Skitstövlar

Är det någon mer som tycker som jag: Att stövlar som plötsligt läcker när man går i fotdjupt vatten är en stor besvikelse?
 

Andra paret inom loppet av 1,5 - 2 år (bildtext)

Är inne på andra paret som börjar läcka efter knappt ett års användning. Använder dem inte dagligen, men säg 2 à 3 dagar i veckan, i snitt över året. Lite stänk av saltvatten nästan varje gång vid användning, men i övrigt regnvått gräs.

Nu är det här ett ringa bekvämlighetsproblem sett ur global synpunkt. Kanske inget bekvämlighetsproblem alls. Man kan ju gå barfota 5-6 månader per år egentligen. Söderut ännu längre, men med ett par stövlar att bara hoppa i blir det ofta stövlar även när det inte riktigt behövs.

Blöta strumpor och sockar måste torkas

Ur hållbarhetssynpunkt är det här dock ett globalt problem. Förr lagades stövlar med samma metod som med cykeldäck. Solution och stora laglappar (rester av gamla innerslangar) gick att köpa. Efter att sniffarna blivit många kan solution bara köpas i förpackningar med några få milliliter och en i taget. Inte möjligt att laga stora revor om man inte går flera gånger i kassan och då blir man misstänkt som presumtiv langare av solution. 

Är vi inte medskyldiga till det globala resursslöseriet, så säg? Läderkängor insmorda med konsistensfett är kanske lösningen. Räcker det med vax i sömmarna och på lädret?

Har materialtillverkarna till moderna stövlar fått vax mellan öronen? Ja i så fall är det tätt. Där läcker det inte in.

Och skokräm hjälper inte.

Obs! Här avses inte stöveltramp

Har en antydan till "gummi"-släpp i ett litet hörn på ett kamerahus, ingen undervattenskamera dock. Törs inte använda solution eller någon annan kemikalie.

Läser just nu i lokalblaskan att 100 par små rosa barnstövlar skall skickas till Nordmakedonien. Hoppas att de håller så barnen kan växa ur dem. 

/MA

I år igen!

Havsfiske är för oss en återkommande aktivitet, åtminstone en gång om året, på sommaren. Så ock i år.

Successivt har det blivit restriktioner. Torsken skall vara minst 400 mm lång om den skall tas upp. Torsk får man på kroken men knappast någon når upp till det stipulerade måttet. En eller två godkända fångster på ca 30 fiskare! Makrillen med hyfsad storlek lyser också den med sin frånvaro eller åtminstone gles närvaro. Jo visst kan fiskelyckan variera, ibland bra ibland mindre bra så, man kanske inte skall döma av enskild tur på sommaren. Hörde att makrillen utefter västkusten inte går till som den brukar men däremot gör den det utefter norska västkusten. Nästan samma visa hörde jag förra eller var det förraförra året eller kanske året dessförinnan eller var det ännu tidigare?  Hur som helst, då var det islänningarna som drog upp mycket makrill sas det i fiskeläget. Först visste de inte vad det var för något, islänningarna alltså, sas det. Makrillen har tidigare inte varit så vanlig i de fiskevattnen och definitivt inte i sådan mängder. Nu tar nationerna runt Nordatlanten  upp drygt 1 miljon ton makrill.  Att den kanske ökat i mängd tror man beror på att havet är varmare numera så att den även trivs i grönländska vatten. 

Det har varit en relativt sval sommar i år därför, kanske, är fångsten skral och lite otur är det nog också, kanske. De flesta torskarna som fastnade på kroken höll, som sagt, inte måttet så de fick komma tillbaka till havet. Vitling med en makrill räcker dock faktiskt till en lunch.

Även en liten fångst skall rensas och med fördel gör man det på sjön när man både har tillgång till sköljvatten och de som vill ta renset. Mest gråtrut men faktiskt också mycket silltrut. Jag hade förväntat mig flera havstrutar men de var i minoritet. Det som höjde pulsen var en ungfågel av havssula som kom in bland trutarna men den ratade renset. Den dyker efter färsk fisk.

En viss trötthet infinner sig efter en halvdags gungning och lite kontemplation över sakernas tillstånd finns det plats för.

Bilderna är tagna med en mobilfån med ett filter som ger ett utseende som om de vore Polaroidbilder. De är sedan lite bearbetade i Lightroom, neddrag av högdagrar och lite skärpning. 

Jag blev överraskad av att Lightrooms framkallarmodul kände igen mobilfånens kamera, lite imponerad faktiskt. Det gav också en bra motivering till att fortsätta med Adobe CC. 

/MA

Uthållighet

Uthållighet är något som kan appliceras på det mesta. Enduro brukar i mina sammanhang ofta förknippas med motorcykeltävlingar i terräng och under tuffa förhållanden, i alla fall fysiskt. Enduro är också en gren inom cykelsport har jag blivit varse. Min äldste son har börjat tävla i denna cykelgren. Man har heldämpade cyklar det vill säga inte bara framgaffeln är dämpad utan också ramen. Sofistikerade anordningar som kan regleras så att lagom dämpning erhålls till cyklistens kroppsvikt och banans egenskaper. Bana, (läs stigar) och stigar som man i många fall är sådana att man inte kan gå på dem. Normalt brukar man ju undvika stock och sten men det gör man inte här. Jo på transportsträckorna, mellan specialsträckorna, så är det stigliknande men inte på specialsträckorna, absolut inte.  ESS heter tävlingen och det står för Enduro Sweden Series. Bilderna är från Göteborgstävlingen som gick i Änggårdsbergen.

Dunklet i bergskanterna krävde blixt, insåg jag försent. 

Försökte att ställa mig lite högre upp för att få bra ljus men regnskyarna ville inte medverka, bara cyklisterna.

Så kom då grabben och drog förbi. Jag tyckte att sadeln var låg men fick efter målgång reda på att sadelhöjden regleras från styret. Är den för hög så är den ett hinder när man står upp så då sänker man den.

Sista specialsträckan var inte att leka med.

Men det gick ju bra. 

En 10:e plats i damracet och en 8:e plats i herrarnas race för Team Sundstorps cykel.

/MA