Att dra en spader så här i skarven på gamla och nya året!

Spelar sällan kort, men får spader ändå. Det saknas ruter här och var! För att nu inte tala om allt klöver som blir till luft i inflationens spår eller försvinner upp via skorstenen (snarare ner i energibolagen).

Häromsistens hade jag en uppgift att arrangera ett pokerspel och fotografera det. I förstone hade jag tänkt att det skulle var en filmisk scen från Vilda Västern med en kortspelare i ett rökigt, delvis mörklagt, rum, vägandes på en pinnstol och med en fot på bordet. Ständigt beredd med en revolver under bordet för att hantera falskspelare. 

När det så blev läge så fanns inte all rekvisita och vad gäller Vilda Västern så verkar den ju finnas runt omkring oss numera. 

Finns då inte något hjärter?

Jo, som tur är gör det det.

Yngsta dottern "gick å sta" strax före jul och trots vintern behövdes det ingen extra värme. 

Gott nytt år!

/MA

Nytt nedslag på Sjælland

Som jag tidigare beskrivit är Sjælland en sorts ventil i vardagen. Några gånger per år gör vi en tripp över sundet och ut på ön. Avstånden är korta och havet finns alltid där. Känslan av att befinna sig utomlands men ändå inte, på semester, men ändå inte. Jo kanske ändå, numera. När det nu blev dags för att fira silverbröllop och lotten fick avgöra vår silverbröllopsresa blev det förstås Sjælland. Fyra av 6 alternativ bland lotterna i hatten var just grannlandet sydväst. Utan något bestämt mål på ön startade färden med endast en kaffetermos och rester av en rulltårta och så bilen förstås.

Kustvägen från Helsingør genom Hornbæk, Gilleje, Vejby Strand, Fredriksværk och Hundested följdes i sakta mak med några stopp här och där.  Dock inte med järnväg vilket hade varit möjligt men då med en liten annorlunda sträckning. I Vejby Strand hamnade vi sist i en bilkö. Trafikolycka? Framför bilen som står längst fram kommer en andmamma, högt buret huvud, med 6 ungar på rad i sakta mak vaggande över vägen. Mötande bilar stannar också. Men sista ungen kommer inte upp på trottoaren. Trottoarkanten är för hög. Bildörren på bilen längst fram far upp och föraren kliver ur och hjälper den sista ungen att komma upp på trottoaren. Sedan rullar köerna på. Vid Hundested går färjan över Isefjorden (som nog är en vik ;-) ) över till Rørvig och Nykøbing Sjælland men här hittade vi logi så någon färja blev det inte den här gången. Det fanns två val: Hyra en stuga i hamnen med plats för fyra, eller ta in på hamn- och tillika stadshotellet. Visserligen hade en stuga mera anslutit till hur det var för 25 år sedan men rabatterna(!!) på hotellet gjorde valet enkelt även om det inte gick att kombinera med pensionistrabatt.

Varje hotell är byggd i sin epok. Det framgår oftast i matsalen och hotellen på småorterna har inte samma iver att bygga om. Och kanske heller inte den ekonomin som krävs. I gengäld blir det en upplevelse av tidens gång. Man kan känna igen sig.

Fisket med allt som tillhör är dominerande i Hundesteds hamn. Visserligen har en del konsthantverkare flyttat in och förändrat bilden något. Möbelsnickare och glasblåsare är väl de som sticker ut lite mer utöver sandskulpturutställningen bakom höga plank och som nog passar till att liva upp en barnfamilj på en regnig campingsemester. 

Att reda ut näten går någorlunda enkelt med maskinhjälp.

Varje firma har sin färg på fisklådorna.

De här fiskarna körde med hink och inte lådor och när jag närmade mig dem med kameran i högsta hugg så blev det lite nervöst i gänget. Men när jag talade om att jag kom från Sverige blev det lugnt. Hornfisk (näbbgädda) och havsöring samt makrill stod för spänningen.

En havsöring hade fångats men jag väntade inte kvar till nästa fångst. 

/MA

Röd vinter - vitt bröllop

Min äldste son har "gått åsta" och gift sig! Så jag fick tillfälle att agera fotograf. Ja brudens far var också igång med sin kamera och tar man med att gästerna använde allt som gick att fotografera med så blev det många bilder.  Den här genren är något jag inte har någon erfarenhet av. I mina ögon är vigselceremonin det som är i fokus men bröllopsfotografering är ju mycket mer än så. 

Festen gick av stapeln på en skidort och vi anlände sent på kvällen innan. Upplysta slalombackar är en syn värd en bild. 

Brudklänning och

ringar är viktiga delar

men viktigast är ju brudparet. Inget bröllop utan brudpar!

/MA