglig religiös betydelse. (Romersk-katolsk som genom reformationen i Sverige blev ersatt av fastlagen). Det är tiden före fastan som karnevalerna genomförs (enligt NE). Alltså tiden mellan trettondagjul och askonsdagen. Askonsdagen är dagen efter fettisdagen. Kan karneval komma av ordet ”carne”? Alltså något som har med kött att göra? Gällde det att passa på att äta kött före fastan? Har protestanterna inriktat sig på semlor!? Numera är nog karnevalyra inte så mycket av religiös karaktär och för oss blev det en bra ”yra” att vara framme vid målet.

Vråltrippen del II av III

Kom iväg hyfsat tidigt från Wülferode söder om Hannover. Styrde ut Astran på autobahn mot söder och lade iväg. Rester av ovädret Ciara låg kvar över himlen men allt eftersom A7 ledde oss söderut blev himlen ljusblåare och sporadiska luckor i molntäcket uppstod här och var. Väl förbi Frankfurt am Main ändrades landskapet och vinodlingar blev påfallande inslag. Rhendalens bördiga jordar skapar ett leende och lätt berusande landskap.

Trafikrytmen på A5 och målbilden gör att många sevärdheter och vackra platser körs förbi. Riddarborgar och historiska klosteranläggningar på bergskanterna uppfattas bara i ögonvrån. Det är tätt mellan fordonen i tre filer och kanske är vi alla i en sorts trans. Där alla medtrafikanter samspelar för ett gemensamt flöde av individuella rörelser.

En snabb lunch i närheten av Karlsruhe intogs i form av en asiatisk buffé sista lunchhalvtimmen. Siktet för kvällsmålet(?!) sattes till Mulhouse med ett mellanspel hos Weingut Leopold Schätze i Endingen. Prisbelönta viner, så till och med jag fick göra avsteg från min generella vinbedömning: Penseltvätt alternativt rävgift.

Jag hann inte få upp kameran förrän vi var installerade på boendet i Mulhouse. Idiotiskt! Likadant varje gång. Man kan bara inte ta för få bilder. Att jag aldrig lär mig? Fick klart för mig att Mulhouse är ett tågmecka. Får besöka det vid nästa tillfälle.

Det var ett modernt hotell typ F1 men med mänsklig betjäning. Vilket betyder att kaffeautomaterna inte tillåter termospåfyllning. Men vem använder termos numera? När det bara är högst 5 km till närmaste barista! Skandinaver gör det! De som varit med om ett strapatsrikt liv i barrskogsbältet, den sibiriska taigans utlöpare.

Det flöt på bra på de franska motorvägarna dagen efter övernattningen i Mulhouse. Inte så hetsig trafik som i Tyskland och tacka för det; cirka 1 euro i vägavgift per mil på motorvägen. Har upptäckt en väg att runda Lyon på östra sidan för att undvika den täta trafiken och sedan styra längs Rhone-dalen åt Marseille-hållet en bit.

Svängde av till en vintersömnig badort i Perpignans utkanter, Argelés-sur-Mer.  Tankade på Intermarché. Billigast hitintills. 1,41 euro per liter.

De hade inga rum på bottenvåningen och ingen hiss. Visserligen är jag stark, men frugan fick jobba sig upp en trappa för egen maskin med bandagerad fot. Det fanns två ingångar till hotell-restaurangen. Hotellingången var dock stängd. Varje gång man gick in för att komma till hotelldelen kom man in i restaurangen först. Där skulle man lydigt vänta tills hovmästaren (i det här fallet en dam eller hennes dotter) anvisade ett bord. Vi hade 5 kollin. Jag gjorde tre fyra bärningar och någon extra koll i bilen. Alltså det blev nog minst fem entréer med prylar i händerna. När restaurangfolket efter andra gången kom springande och frågade: Oui? Insåg jag att de förmodligen var ansiktsblinda. Det hade inte hjälpt med legitimation. Bara en förklaring att jag skulle upp till rummet och inte skulle beställa mat var godkänd anledning att gå vidare.     

Restaurangen var öppen till 2030. Det blev supé på rummet. "Catalyon Planche". (Här fingrade jag onödigt mycket på kamerainställningarna så det blev JPG-format. Vilket gjorde att det blev omöjligt att rätta till vitbalansen. Svartvitt är "räddningen" ibland, kanske).

Inga morgonbadare så här års, men Pyrenéerna som bakgrund fick duga. Undrar om inte Brigitte Bardot badat naken här någon gång? Har för mig att hon gjorde det på 60-talet. Tror jag. I alla fall barbröstad. Skrev inte Expressen om det? Har för mig det, eller var det Se? Röster i Radio och TV eller tidningen Vi var det i alla fall inte. Minns fel, kanske. Det var nog i Montpellier eller i Biarritz hon badade. Det syntes i alla fall inga spår nu.

Välskyltat! I väntan på högsäsongen skriker skyltarna förgäves ut sitt budskap.

Gulhämplingar sjöng i trädgårdarna och någon hundägare med en svart påse i handen vallade sitt djur.

