Cartagena, en verklig förlaga till datorspelet Civilization?

Jag hade under fjolårets sista vecka möjligheten att besöka Cartagena på Costa Calida, Spanien.  Kan bara inte låta bli att försöka återge några fragment av stadens historia.

Staden har en lång historia med många spännande inslag.Från århundrandena före Kristi födelse till våra dagar. Jakten på råvarutillgångar som metaller ledde till expeditionsresor som Medelhavets östliga samhällen företog. Strandhugg på Medelhavets kuster upptäckte den halvö som sedermera blev Cartagena. Från allra första början runt 230 f. Kr. kallades platsen Qart Hadash som betyder den nya staden på feniciska. I maktkampen mellan Rom och Karthago om herraväldet i östra och mellersta medelhavet förlorade så småningom fenicierna. Fenicierna trängdes successivt västerut och började kolonisera Iberiska halvön. I sista Puniska kriget förstördes Karthago ca 150 f. Kr. Fenicierna eller punerna som romarna kallade dem drevs ännu mera västerut och romarna gav fenicernas västliga utpost namnet Carthago Nova. 

Nu skulle man kunna tro att detta är den romerska arenan eller delar därav, men icke! Det är resterna av en tjurfäktningsarena, på östra sidan om Castillo Concepción.  

Det här är resterna av den romerska amfiteatern, också den delvis raserad. Den ligger på västra sidan om Castillo Concepción.

Kolonner med utsirade kapitäl förstås. Castillo Concepción är en medeltida morisk befästning belägen på en av de fem kullar som omgav och skyddade den ursprungliga staden. Arenor på båda sidor men från olika tidsepoker!

Den forna grunda saltsjön norr om halvön är dränerad och bebyggd sedan länge.

En dubbelväggig stadsmur, Puniska muren, omgärdade den ursprungliga bebyggelsen och ett museum var byggd över en välbevarad del av muren. Muren innehöll stall och andra utrymmen i fredstid.  

Vissa utrymmen användes i fredstid och i krigstid och all tid därefter!

Det var besöket på museet som gav mig associationen till datorspelet Civilization. Ett spel där man kan bygga en civilisation efter ett ganska förutsett mönster.

I modern tid har dock staden delvis förfallit och i vissa delar övergivits. Gamla förfallna byggnader och fasader står kvar i den centrala delen av staden. Tanken är väl att behålla 1700-tals- och 1800-tals-fasaderna när en viss ekonomisk uppgång kommer.

      En blandning av skönt förfall och nuet.

 De två nedersta våningarna är reparerade, ombyggda medan de övriga bara är rester av den gamla fasaden som nu blivit kuliss.

/MA

Egon och Svea som ersättning för Gudrun?

I massmedia florerar flera händelser som firar 10-års-hågkomst. Inga direkt positiva händelser och det som hänt i frankernas rike lär säkert bli något som tas upp om tio år. Inte bra med en sådan obalans mellan det negativa och det positiva. Sannolikt är det något som kommer att bestå. Obalansen alltså... eller...? Stormar kan dock vara positivt om man är fågelskådare. När stormen Gudrun slog till för 10 år sedan var jag ute i Göteborgs skärgård med min yngste son för att se vinddrivna havsfåglar.Vi hade med oss varm choklad och smörgås. Vinden ökade successivt men det dök inte upp så mycket fågel. Det blåste helt enkelt för mycket. Sjöröken kom som en rullande vals av dimma över havet. Plötsligt var det halvdunkelt och rått. Vi fick ta till flykten. Vi hukade oss i stormen och jag var tvungen att hålla honom i jacktyget så att han inte skulle blåsa omkull. Havsytan höjdes med ca en meter och det var knappt att vi kunde komma upp på bilfärjan mellan Öckerö och fastlandet. Väl i bilen åkte vi ifrån stormen. Så det blev 45 minuters respit hemma innan stormen kom ifatt oss. Det var en häftig upplevelse att se ett sådant väderraseri. Faktiskt en positiv upplevelse. Vi blev inte drabbade på något sätt. Vi kunde ta oss hem till stugvärmen som förstärkte den positiva känslan. Det blåste mycket men ändå var det inte riktigt 50-årsstormen, alltså den vindhastigheten som med stor sannolikhet uppträder under en 50-årsperiod.

Svea och Egon var/är betydligt mildare. Det är bara påminnelser om det kraftspel som ständigt pågår.

I skrivandes stund drar Egon på i byarna men jag sitter tryggt i stugvärmen mätt med snapssmaken kvar i munnen.

Önskar att alla kunde få göra det.

/MA