/MA

Vråltrippen del I av III

Dålig bild på dåligt väder genom dåligt putsat fönster på färjan Rödby-Puttgarden

Med en begagnad Opel Astra styrdes kosan återigen mot söder. Ciara, lågtrycket från väster klassades som en tvåa. I Tyskland som en trea.  Respekt, alltså. Detaljerade väderprognoser för Hamburg och Hannover angav 16 mm regn på måndagen i Hamburg,  30 m/s i byarna nere vid Hannover runt midnatt med sannolik risk för fallna träd och annat vinddrivet på autobahn. Nu behöver vi inte ”leverera i tid”. Vi är inte längre i den åldersgruppen, så att avvakta väderläget blev det minst omdömeslösa.

Valet av kamerautrustning som skulle tas med på trippen blev ett sätt att använda tiden, men inte blev det lättare för det. Likaså gott att ta med rubbet. Så behöver jag inte ångra mig. Bara om jag glömmer någon pryl någonstans.

Blå timmen existerar också på färjor. I det här fallet är det det mulna vädret som gör det.

Lite långsam start på måndag förmiddag. Vädret var blåsigt och regnigt men fullt hanterligt. 300 mil på fyra dagar skall klaras av.

Nådde strax söder om Hannover första dagen den här gången också.

Med en hustru i baksätet som har högerfoten i högläge på vår väg söderut blev det lite diskussion om SAS senaste marknadsföringsvideo. I den startar man med att säga att det finns inget som är direkt skandinaviskt. Inget. Och så ger man exempel på alla influenser i traditioner och maträtter. SAS fick många kritiska telefonsamtal. Så många att de tog bort videon. Kritiken tålde man inte. Någon hävdade att ryska nättroll satt igång en motkampanj. Tror till och med att det var någon från "God-Natt-pressen". Om det inte varit för de häftiga kastvindarna på autobahn och 130 knyck i ytterfilen hade jag tagit mig för pannan. Med båda händerna. Kanske är det det som är typiskt skandinaviskt: Självutplåning och bristande självkänsla! Ja, inte Danmark förstås och inte Norge och inte.... 

Hannovermässorna drar mycket folk så det finns också ett stort antal små hotell till rimliga priser och byar där man aldrig skulle satt sin fot om det inte var för det låga priset på övernattningar. Behövde inte ta upp frågan om pensionärsrabatt. Det blev i Wülferode som vi övernattade den här gången. En by med agrara inslag. Centralt i byn fanns stora anläggningar med ekonomibyggnader och maskinhallar. Det "laga skiftet" eller enskiftet har inte nått mellersta Tyskland, ännu. Den svenska påverkan på tysk jordbrukspolitik runt sekelskiftet 1700-1800 verkar ha varit obefintlig. Nu vet jag inte hur tyskarna gjort med sin omfördelning av ägor så jag skall inte trassla in mig en sådan diskussion. (Tror inte att feodalsamhället som man haft på kontinenten medgav några som helst omfördelningar även om Marx och Hegel kommer från de här trakterna och laga skifte hade lite andra syften). 

Att även en by som Wülferode har lite stolthet gick inte att ta miste på.

Byns rådhus låg otvunget kvar i vänstersvängen intill den breddade huvudgatan eller snarare matarleden.

Även räddningstjänsten kan komma i nödläge.

Behagligt att avnjuta frukost före avfärd. Det gäller att stoppa i sig lagom så att man inte får matslag vid ratten eller börjar tugga på den av hunger och så fick vi en hel termos med kaffe, så vi var laddade för nästa etapp.

Vädret lugnade sig och som sagt kastvindarna på autobahn var inte värre än att stadigt tag om ratten hjälpte. Nästa hållpunkt får bli nere vid Freiburg eller Mulhouse på franska sidan. Vi får se vad det blir.

/MA 

Trippen II

Kom med det nedsablade inrikesflyget i ottan och kunde enkelt se vad den senaste tidens dunkla ljus berott på.

Valkmoln!

Det är inte Japan som syns där borta i öster och inte heller glödande stål från den gamla järnridån, för den är nedmonterad. Gyllene gryning, inte den grekiska utan den astronomiska. 

Väl framme i norr frågar oroliga norrlänningar om snöläget söderut.
— Plus 2 grader vid bytet på Bromma och barmark i Gävle vad jag kunde se, svarade jag. 
— Sådan här vinter har vi inte haft förut...eller...

Men så kom då snön till helgen. Visserligen stundtals blöt men snö! E4:an hann knappt bli plogad och i det moddiga väglaget blev det tungt.

Tog in på ett gammalt gästgiveri med anor från 1637. De nuvarande byggnaderna var från 1835 ca. Huvudbyggnaden påminde mycket om Haga slott. Visserligen i mindre skala men likt. Byggmästaren blev också bötfälld för kopieringstilltaget men behövde inte riva. Det fanns nog ett inslag av smicker i efterapningen.

Uthuset hade också sin charm. Numera gårdsbutik på somrarna efter pietetsfull renovering förstås.

Krögaren med påfallande skånsk dialekt redogjorde för vedermödorna att driva krog men hade inte ångrat sitt val. Malmöiten hade ingen kännedom om Emporia, Mammons Mecka i Hyllie/Fosie, utan stod stadigt i den norrländska myllan.

"Business as usual" trots snömängderna.

Ögat är inte så vant vid ett vitt landskap. Renflockar utefter E4:an grävde i snön efter något att äta, men det var för moddigt att stanna för att fota. Körde faktiskt fast på några ställen men det gick att manövrera sig loss.

Hängde på ”flighten” mot söder efter några dagar och lyckades ta sista tåget på nattkvisten till slutdestinationen: Söder om Morup.

Det blir nog en kall och kylig vår!

/MA